Alla inlägg under januari 2011

Av riesling - 31 januari 2011 14:49


I torsdags var jag lite nervös. Jag skulle hålla champagneprovning för danskar.

Jag som i och för sig är från västkusten och har växt upp med bohusländska/dalsländska samt varit i Danmark mååånga gånger, på semester, liftat runt, många Roskildefestivaler, tågluff – ja, Danmark är coolt, helt enkelt – så lite grand danska har jag väl snappat upp. Men jag skulle som sagt hålla en champagneutbildning för danskar. Och jag var lite rädd för att språket skulle förbistra tillställningen.


Så dumt av mig att vara rädd för det!

Det var ju inte svårare än att ha utbildning för svenskar. Eller för den delen på engelska som jag har haft . Om jag får säga det själv så var jag alldeles briljant …   

Det är ju bara att köra på med de fakta som gäller, terminologin är ju densamma …

Det gick hur bra som helst. De tyckte att jag gjorde bra ifrån mig och de sa i alla fall att det var lärorikt.


Nu är jag mycket lugnare och en erfarenhet rikare …


Av riesling - 26 januari 2011 09:54


Jag blev av olika anledningar påmind om en helt sjuk sak. Jätterolig!


Kommer ni ihåg den där Domedagssekten i Sovjet (Ryssland) som stängde in sig i en grotta i mars 2008 för att de trodde att jorden skulle gå under.

Och sedan fick de börja lämna grottan efter ett antal dagar när det visade sig att jorden inte gick under – men grottan började rasa ihop för att snön började smälta …?!?


Hur tänker man då?

Visst är det något oerhört komiskt över det?!

Av riesling - 23 januari 2011 21:34


Nu kommer ytterligare en av mina egna hittepåteorier.

Rödhåriga är bra på sex.

Nån som håller med?


Vad baserar jag den teorin på? Erfarenhet, såklart.

Jag har haft sex med olika slags typer av män. Korta, långa, tjocka, smala, vältränade, otränade, erfarna, oerfarna, vita, svarta, röda (inga gula men jag ser fram emot den erfarenheten …!), skalliga, långhåriga, korthåriga mörkhåriga, ljushåriga och även – rödhåriga!

I min erfarenhet så är det de rödhåriga som är de mest omtänksamma älskarna.


Nu har jag ”bara” haft två rödhåriga älskare men båda två har jag samma erfarenhet med.

De har båda två varit otroligt bestämda, mjuka, noga med min hjärna och alla delar av min kropp. De har verkligen kunnat nå mig och känna mig. Sett mig i ögonen, låtit mig kyssas, fantisera, hålla på och retas, djävlas, men inte låta det bli bråttom utan istället bygga upp en stämning som kan kulminera – inte i en orgasm – utan i en enkel men intensiv beröring, kanske så enkelt som hand mot hand …


De har båda två lagt märke till att andningen påverkas av den lilla handberöringen och vetat att det inte egentligen behövs mer än så - man kan inte komma närmare – egentligen vill man så gärna ta ett steg till men samtidigt vill man inte det heller för det är det som är det magiska. För om man går vidare då så kan det sköra och fina som uppstod bli lite fel.


De har båda varit såna som lyssnar efter var på min kropp min andhämtning blir tyngre och som kommer ihåg det! Båda två har känt efter var gränserna går, hur tas det han gör emot? Hur långt kan han gå? Som hela tiden pratar med mig genom sina ögon och som har en stark närvaro som bara tar hand om mig.


Det har båda mina rödhåriga älskare kunnat! Därför tror jag att rödhåriga är de bästa älskarna. Håller ni med?


Sex
Av riesling - 22 januari 2011 12:17


Igår var jag på partaj hos en kompis som fyllde 40 år. Det var toktrevligt!


Jag gillar verkligen min kompis men han har vissa sidor som gör att jag ibland kan reta upp mig till vansinne på honom. (Precis som i stort sett alla andra människor ibland känner mot andra i hela världen, alltså …) Vi ses inte så våldsamt ofta trots att vi bor ganska nära varandra (10 min med bil eller buss) men vi hörs via sms eller mejl ofta så vi är uppdaterade om varandra.


