Alla inlägg under september 2010

Av riesling - 30 september 2010 21:56


"Jag har närt en nörd vid min barm!"


Det var den allra första tanke som slog mig när min 8-åriga son igår kom och sa att han ville gå med i skolans schackklubb.

Jag såg honom framför mig 10 år framåt i tiden; för korta byxor, rutig skjorta som är knäppt ända upp i halsen, stickad slipover över skjortan, tubsockor i loafers, praktisk (inte snygg, het eller trendig på något sätt) jacka, dålig hållning, både hand- och armsvett, dubbelknäppt kofta när han ska vara finklädd, cola-bottnade glasögon, tjocka travar med konstiga böcker under armen - ja, the works, helt enkelt ...


Men så sansade jag mig. Min son som är skärpt och har svårare matteuppgifter än sina klasskompisar i skolan, mycket spring i benen och tränar friidrott och klättring, rullar sig runt skolgården som en militär på en hinderbana under rasterna, ofta får både hål i kläderna och många blåmärken eftersom han leker så intensivt, som är en populär fredsmäklande kompis med många roliga idéer och en fantastiskt rolig humor behöver alltså utmana sin hjärna lite till. Självklart ska han göra det! Och han får bli precis som han vill. Han är ändå den allra bästa pojken jag vet ...!!!


Av riesling - 29 september 2010 21:25


Får man verkligen göra sådan reklam som de har gjort för Oreo ...?!?

"Först vrider du. Sedan slickar du. Sedan doppar du."


Av riesling - 29 september 2010 20:53



Numera om kvällarna sitter jag och myser och är sådär löjligt förväntansfull inför varje nästa morgon eftersom jag har börjat ta en ny väg till jobbet sedan några veckor och den går genom Sundbyberg, förbi Arvid Nordquist (som gör Classic kaffe), och på mornarna så doftar det så ljuvligt av helt nyrostade kaffebönor när jag kör förbi där och då blir jag sådär barnsligt glad och nöjd hela resten av dagen ...!

Av riesling - 29 september 2010 08:27


Jag vill gärna ge er ett tips. Det är nästan så att jag vill be er alla som läser det att faxa in en hundring till mig eftersom det är ett så himla bra tips, men ni slipper undan denna gång …


Ni vet bananer, när de blir sådär riktigt mogna? Väldigt jättemogna liksom? När de är mycket mer än bara bruna på skalet utan mer svarta och nära att bara falla ihop av mognad? Just såna bananer har mognat så mycket att de innehåller mycket fruktsocker så de ska ni skala, frysa in och ha beredda i frysen. Sedan kommer den där dagen när andan faller på och sötsuget blir sådär illa så att ni nästan är beredda att vispa ihop en sockerkakssmet bara för att sätta i er smeten och allt socker. (Det kan inte bara vara jag som har sånt sockerbehov emellanåt??!) Då tar ni fram den djupfrysta bananen och mixar med valfri djupfryst bär eller frukt (hallon, mango, blåbär, jordgubb, blandning …) ungefär hälften/hälften och VIPS så har ni världens godaste sorbet! Häpp! Till och med min kräsna 8-åring tror att han äter glass när jag gör detta …


Av riesling - 28 september 2010 13:29

Varför? Varför? Varför? VARFÖR???


Förklara för mig! Varför har hantverkare en alldeles egen tidszon? Ett alldeles eget sätt att beräkna tid? Ett alldeles eget sätt att ge tidsangivelser?

Varför?


De lever jämsides med oss i vårt samhälle och jag skulle ha förmodat – om jag inte visste bättre – att vi skulle ha någon slags gemensam överrenskommelse om hur tid används. Men icke! De har ett helt annat och eget sätt som gör att deras sort och vår sort bara lever bredvid varandra i största samförstånd men att vi egentligen inte förstår varandra. Inte på riktigt.


När de säger: ”Jag kommer klockan 8” så menar de ungefär: ”Troligen kommer jag ungefär den dagen ...”


När de säger: ”Javisst. Prick 8.00 kommer jag” så menar de ungefär: ”Jag ska se om jag orkar komma in under förmiddagen någon gång.”


När de säger: ”Det här tar inte lång tid” så menar de ungefär: ”Det kanske blir klart idag. Kanske, vi får se.”


