Nu har jag allvarliga problem!

Allvarliga I-landsproblem!

På lördag ska vi ha Vinterfest på jobbet. Vi ska träffas klockan 17 och ha boule-turnering och så blir det buffé-mat efteråt. Efter det blir det blir det dessutom dans till nåt himla band. (Inget ont om bandet, jag vet bara inte vilka de är …)

Jag tänkte – utan att ens reflektera över att det kunde finnas alternativ! – att komma i ”boule-kläder”. Det skulle ju vara boule-turnering! Alltså är det väl lämpligt att komma i vardagskläder? Typ träningskläder, jeans och gympadojjor, T-shirt från nån gammal konsert, fleecetröja om det blir kallt etc etc

Idag kom en kollega fram till mig när jag hämtade kaffe på jobbet och frågade vad jag skulle ha på mig och jag svarade såklart att boule-turneringskläder skulle jag ha och inget annat.

Hon kontrade med att hon skulle ha klänning och klackeskor – och fram till det ögonblicket så visste jag inte ens om att det gick att tänka annorlunda än jag hade gjort fram till dess. Hjälp? Kommer jag att vara den enda som kommer i träningskläder och gympaskor?

Jag har egentligen inga problem med att inte passa in i olika grupper, men ibland tycker jag att det är enklast att hålla på etiketten och respektera den/de som har hittat på något.

Å andra sidan, om vi nu skulle ha boule-turnering så vore det väl en rolig syn om vi skuttade omkring på banorna med pumps och höga klackar, kostym med väst och slips, klänning som är kort nog att visa trosorna om man böjer sig efter boule.klotet?

Nu till mina problem; ska jag ta bekväma boule-kläder och riskera att vara den enda som har det? Eller ska jag klä mig festligt, ta på lite smink, välja skor som är snyggare än bekväma och så kanske sitta på en pall som ett kuttersmycke och sippa på ett glas vin och titta på när andra spelar boule?

Problem, problem, problem …

Jag tjuter av skratt! Jag har läst en artikel i DN som citerar förhöret med kaptenen på kryssningsfartyget. Det är en människa som nog ligger illa till nu. För att tala i underdrifter …

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kaptenen-jag-snubblade-och-foll-i-livbaten

Någon så omdömeslös människa var det länge sedan jag läste om. Fantastiskt rolig! Den ena grodan efter den andra:

 ”Jag snubblade och ramlade ner i livbåten.” Va… vaddå …?!?

”Jag hade ingen möjlighet att ta mig ur båten.” För att du … bröt ryggen?!

”Jag navigerade med synen eftersom jag känner till vattnen väl.” Uppenbarligen inte!! Navigera med synen … allvarligt. Du är kapten på en lyxkryssare och ska göra ditt jobb rätt och slätt. Improvisera inte!!

”Jag har gjort den här manövern tre eller fyra gånger tidigare.” Skulle det vara något bra?!? Är det lämpligt att nämna det, ifall det faktiskt är så???

”Jag skulle skicka en hälsning till en gammal kollega så därför gick jag utanför rutten.” Nänänä, snälla, var tyst om det. Det är sånt man förlorar jobbet för …

”Den här gången beordrade jag vändningen för sent.” You think?!?!?

Jag avslutar med ett citat från DN-artikeln:

”Inspelade samtal mellan den italienska kustbevakningen och 52-åriga Francesco Schettino, där han vägrar att lyda en upprepad order om att återvända från sin livbåt till fartyget, har fått honom att framstå som Italiens mest hatade man.”

Jag är inte märkesfixerad på något vis. Jag tycker om att tycka och tro att jag är prestigelös och jordnära. Däremot så är jag förtjust i kläder och eftersom jag fönstershoppar en del och även shoppar runt lite på nätet (Tradera, Bubbleroom och andra sidor) så kan jag inte undgå att det tränger sig in lite klädmärken i hjärnan.

Jag har en arbetskollega som är helt prestigelös och står med båda fötterna på jorden. Hon är rätt så trygg i sig själv och har inget emot att bjuda på sig själv. (Du vet vem du är och du vet att jag har rätt …!! Dessutom så kan du bjuda på detta eftersom jag outade mig om håret i inlägget nedan!) Vi kan kalla henne för N. Här kommer en liten historia som hände på kafferasten en dag förra veckan.

Vi satt några stycken och pratade medan vi slurpade kaffe och så började det nämnas vem som hade köpt vad på reorna efter jul.

- Ja, jag har bara köpt detta skärpet, sa en annan kollega än N. Det är Massimo Dutti.

- Åh, nu börjar ni igen, sa N, jag fattar inte när ni pratar om märken sådär. Jag kan inga märken.