Han är en torr tönt som jag älskar för han är så himla snäll, generös, finurlig och skärpt. Han har dessutom en massa konstiga rutiner för sig – har varit singel alldeles för länge – vilket gör att han kan förstå mina fixa idéer. Vi har känt varandra i 10 år och jag vet att han alltid finns där om det skulle vara något.


Men – han känner en massa torrbollar och även om jag gillar nördar eftersom de oftast är skärpta och kunniga så hoppades jag att det igår skulle komma någon intressant människa som inte såg förskräckt ut när jag skämtade på mitt vanliga burdusa sätt eller som hade byxorna uppdragna upp till bröstkorgen.

Det gjorde det! jag träffade en ny bekantskap igår och blev sådär förälskad i människan som man kan bli ibland!


Jag kom till festen igår och hälsade på de som var där när jag kom och det var en kort kille med konstig skjorta, bruna, glada ögon och en smilgrop som genast började skoja med mig. På ett hisnande sätt!

Han hade fullt av positiv energi, massor av humor, massor av galna infall, stor skärpa i tanken, allmänbildning och ett sprudlande sätt. Vi fann varandra ganska så direkt. Han jobbade i dryckesbranschen, precis som min 40-åriga kamrat, så vi hade en del att prata om då även jag har en del erfarenhet om drycker. Vi gillade samma saker och jag ville bara stoppa ner honom i en ficka och ta med honom hem.


Hoppas att jag kan se till att våra vägar korsas igen …


Av riesling - 20 januari 2011 18:09


Fan, vad förbannad jag blir på dumhuvuden!


Det är nog mitt allra största fel. Jag har inget tålamod med människor som försöker förklara för mig att ”Lilla gumman …” när det var längesedan jag fattade. Som inte fattar att jag fattar. Dumskallar!!


För många ord som förklarar gör att jag tappar bort mig. Jag glömmer bort början av det som sägs om det inte rör sig framåt i förklarandet. Jag har inget som helst tålamod med sånt!

Av riesling - 18 januari 2011 22:43


En gång i min ungdom så jobbade jag i en korvkiosk under en mycket begränsad period. Jag hade behov av pengar och ville få ihop dem snabbt så jag kunde åka ut på min resa till Sydamerika och hade därför inga skrupler vad gäller att ha svartjobb. Det var den perioden i mitt liv när jag bara jobbade. Jag menar BARA jobbade.

Jag hade fem olika slags jobb och under den allra värsta perioden så hade jag ett städjobb på morgonen, stod i en affär under dagtid och hade ett annat städjobb på kvällen. På helgerna hade jag ett tredje städjobb och så jobbade jag extra med att ta hand om sjuka barn på ett hem. Ni förstår att jag ville iväg, va’ …?!


Jag tänkte att stå i en korvkiosk skulle passa, vara lagom komplicerat och dessutom passa mina tider eftersom jag inte jobbade på nätterna. (Att jag sedan fick magsår är ett helt annat inlägg på bloggen …)


Jag hittade en korvkiosk nära där jag bodde och gick fram till killen i kiosken och frågade om jag fick jobba extra där. Javisst, sa han. Kom i morgon och provjobba så vi ser hur det går så kan vi prata sedan.

Jag kom dit nästa dag och han visade mig lite hur det funkade och sedan kom en fråga helt oskyldigt. Skulle jag kunna tänka mig att städa hans lägenhet också, för samma timlön? Han framställde det som att det ingick i kioskjobbet, men eftersom pengar är pengar så jag tyckte förslaget lät bra. Städa var jag ju inte rädd för, jag ville bara få ihop mycket pengar väldigt snabbt och såg framför mig fler timlöner!


Vi hoppade in i hans bil och åkte hem till hans lägenhet. Där var hans mamma. Deras ursprung var väl södra Europa någonstans och den lilla, korta mamman var rund med svart klänning och gav mig (blond, lång, svensk) misstänksamma blickar. Jag fick instruktioner om var det skulle dammsugas och satte igång. Sedan var det damning överallt. Mamman gick och blängde misstänksamt på mig. När jag var klar så hörde jag en röst inifrån badrummet som ropade:


- Kom! Nu ska du skura badrummet!


