Direktlänk till inlägg 28 december 2011
Jag har ju två ärvda katter numera. De två 10-åriga bondkatterna som bott hos mig sedan september. De har nu vant sig vid den nya bostaden och den nya familjekonstellationen och det känns som om de trivs. Riktigt mysiga är de.
Hanen är definitivt dotterns katt. Han följer henne som en hund och låter henne göra precis vad som helst med sig. Han älskar henne villkorslöst. Endast när hon inte är hemma duger jag eller lillebror …
Honan tyr sig mera till mig och har fått som vana att natta mig om kvällarna. Hon brukar hoppa upp i min säng när jag lägger mig. Eller nä, förresten. Hon står nedanför min säng och kurrar och ”pratar” och ber om lov att få hoppa upp i min säng. Vilket jag naturligtvis ger. Då hoppar hon upp och bara måste mysa runt lite med mig. När vi har myst en stund så snurrar hon ihop sig på min bröstkorg och ligger där och sover medan jag ligger och läser. När jag sedan släcker så har hon fått nog och sticker.
Detta händer varje kväll och har blivit en mycket trevlig vana, tycker jag.
En kväll alldeles nyss så lade jag mig att sova i min sons säng på kvällen eftersom han inte var hemma. När jag hade släckt och låst hela lägenheten och lagt mig i sonens säng så hör jag efter ett tag ett litet övergivet och mycket frågande ”Mjauu?” från vardagsrummet. Det var honkatten som inte hittade mig …
Jag fick ropa på henne så hon visste var jag var någonstans.
Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...
Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng. Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...
Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann. Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...
Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...?? Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 | 13 |
14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
||||
|