- Massimo Dutti har samma ägare som  Zara, svarade hon med skärpet pedagogiskt.

- Vaddå, Zara?!?! svarade N. Jag säger ju att jag  inget kan om märken.

- Hehehe, svarade jag, jag vet det men känner du till H&M?

- Jaa, tror du jag är helt dum?!? frågade N.

- Nä, fnissade jag, men Zara är som H&M, fast nere i Europa. Det finns här i Sverige också. Det är en spansk klädkedja.

- Jaha. Men ni vet hur det är, jag kan inga märken och det intresserar mig inte heller. Den enda jag kan är H&M. Och så kan jag faktiskt den där Tommy Hellfinger också …

Att jag inte sprutade kaffe över hela N är ett mysterium. Hon med skärpet fnissade så hon höll på att kissa på sig.

(*Tommy Hilfiger heter märket som N försökte sig på att kunna …

Jag ser dessutom framför mig hur loggan till Hellfinger ser ut – ni ser fingret, ni också …?!?)

Nu är det synd om mig.

Jag har hållit ganska låg profil hela hösten, vad gäller mitt hår. Det klipptes kort och färgades mörkt i augusti och sedan upptäcktes ju gråa hår beskrivet här  http://riesling.bloggplatsen.se/2011/10/14/6443806-trauma-trauma-trauma/. Jag har förutom det varit väldigt tapper och inte kollijoxat med håret själv. Oerhört tapper och tålmodig har jag varit. Alltså, vi snackar tapper som matadoren på julafton-tapper!

Men nu kände jag i torsdags när jag vaknade och hade en semesterdag att det minsann vore på tiden att klippa ner busken på huvudet lite grand. Hos en frisör. Så det blir ordentligt gjort och inte t.ex såhär http://riesling.bloggplatsen.se/2010/07/09/3224459-nu-har-jag-joxat-med-haret-igen/.

Men jag gillar å andra sidan inte alls känslan av ett lika stort misslyckande som om jag gjorde det själv fast jag har betalat många hundralappar för det!! Då kan jag lika gärna göra det själv, känna att det blev ju misslyckat och att jag måste ta mig till en frisör och se vad de kan rädda av det hela. För det kan ju hända att det blir användbart också när man grejjar själv. Man vet liksom inte, det är som ett lotteri …

Dessutom så skulle jag ju kunna klippa mig själv i det stuket som jag vill ha håret i och sedan låta någon professionell fixa till en jämn frisyr av det. I den stilen jag vill ha. Dessutom kan jag till viss del känna mig tacksam för deras jobb när de rättar till mina misstag.

Men att komma med en helt oklippt och vildvuxen buske på huvudet så det finns massor att jobba med och sedan när det hela är färdigjobbat så har de mage att ta betalt för något som jag hellre dör än syns offentligt i – det är det jag blir så besviken på!!

Ett delproblem i det hela är att jag har glasögon. Det går liksom inte att ha dem på sig när personen jobbar och klipper, så då får jag ta av dem. Men, jag är närsynt och det betyder att om jag tittar i spegeln utan glasögon så kan jag se en konliknande figur (jag i förklädet) med något mörkt och konturlöst ovanför (mitt huvud) och en konturlös figur med mörk, övre halva (frisören hade en svart skjorta på sig) som rör sig runt mig. Inte chans i h-vete att jag se vad som pågår i håret på mitt huvud i spegeln. Jag skulle inte kunna gissa rätt ens om du hotade att döda mig. Alltså är uppgiften att hålla uppsikt under pågående arbete uteslutet.

Jag vaknade alltså i torsdags och kände att det där halvkorta, bångstyriga håret på mitt huvud borde bli en cool frisyr. En vuxen, stram, frisyr som utstrålar ”shit, bråka inte med mig för jag vet vad jag vill”. En frisyr som inger förtroende och elegans, en frisyr som är kvinnlig, lättskött, elegant och sportig, en frisyr som ger hög lön och män i oändligt långa köer efter mig … (jag kanske önskedrömmer det där sista …)

Alltså åkte jag till frisören. Kom in och förklarade att håret var på utväxt (jojo, det syntes tydligt, liksom …) och att jag tänkte mig en page/bob-liknande frisyr. Med lugg. Ganska lång lugg. Och så klippt så att den funkar med det övriga håret. Som är på utväxt. För att bli en page/bob. Kunde hon fixa det?

Hon sa att det var inga problem och så tog jag av mig glasögonen och så började den där konturlösa figuren med mörk överdel att röra sig runt mig medan mitt huvud tippades än hit, än dit, jag hörde hur det lät klipp-klipp, klipp-klipp lite hela tiden, jag kände hur det kammades och fixades och jag såg framför mig i spegeln hur konen (jag) satt där med en frisyr värdig vilken Americas-next-top-model som helst. Ja, så snygg som jag skulle bli så skulle det automatiskt generera 64 miljoner i lotto-vinst utan att jag ens köpte en lott, liksom!