Jag såg det inte som ett problem att skura badrummet. Men jag väntade mig inte att se det jag fick se.

Inne i badrummet stod min ”arbetsgivare” avklädd in på bara kalsongerna. Jo, det är faktiskt sant! Han hade plötsligt bara kalsonger på sig och stod uppkliven på en pall med en skurborste i handen som han skurade kakelväggarna med. Det flög skum och lödder över hela badrummet och såg mest ut som en scen ur Dolda Kameran (Hur lång tid tar det innan hon ger upp …?!?) Han skurade i alla fall på och förklarade för mig:


- På det här viset ska du skrubba alla väggar här inne.


Det var sälja korv jag hade tänkt göra, inte skura badrumsväggar med en sydlänning i kalsonger, så jag tittade länge på honom, sa att det inte var detta jobb jag hade sökt och så gick jag ut från lägenheten och hem.


Överflödig information är väl att jag aldrig varken såg mannen, kiosken eller mamman igen. Och inga pengar heller, för den delen.


Av riesling - 17 januari 2011 12:42


Det finns en ung kille här på bloggen som jag blir oerhört provocerad av. Han tycker enormt synd om sig själv och basunerar hela tiden ut hur synd det är om honom, hur tråkig han ser ut (hans eget ord är ful) och hur himla ensam han är. Han har tydligen bestämt sig för att vara negativ och tänker inte/vill inte ändra sig. Han suger energi av alla runt sig och jag har inte kommenterat honom någon gång eftersom han är så beslutsam i att må dåligt! Han är enormt envis i sitt sätt att vara negativ och får väl antagligen ut något av det.


Människor som bara, endast och enbart är/vill vara negativa är det svårt att ha att göra med. Såna människor som inte verkar ha haft en enda bra dag i sitt liv. Eller som det inte verkar ha hänt något bra över huvud taget. Riktigt så illa är det oftast inte. Det går att se något positivt runt sig i det allra mesta. Som en klok man en gång sa: Kan man vara glad åt lite så har man mycket att vara glad åt!


Men vad gäller den unga killen så tyder ju det på två saker:

1 Antingen så är han helt upptagen av sig själv som tycker att allt och alla i hela världen kretsar kring honom – alla andra är nämligen helt omöjligen fixerad på honom och hans liv, så som han tycks tro.

2 Eller så är han bara korkad som inte fattar att andra vill honom väl.


Ja, jag vet! En människa som mår dåligt har ofta sned verklighetsuppfattning, men det är ju just det jag menar. Han får väldigt, väldigt många kommentarer som är snälla och upplyftande och som är goda råd men han vägrar att lyssna på det och är bara negativ och rackar ner på andra hela tiden. Då blir det omöjligen bättre. Det enda som händer är att han cementerar sitt eget tänkande än mer.


Kanske vore det bästa att inte ge några goda råd alls så att han inte får feedback på sitt negativa beteende. Vanlig fostran, helt enkelt, oavsett om det gäller barn eller hundar eller människor som ska läras att tänka om …


Av riesling - 13 januari 2011 10:17


Jösses …

Ibland blir jag så himla trött på min egen hjärna! Den spinner loss på helt obegripliga sätt emellanåt. Vad för bildserie som hann visas i min hjärna när jag hörde följande repliker lämpar sig inte att återge här eftersom jag inte vet om det finns människor under 18 som läser detta, men betänk att jag är en sexuellt frustrerad kvinna …!


För bara en liten stund sedan så hördes nämligen detta i korridoren utanför mitt rum på jobbet.


Kvinnoröst fnittrar fram: Tihi, oh, hur ska vi göra nu då?! *fniss*

Det hörs inget svar.

Kvinnorösten fnittrar fram: O! Jaha, du vek åt sidan … *fniss*


Sedan passerar en manlig kollega dörröppningen som jag kan se ut genom …


Presentation


Alla ni som har problem - Ha inte det!

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

riesling


Skapa flashcards