Kommer just från gymmet.

Varför finns det inga klädkoder på gym??!?!?

När jag gled in i gymmet så kollade mina ögon (i vanlig ordning) snabbt igenom vilka som var där och tränade. (Vilket betyder, fanns det några snyggingar som jag ville göra mig till för?)

Men vad skådade mina ögon? En ny förmåga som jag inte sett tidigare satt längre bort i lokalen. Han var söt, i lagom ålder (kan man vara luddigare?), alldeles lagom mycket vältränad (jag gillar inte de där som bygger och bygger och bygger ...) och hade fint hår (ja, det är MIN hang-up, jag kan ta det en annan gång).

Jag sög in magen och gick sådär nonchalant förbi där han satt och så försökte jag gå på ett vältränat sätt (?) samtidigt som jag tittade åt ett annat håll. (Nu borde han ju fria eller liknande ...)

Jag började träna vid en maskin som jag vet att jag ser stark ut i (!) och så tittade jag efter vart min blivande make hade tagit vägen. Han hade flyttat på sig och stod med fria vikter och tränade sina otroligt snygga armar. Min blick kunde vandra över honom utan problem.

Men vafa ...!!!??!

Var det på skämt?! Det kunde väl inte stämma, ändå?!?

Han hade på sig speedos med korta ben på ...?!?!?! Vilken fåne …!

Ja, inte bara dem utan tröja, skor osv, men i mitten där hade han något speedosliknande!! Jag har aldrig sett något motsvarande på ett gym tidigare!

Han kunde lika gärna vara naken - så tydligt kunde jag se hela hans paket. Det var väl varken något han behövde skämmas över eller skryta med - men jag ville inte se det medan jag tränade!!! Jag ville inte se hur hans kulor åkte fram och tillbaka medan han tog i när han tränade och jag ville definitivt inte se hur hans tillplattade lem låg tvärs över kulorna och hur allt putade framåt när han ansträngde sig. Nix!!

Jag beslutade direkt då och där att han inte behövde fria till mig eftersom det aldrig skulle bli vi två i alla fall …

Men visst borde det finnas klädkod på gym?

Som jag tidigare har skrivit så har jag Asperger och att även om det är en mild variant så betyder det i mitt fall att jag inte hör det som inte sägs i ord. (sug på den!)

Att alltså jag bara hör orden som sägs utan att alltid begripa underförstådda betydelser eller antydningar eller osynliga hintar eller andra luddigheter.

Vissa av mina vänner känner till det där med Asperger och det ska de vara glada för ibland ... Det är tur att de vet hur jag fungerar och dessutom har förståelse för det. Ett exempel på detta är följande: En av mina bästa vänner, som dessutom håller på och renoverar köket, ringde häromdagen till mig och jag svarade:

- Hej, hur är läget?

- Jodå, bra. De har rivit ut hela köket nu. De har stängt av vattnet också och slängt ut spisen.

- Oj, vad spännande! Då kommer snart det nya köket, vad roligt, svarade jag glatt.

- Jo …

- Ska ni fixa med det i helgen då?

-  Ja, det tror jag nog. Vi har inget varmvatten i tvättstugan heller.

- Nähä, där ser man.

Jag tänkte att det måste ju vara roligt för dem. Funderade över mitt eget kök som inte har standardhöjd eller något annat bra och som jag skulle vilja byta ut. Vi pratade lite om allt möjligt och jag började liksom avsluta samtalet när hon med ganska bestämd stämma undrade:

- Så då undrar jag om vi kan komma och äta hos er idag? Eftersom vi inte har något kök, vatten eller spis?!

- Jamen, herregud – ja! Självklart! Tänkte inte på det ...

Eftersom hon vet att jag inte alltid uppfattar hintar och luddigheter så tog hon bladet från munnen och frågade sådär ofint rakt på, helt enkelt.

Bra där!