Se absolut inte detta som någon slags manual till att experimentera med hår och frisyrer – i så fall endast som ”Manual till allt du verkligen, verkligen, INTE vill göra med ditt hår eftersom det inte är bra på något sätt för håret eller dig själv utan endast gör dig ännu mera ledsen än du redan är över ditt trista hår …”

För det första kan jag berätta att jag har haft alla färger som finns utom grön i håret.

Japp!

Brunt i alla nyanser, rött i alla nyanser, ljust i alla nyanser, svart, lila, blått (japp!), grått, vitt, rakat (jag vet – det är ingen färg).

Jag har haft långt, permanentat pudelhår á la E-type, rakad skalle och alla längder däremellan.

Jag har haft långt, svischande, feminint hår och kort, vattenkammad frisyr á la pojke från 40-talet. Jag har haft asymmetriskt klippt hår och helt raka page-klippningar i olika längder.

(Och nej, jag tänker INTE lägga in några fotografier på det. Bland annat skulle min dotter aldrig förlåta mig …)

En gång för många, många år sedan (kan jag få lov att skylla på min ungdom?) när jag skulle bleka håret och inte hade pengar till det riktigt så tänkte jag att det ska väl inte vara så klurigt att göra själv? Men det var värst vad dyrt det var med preparaten i affären – jag var ju en fattig (och, ja – korkad!) student.

Men jag ville ju bleka håret, jag skulle ju bli sååå snygg!! På något sätt måste det lösa sig.

Men, vänta … Visst bleker klorin?? Det skulle jag kunna ta?

Nu är jag ju inte dum (dûh?) utan tänkte att det nog vore klokt att akta hårbottnen (dûh!). Alltså hällde jag klorin i en hink som jag doppade mitt hår med huvudet upp och ner i.

Nu skulle det väl blekas, ändå …?!?

Eller inte …

Det blev inte det minsta blekt. Bara förstört! Det kändes som sjögräs under tiden det var blött, sådär slemmigt, liksom. Sedan blev det som svinto när det hade torkat, sådär torrt och tovigt, helt omöjligt att hantera. Bokstavligen!

Det var bara att gå till frisören och klippa bort det.

En annan gång när jag skulle bleka håret – då användes vätesuperoxid som sig bör, jag lär mig ju av mina misstag … - så tänkte jag att det skulle ju vara snyggt att bleka ögonbrynen också. Så att de matchade håret, liksom. Så jag målade på tjockt med blekmedel även på mina ögonbryn. Som fick sitta lika länge som medlet i håret.

Dumt gjort ...

Eftersom ögonbrynen är lite mer ömtåliga och inte lika härdade och framför allt har mindre hår i sig än huvudhåret så följde håren med när jag sköljde av blekmedlet från ögonbrynen. Helt kal på ögonbrynen blev jag. Jag såg ut som Kojak på ögonbrynen.

Det var under lång, lång tid som jag fick måla på ögonbryn på mig sedan.

Jag har en hel hög skräckberättelser att ge er ...