- Sådärja … hörde jag och tog på mig glasögonen för att bländas av min skönhet.

Men vafa …?!? Det satt en medelålders kvinna med färgat hår i spegeln och en frisyr som jag hellre skulle dör än ses i offentligt. Det såg ut som om någon hade trätt en svamphatt på mitt huvud …!!!!

Luggen var klippt, javisst, men det var sidorna också. De var ungefär jämnlånga med luggen och så hade håret blivit fönat så att det var lite fluffigt ovanpå och runtom. Så det såg ut som en svamp. Nacken var dessutom klippt i någon rund, tantig form (trots att jag bett om kort, riktigt kort) som även den hade som en kant i nacken. Och så var det fönat som om jag skulle på maskerad.

Jag kände hur det stockade sig i halsen och jag kunde inget säga, bara nicka, medan jag tänkte att jag måste skynda mig hem och rätta till det hela. Jag visste inte hur jag skulle be henne ”Göra om, Göra rätt!” utan att grina och ta till okvädningsord som jag garanterat skulle ångra, så jag betalade bara medan jag helt tom och zombieliknande åkte hem och väl hemma väste åt mina barn att om de inte ville dö så skulle de inte kommentera håret förrän jag sa att det var okej. Sedan hällde jag upp ett stort glas vin och lade mig lite apatisk på soffan …

Nu, två dagar senare, så har jag väl vant mig vid håret samt framför allt tvättat och kammat ner ”svampen”. Det kanske går att stå ut ett par månader till så att håret kommer nedanför öronen och blir en sober page så att jag äntligen kan bli sådär kvinnlig och tjusig …

Och återigen så har jag fått en kul utmaning av en av mina trognaste (?) läsare, nämligen Filozophie.

Det här var dessutom en riktigt rolig uppgift. Here I go …

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Jag spydde.

För tio år sedan var det januari 2002. Jäsiken, vad jag kräktes! Jag var gravid med barn nummer två som föddes i juni sedan och jag var konstant illamående, svimfärdig och oavbrutet spyende de första fem månaderna, så alltså var det det jag gjorde i januari 2002 …

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?

För ett år sedan? Hmm …

Jag hade firat nyår i Uddevalla hos en av mina bästa vänner och sedan kört hem till Stockholm den 2 januari igen. Jag skulle tro att jag ungefär denna tiden för ett år sedan var hemma och fixade med att ta bort julen, tvätta ikapp kläder, titta på film med mina barn och i allmänhet vila upp mig innan vårterminen körde igång igen.

3) FEM SNACKS DU GILLAR

Nu är ju inte jag någon snacksätare av rang så jag tar och svarar på vad jag äter som snacks helt enkelt. Mina fem vanligaste (om man räknar bort godis vilket är den glasklara vinnaren!) är:

Småkakor, gärna Bondkaka eller min mammas Gaffelkaka 

Äppelklyftor

Russin

Nötter

Havrefras (Jag vet, men det är underskattat som snacks …)

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Ojdå, "kan hela texten till ..."

Vet inte riktigt. Jag är ingen sångfågel, tyvärr. Jag trallar gärna med i någor som jag gillar men har ingen röst jag är stolt över och sjunger därför aldrig någonsin utan att någon annan sjunger. Men låt se, nå’n borde jag väl kunna utantill … *börjar sjunga inne i huvudet*

Helan Går

Ekorr’n satt i granen

*tyst inne i huvudet*

Ehh … Hej Tomtegubbar …

*kan jag verkligen inga ”riktiga” sånger?!*

I like to move it … nä, den kan jag nog bara refrängen på …

Strange Attraction med The Cure

*Tjo, där var ju en!*

Syster Sol med Camouflage (ett postpunkband från Vänersborg på -80-talet)

*phew, det gick …*

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MÅNGMILJONÄR:

Betala min lägenhet.

Köpa en splitt ny bil.

Göra varsitt konto med pengar till mina barn.

Köpa sommarställe på en klippa på Västkusten.

Lära mig språk.

Renovera köket … Nä, den får ju inte vara med för jag har redan klarat av fem alternativ …

6) FEM DÅLIGA VANOR

Jag väljer fem ovanor som jag skulle vilja fixa till hos mig själv …

Jag tittar för mycket på TV.

Jag sover (för?) mycket.

Äter sötsaker sent om kvällarna (det lägger sig som bomull runt höfterna).

Funderar för länge på projekt så de liksom aldrig blir helt genomförda, eller åtminstone drar ut på tiden under lååång tid.

