Vid ett tillfälle när jag skulle permanenta håret så hade jag med mig en bild till frisören. Det var en ljuv varelse med böljande vågor i håret på bilden. ”Så vill jag ha det!”, sa jag till frisören och log vackert.

Det sattes igång att rullas med papiljotter över hela huvudet och hårtopparna sveptes in i pappersremsor för att böjas hela vägen och sedan hälldes vätskan in i håret och där satt jag. Ojojoj, vad snygg jag skulle bli, tänkte jag förväntansfullt.

Det sköljdes och fixerades och sköljdes och rullades ur papiljotter och jag kom allt närmare min filmstjärnelook!

Hep! Dags för spegel!

Men åhhh … vafa …??!?

Håret låg som afrokrull nära hårbotten! Det var inga svepande, tjusiga lockar som fanns i spegeln. Det var en liten ilsken mössa av krullar som låg längst in mot svålen!

Det stockade sig i halsen så jag kunde inte ens säga något utan jag nickade bara en aning när frisören lite malligt visade upp mig i spegeln.

Fy fasen, alltså!! Hem fort som satan! Hur ska jag lösa detta nu då? Jo, men är det inte så att hår som är nypermanentat inte får duschas eller blötas ner under 24 timmar för att det ska bevaras så bra som möjligt? Ahaa! Då kan jag alltså tvätta det ett antal gånger för att dämpa krullarna.

90 minuter senare var krullarna INTE dämpade utan låg fortfarande som en tät matta kring svålen på mig. Då slutade jag duscha och tvätta håret.

Men jag är ju inte dum (det råder delade meningar där – jag vet!) så jag hämtade en massa klossar och andra tunga saker, en rulle snöre och en sax. Sedan satte jag snören i håret med tyngder på så att krullarna skulle hänga ut sig medan håret torkade. Jag gick omkring med en krans av tyngder kring överkroppen för att riktigt töja ut krullarna. Om inte det förstörde permanenten så …

Det gjorde det inte.

Jag hade en tät, krullig mössa av hår kring huvudet ändå.

När jag kom till skolan nästa dag så hade jag en träningsoveralljacka med huva på mig. Huvan uppdragen över huvudet och snöret hårt åtdraget så ansiktet tittade ut som om jag vore en eskimå.

Min lärare skulle vara lite sarkastisk och be mig ta av huvan så han sa, lite spydigt sådär: ”Jasså, fryser du om öronen?”. Mina ögon tårades ofrivilligt och jag kunde bara få fram: ”Nä … Frisören …”

Läraren skyndade sig att säga: ”Det är ok. Det är ok! Behåll luvan på, vetja!”

En annan gång skulle jag färga håret svart och så ville jag färga mina ögonbryn svarta också. Eftersom jag är blond från början så ville jag ha mörka ögonbryn till det svarta håret. Eftersom jag dessutom ville vara säker på att hela ögonbrynen färgades svarta så lade jag färgen ganska brett över ögonbrynen. Så att de täcktes med råge både ovanför och undertill.

Färg i håret och ögonbrynen.

Vänta.

Skölj. Även ögonbrynen.

Men vafa …??

Som de flesta normalbegåvade människor vet så finns det en massa små, små, små hår över hela kroppen, så även i pannan. Tänkte jag på det?!

Nixipixi!!

När jag hade sköljt ur ögonbrynen så visade det sig att de var en fyra, fem cm höga eftersom jag hade målat på färgen med råge …

Snyggt var det inte!! Det var bara att ta fram rakhyvel och raka pannan …