Jag fick storhetsvansinne igår kväll och skulle städa ur två garderober. Det regnade ju bara ute så jag tyckte det var en lämplig syssla. Det ena är en sådan där garderob som jag trycker in allt jag inte vet var det ska ligga någonstans. Ni vet vad jag menar? Den garderoben var knôkfull.

Längst ner i garderoben brukar jag trycka in mina väskor. Till historien hör att jag gillar väskor ganska rejält och det finns även en flyttkartong i källaren som är smällfull med väskor (de ligger i varandra för att få plats).

Alltnog, jag började gräva ut mina väskor och när de hamnade på golvet i en hög så tittade jag förvånat på den. Högen var nästan lika stor som halva garderoben var hög – hur hade de fått plats i garderoben på utrymmet längt ner?? Vad kan det vara för väskor jag hade där egentligen?! Jag började krafsa igenom mina väskor och blev alldeles stormförtjust!!

Det fanns väskor där som jag hade glömt att jag hade! Precis såna väskor som jag gillar, ju! Såna som jag vill ha och jättegärna vill köpa. Åhhh, jag började drömma om att kunna köpa och ha precis såna väskor. Tänk om jag kunde köpa dem?

Tänkte jag.

Sen insåg jag: Men – jag har ju såna väskor! De ligger mitt framför mig och är mina!!

(Inte har jag för många väskor, inte …)