Jag kom att tänka på en av mina vänner som jag hade i min ungdom. Det är många år sedan och på den tiden var det mycket trendigt och åtråvärt att ha kobratelefon.

Min kompis hade kommit över en begagnad kobratelefon som hon var omåttligt stolt över. Den hade ingen ringsignal, så det var väl därför som den var tillgänglig på marknaden, men det stoppade inte min kompis. Hon inhandlade raskt en telefonsvarare som hon kopplade in tillsammans med telefonen och meddelade sedan vänner och bekanta om situationen och att de därför var tvungna att ropa efter henne på telefonsvararen.

Alltså kunde man när man var hemma hos henne och drack te höra absolut ingenting, förrän någon ropade på telefonsvararen:

-          Hallå! Maria! Det är jag. Är du där? Kom och prata. Hallå!

Och min kompis gick och svarade i telefonen.

 

Filozophie

30 april 2010 22:34

Alla sätt är bra utom de dåliga, är det inte så? Speciellt när det gäller att vara trendig och inne:) Jag tycker att det var en oerhört klok vän du hade.
Stort tack också, för din utökade och fina presentation. Jag förstår att vi har mycket gemensamt speciellt kärleken till det skrivna ordet. Jag delar just nu ett glas vin med dig;)
Kramen/FiloZophie

http://www.filozophie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...