Jag är uppe för länge på kvällarna vilket gör att jag är för trött när väckarklockan ringer på morgonen. (Vilket betyder att jag måste sova middag, vilket gör att jag är uppe för länge …)

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:

Sova middag. Vem gillar inte att sova? Det är en toppensyssla …

Skriva. Att få kombinera ord så de får olika betydelser är fantastiskt kreativt och givande.

Pärla. Sedan jag började i somras så har jag liksom inte hållit upp någon gång med skapandet av smycken. Det är galet roligt!

Hålla vinprovningar. Det är nog det allra mest givande jag kan tänka mig. Satan, vad jag gillar att göra det!

Läsa böcker. Tjo, vad tiden går när man läser.

Träna … Nä, nu var det en sak för mycket igen …

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:

Oj, inte lätt. Jag är inte så kräsen eller konventionell/traditionell och har dessutom testat de flesta stilar genom mina dagar för att se vad jag gillar. Men jag utgår från vad som svårligen skulle köpas eller längta efter idag …

Någonting med Western-tema. Det finns inte på kartan över huvud taget.

Kjol eller klänning med tantlängd, dvs. som slutar mitt på vaden.

Plisserat.

*tänker febrilt*

Se-jag-seglar-kläder. Dvs. konventionella rikemansmärken som gör att stilen blir preppy och formgjuten. (Och så ska man ha tvåradigt pärlhalsband och välvårdad page och ballerinaskor och aldrig svära eller skratta för högt eller … Shit, där gick jag visst igång. Ja, ni fattar vad jag menar?)

Trasiga nylonstrumpor. Det ser för white-trash ut …

9) FEM FAVORITLEKSAKER:

Leksaker? Jag har nog inte så mycket leksaker, tror jag. Jag ska se vad jag kan få ihop.

Bubble Shooter (räknas det?)

Mina pärlor, stenar och tillbehör.

Word! Så att jag kan skriva …

Sudoku

TV:n (Jag vet att skämsfaktorn är skyhög men jag erkänner utan omsvep att jag lägger alldeles för mycket tid på TV-tittande …)

10) NÅGRA PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:

Sedärja, då har jag outat mig lite till här på bloggen. Nu vill jag veta mer om följande bloggare:

Sajberlena

Mally

Fundringar/ Ewa

Catti

Och när (om?) ni svarat så tala gärna om det så jag kan kolla era svar eftersom jag är ruskigt nyfiken!

Ja, jösses.

Jag behövde minsann inget nyårslöfte, det kom av sig själv. Aldrig mer lösgodis!

Inte godis på bra länge och absolut inte självplockat godis. Bara godis som finns inneslutna i påsar och inget som ligger framme för allmänt rafsande-runt-i.

Jag blev matförgiftad över nyårshelgen och kan endast härleda det hela till lösgodiset …

Jag hade som tur var inget annat planerat på nyår än att vara hemma med min dotter, äta Pavlova, dricka champagne och se hela säsong 2 av Prison Break. Vi såg fram emot det båda två och eftersom jag såg till att sluta lite tidigare på fredag så började vi smygmysa lite redan då.

Vi åt pasta med räkor och började säsong två med Prison Break och Wentworth Miller (som är mycket se-bar …). Jag plockade sen fram lösgodis som jag köpt och vi började tugga.

Men något skit måste det ha varit på någon av godisbitarna för jag blev väldigt plötsligt tvärsjuk och var tvungen att rusa på toa för att spy. Väl där kände jag att det började komma från andra änden också och utan att gå in på för mycket detaljer så kan jag meddela att de jeansen och trosorna är slängda numera …

Jag mer eller mindre satt på toaletten med en hink i knät under tre timmar. Svetten rann ner längs ryggen på mig. Det kändes som om jag skulle dö. Matförgiftning är aggressivt, har ni inte haft det så kan ni inte föreställa er. Magsjuka är ingen fest, det håller jag med om, men matförgiftning är en riktig pärs där kroppen försöker tömma sig så fort det bara går, på alla sätt en kan, för att bli av med det som den uppfattar som farligt. Jag kände mig riktigt ödmjuk och förundrad över hur funktionell vår kropp faktiskt är.

Efter sammanlagt fem timmar av rensning av min kropp så var jag som frisk igen. Helt slut men ändå helt pigg. Inte så matt som man blir av magsjuka utan helt redo att äta som vanligt.

Efter att ha sovit en hel natt så blev det nyårsafton och vi körde stenhårt avsnitt efter avsnitt av Prison Break, vi åt lammytterfilé och Pavlova. Jag var inte sugen på alkohol så champagnen har jag sparat till senare och jag var inte sugen på godis alls …

God fortsättning på er!