När de säger: ”Jag ringer under eftermiddagen” så menar de ungefär: ”Fast det kan väl inte vara så väldigt viktigt för dig, eftersom det inte är det för mig, så jag ringer någon eftermiddag den närmaste månaden”.


Jag menar, tänk att översätta det tidsperspektivet till den vardagliga verkligheten. Om en hantverkare säger: ” Jag kommer hem från jobbet vid 16” betyder det då: ”Jag kanske kommer hem idag, vi får se”?


Om de säger: ”Kära fru/man, klart att vi ska fira vår högtidsdag ihop!” betyder det då: ”Om jag inte har något annat för mig, inget går på TV, ingen polare hör av sig, inget går i radions P1, jag inte har dött, jag inte måste tvätta håret eller något annat lika viktigt inträffar förstås …!!”?


Om de säger: ”Klart jag vill med på matchen, polar’n, jag kommer vid 19” betyder det då: ”Matchen vill jag se, kanske med dig, kanske inte, kanske kollar jag den med mina andra, riktiga, polare och i så fall kan du sitta där ensam”?


Om de säger: ”Klart att jag vill se när du uppträder i skolan, kära dotter” betyder det då: ”Men jag sa inte vilket år jag skulle komma och titta”?


När jag i morse satt och väntade på att killen, som hade lovat att komma prick åtta, skulle komma och han kom släntrande över gården vid kvart i nio – då blev jag ännu mer uppretad. Man kan faktiskt inte komma släntrande när man är så försenad…!!!


Frustrerad?? Jag?!?


Av riesling - 27 september 2010 12:00


Det gäller ju att prioritera vad som är viktigt i livet?

Nu har jag gjort två tatueringar på lite drygt en vecka - det var inte gratis.

Men det gör väl inget om mina barn får nudlar och blodpudding i ett par månader? Det viktiga är väl att mamman är cool ...?!?

Av riesling - 25 september 2010 23:07


Ja, vissa dagar är verkligen inte som andra …


I fredags kväll så skulle jag träffa en ny vän som jag tidigare bara hade haft kontakt med via mejl, sms och telefon. Vi skulle ses klockan 18 på en bar och jag hade fått en bild övermejlad på honom medan den stackar’n inte hade fått det på mig … (Ja, jag vet – fruktansvärt orättvist!)


Lite bakgrundsinformation är nödvändig. Just den dagen, fredag, skulle mitt jobb byta teleoperatör på mobilerna och klockan 18 skulle själva överflyttandet ske. Nytt SIM-kort fanns redo, inget konstigt. Vi var informerade om att det kanske skulle bli ett glapp i samband med bytet men att det inte skulle vara något alarmerande.


Tillbaka till mig. För att hinna in till stan till klockan 18 så var jag tvungen att lämna mitt arbete senast 16.15 Naturligtvis så kommer min chef in till mig strax efter fyra och ”Bla bla bla bla bla så därför måste du hjälpa mig med det innan du går.”

Javisst, men då måste vi snabba oss, sa jag. Vi löste problemet och jag lämnade jobbet 16.30 Lite sen men det skulle lösa sig.


Jag har vid extrem tur i trafiken någonstans mellan 17-20 minuter hem med bil. Vanligtvis tar resan hem mellan 30-40 minuter i rusningstrafik. Om jag ångade på så skulle jag alltså hinna. För att hinna till baren till 18 var jag tvungen att lämna hemmet mellan 17.15 och 17.30


Men – hade jag tur och det flöt på? Icke! Det var en enda lång bilkö mellan mitt jobb och mitt hem. Under i stort sett två mil! Det tog mig en timme och tio minuter att komma hem!! Min inre stress var vid det läget inte att leka med. Den var möjlig att ta på och jag kände mig genomsvettig. Dessutom så hade telefonen som eventuellt skulle sluta fungera klockan 18 slutat att fungera redan 17.15


