I fredags var jag med en kompis på en aktvitet efter jobbet. Både hon och jag är singlar och hon är en nybliven medlem i någon slags klubb (förening?) för singlar som i och för sig låter intressant i det perspektivet att de hittar på mycket aktiviteter. Bland annat så har de något som de kallar singel-afterwork ibland. Nu ville min kompis ta med mig på en sådan.

Jag är en riktig skeptisk människa som oftast är misstänksam i första skedet så jag lät nog säkert oerhört tveksam till det hela. Jag framför mig hur alla losers var samlade på ett och samma ställe och ville då verkligen inte riskera att förväxlas med dem, men så blev jag övertalad av min kompis att åtminstone ge det en chans. Inte dissa något jag inte vet något om utan vara lite mer öppen i mitt sinne.

Så, i fredags var jag på singelträff. Det var nog en av de mest beklämmande upplevelser jag varit på.

Vi kom till hotellet där arrangemanget skulle vara. Jag såg en bar i lobbyn och den hade uteservering så jag funderade på om vi skulle starta inne eller ute. Nä, det är inte här, sa min kompis, vi ska längre in.

Vi följde skyltarna till arrangemanget längre och längre in, en liten halvtrappa upp och så blev vi visade till ett utrymme bakom ett skynke … (!)

Då blev jag skeptisk. På riktigt …

Det var ett konferensutrymme som blivit avskärmat med draperier där de hade ställt upp några bord längs ena väggen som skulle föreställa någon slags bar och där man kunde köpa vin och öl (och drinkar?). Det var såna där höga ståbord utställda runt om i lokalen. Ingen musik spelades. (sic!)

De hade byggt ett podium i ena änden av lokalen där det stod en kille med en mikrofonställning på sig så han hade händerna fria (ni vet sådan där som resesäljare har när de säljer disktrasor eller dammsugartillbehör på marknader runt om i Sverige …) och så blandade han drinkar som han försökte auktionera ut (jag gissar att det skulle vara någon slags isbrytaraktivitet som blev misslyckat mottagen):

- … och nu gör jag en riktig tjejdrink, ni killar får bara lukta på den här, fnissfniss, den innehåller jordgubbar och är söt och syrlig och en riktig tjejdrink, får jag 40 kronor bjudet för denna? Fyrtiokronor?? Inte? …”

Det var helt knäpptyst i lokalen …

Jag stirrade i fasa på min kompis och hon sa bara strängt att jag skulle vara tyst och ge det en chans så vi gick till den tillfälliga baren och köpte ett glas vin.

Vi sippade på vårt vin och stod tätt samman som för att söka skydd hos varandra och kollade igenom utbudet i lokalen. Det var som om de hade samlat dagens spetälska bakom ett draperi där vi inte störde de ”riktiga” gästerna. Jag förstår mycket väl varför de som var där på träffen är singlar. Det var killar med byxorna liiite för högt uppdragna på magen, med dubbelknäppta koftor, med seglarskor och tubsockar, med lite tråkig och kuvad hållning, med liiite för tjocka glasögon, med Robin Hood-frisyr, killar med allt för stela leenden. 

Det var tjejer med liiite för höga klackar, liiite för mycket smink, liiite för smala byxor, liiite för urringat och liiite för sökande blick.

Det var som om de alla redan innan kvällen började kände sig som förlorare och jag förstår tyvärr mycket väl varför de är singlar. Det lyste desperation kring dem allihop.

Javisst, jag är också singel.

Jag är en kräsen, jävlig, besvärlig, provocerande, kinkig jäkel som inte desperat vill hitta någon. Mycket beroende på att jag har två barn och massor av liv och erfarenheter bakom mig samt ett intressant liv med massor av händelser och intressen här och nu i livet. Skulle det komma förbi någon som passar mig perfekt så skulle jag inte tacka nej, men jag behöver ingen och letar inte efter någon. Nu när jag har varit singel ett antal år så har jag dessutom hittat en massa vanor som jag trivs med. Och jag skulle då verkligen inte vilja att det kom någon och ställde in fula saker där jag bor, inte nu när jag har fått det så som jag vill ha det hemma.

Vi stod kvar en liten stund och jag sökte febrilt stöd hos min kompis men hon verkade inte heller trivas något speciellt. Hon – som för övrigt är en mycket måttlig drickare och som dricker ett glas när jag klämmer i mig två (vilket inte säger något om mig utan henne!) – mer eller mindre hällde i sig sitt glas med vin, tittade på mig och sa:

- Nu går vi. Jag tycker det var ganska tragiskt här …

Vi gick därifrån till ett vanligt ställe där vi slapp bli hopfösta med andra halta och lytta, där vi slapp stå bakom ett skynke och tvingas att låtsas bli roade av någon krystad konferencier som är tillsagd att lätta upp stämningen bland de överblivna, de som ingen vill ha …

Men, nu har jag provat det där. Nu får jag lov att dissa det …!!