Jag kom hem tjugo i sex, slängde ifrån mig mina grejjer, insåg att jag inte skulle hinna duscha och fiffa till mig så jag kände mig lite grinig över det. Ropade ut order till mitt 14-åriga barn (som turligt nog råkade vara hemma för att joxa med något innan hon åkte till sin pappa) att hon var tvungen att hjälpa mig genom att skicka ett sms till min vän (Jag hade numret i ett mejl som tur var eftersom telefonen inte funkade) där det stod att jag inte kommer förrän 18.30, samt körde runt lite våtservetter på kroppen (nä, inte citrondoftande, det var mera baby-wipes som är allergitestade) och insåg att jag inte skulle hinna byta kläder utan jag skulle få rusa iväg i mina arbetskläder och lukta som kontor och gamla excel-filer …


Jag skulle bara dra på mig de stövlar jag hade planerat att ha på mig (men som jag inte hade haft på jobbet). Då uppenbarade sig nästa bekymmer. Jag hade under fredagen på lunchen varit iväg och tatuerat mig på vaden (jaja, det var en långlunch och min chef visste om det!). Detta gjorde i vilket fall att min vad var svullen! Vilket gjorde att när jag skulle dra upp dragkedjan i stöveln så gick inte det, den kom bara halvvägs. Åhhhh, mera stress … Irriterad och superjättesen så hann jag inte bry mig om det utan joggade ut genom dörren till pendeltåget med ena stövelskaftet lite viftande kring benet. Jag skulle hinna preciiis i tid till halv sju.


Jag kom till pendelstationen och NEEEEJJJ!!!! På grund av en nerfallen ledning vid stationen Karlberg så var pendeltåget 23 minuter försenat. Jag kände hur svetten bröt ut över hela kroppen, tog fram min telefon och … Nej, skit!! Den funkar ju inte!! Jag krafsade fram en tia ur väskan för att snällt be att få låna någons telefon men … Nej, just det!! På grund av den nya tekniken vi har idag så kan jag varken min nya väns eller ens min dotters telefonnummer utantill. Jag trycker ju bara på deras namn när jag ska ringa!! Jag kunde alltså inte säga till min vän att jag var ännu senare eller ens be min dotter sms:a ett nytt meddelande till det numret hon hade skickat till förut!


I det läget kände jag mig gråtfärdig …


Jag kände hur jag resignerade och helt lugnt satte mig ner och väntade på pendeln. Den kom ungefär två minuter i halv sju. Samtidigt som jag skulle vara på plats, alltså. Jag satt och var helt övertygad om att min nya vän skulle ha lämnat baren eftersom jag var så tokförsenad och sedan inte ens hörde av mig. Jag åkte snällt med pendeln, bytte till tunnelbana och gick till platsen jag skulle ses på. Bara för att dubbelkolla att han inte var kvar. Jag var ju en halvtimme (ytterligare!) försenad.


Som extrainformation kan jag säga att jag naturligtvis även tappade en av mina knappar i jackan jag hade på mig. Detta skulle inte ha stört mig nämnvärt vanligtvis men just i fredags kände jag att – javisst, varför inte, det skulle väl också ske förstås … Nu skulle jag förutom att vara sen, inte höra av mig, inte vara nyduschad och lukta gott utan komma genomsvettig och irriterad även se ut som en uteliggare i oknäppta stövlar och trasig jacka?!?


Jag rusade in på baren, såg ganska omedelbart min tappra och tålmodiga vän som snällt satt och väntade men eftersom jag var så stressad och irriterad så var bland det första jag ropade ut (tänk på att vi aldrig hade setts tidigare) något i stil med: ”Är du kvar än?!?”


Alltnog, jag lugnade ner mig, fick hällt i mig ett glas vin (under kvällen blev det lite drygt ett glas …) och jag hade en suverän kväll!!


Av riesling - 24 september 2010 09:57

 

"Ibland när jag duschar tvättar jag kroppen med hårschampoo. Idag läste jag på flaskan: ”För extra volym och fylllnad”...

Shit! Inte konstigt att man går upp i vikt!!
Det blir nu till att duscha i diskmedel. På den flaskan står det: ”Tar bort även det svåraste fettet”.
Tänk vad enkelt, nu kan man äta hela godisskålen och sedan ha lite diskmedel på magen ..."

Presentation


Alla ni som har problem - Ha inte det!

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22 23 24 25
26
27 28 29 30
<<< September 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

riesling


Skapa flashcards