Vid ett tillfälle när jag skulle permanenta håret så hade jag med mig en bild till frisören. Det var en ljuv varelse med böljande vågor i håret på bilden. ”Så vill jag ha det!”, sa jag till frisören och log vackert.

Det sattes igång att rullas med papiljotter över hela huvudet och hårtopparna sveptes in i pappersremsor för att böjas hela vägen och sedan hälldes vätskan in i håret och där satt jag. Ojojoj, vad snygg jag skulle bli, tänkte jag förväntansfullt.

Det sköljdes och fixerades och sköljdes och rullades ur papiljotter och jag kom allt närmare min filmstjärnelook!

Hep! Dags för spegel!

Men åhhh … vafa …??!?

Håret låg som afrokrull nära hårbotten! Det var inga svepande, tjusiga lockar som fanns i spegeln. Det var en liten ilsken mössa av krullar som låg längst in mot svålen!

Det stockade sig i halsen så jag kunde inte ens säga något utan jag nickade bara en aning när frisören lite malligt visade upp mig i spegeln.

Fy fasen, alltså!! Hem fort som satan! Hur ska jag lösa detta nu då? Jo, men är det inte så att hår som är nypermanentat inte får duschas eller blötas ner under 24 timmar för att det ska bevaras så bra som möjligt? Ahaa! Då kan jag alltså tvätta det ett antal gånger för att dämpa krullarna.

90 minuter senare var krullarna INTE dämpade utan låg fortfarande som en tät matta kring svålen på mig. Då slutade jag duscha och tvätta håret.

Men jag är ju inte dum (det råder delade meningar där – jag vet!) så jag hämtade en massa klossar och andra tunga saker, en rulle snöre och en sax. Sedan satte jag snören i håret med tyngder på så att krullarna skulle hänga ut sig medan håret torkade. Jag gick omkring med en krans av tyngder kring överkroppen för att riktigt töja ut krullarna. Om inte det förstörde permanenten så …

Det gjorde det inte.

Jag hade en tät, krullig mössa av hår kring huvudet ändå.

När jag kom till skolan nästa dag så hade jag en träningsoveralljacka med huva på mig. Huvan uppdragen över huvudet och snöret hårt åtdraget så ansiktet tittade ut som om jag vore en eskimå.

Min lärare skulle vara lite sarkastisk och be mig ta av huvan så han sa, lite spydigt sådär: ”Jasså, fryser du om öronen?”. Mina ögon tårades ofrivilligt och jag kunde bara få fram: ”Nä … Frisören …”

Läraren skyndade sig att säga: ”Det är ok. Det är ok! Behåll luvan på, vetja!”

En annan gång skulle jag färga håret svart och så ville jag färga mina ögonbryn svarta också. Eftersom jag är blond från början så ville jag ha mörka ögonbryn till det svarta håret. Eftersom jag dessutom ville vara säker på att hela ögonbrynen färgades svarta så lade jag färgen ganska brett över ögonbrynen. Så att de täcktes med råge både ovanför och undertill.

Färg i håret och ögonbrynen.

Vänta.

Skölj. Även ögonbrynen.

Men vafa …??

Som de flesta normalbegåvade människor vet så finns det en massa små, små, små hår över hela kroppen, så även i pannan. Tänkte jag på det?!

Nixipixi!!

När jag hade sköljt ur ögonbrynen så visade det sig att de var en fyra, fem cm höga eftersom jag hade målat på färgen med råge …

Snyggt var det inte!! Det var bara att ta fram rakhyvel och raka pannan …

 

Katarina

11 augusti 2010 21:34

Åh, vad du är härlig! Vilka garv du skänker oss. Jag kan se dig (?) knata runt med håret fullt med fastknutna klossar och dylikt.......Hahhahahahah!

http://endastgossar.bloggagratis.se

 

Lena

11 augusti 2010 21:41

Ja herregud, vad gör man inte för skönhets skull.
Skrattade gott åt din berättelse...
Har vi ett tillfälle gjort något liknande... min frisör varnade dock mig men jag stod på mig.. :-/
Hon har nu lov att använd tvångströja om jag skulle komma på iden att permanenta mig igen...

http://klararbella.bloggplatsen.se

 

Xecute

13 augusti 2010 10:11

AHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAAHAHAHAAAHAHAHAHAHAAAHAAHAHAHAH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Som när jag tog med en bild på Carola (det var 1985 då hon hade rätt stora lockar) och kom ut från frisören med samma sak små små små krulliga lockar.

okej men nu måste jag fortsätta skratta
HAAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAAAHAHAHAHAAAHAHAHAHAHA!!!!!!!!!!!!!

http://xecute.bloggplatsen.se

 

riesling

13 augusti 2010 11:19

Xecute: Den enda sanna glädjen i livet är faktiskt skadeglädjen ... :-D

http://riesling.bloggplatsen.se

 

susanna55

14 augusti 2010 11:31

Hahahahahaaaaaaaaaa!!!!!!!! Tack för det skrattet!!!

http://susanna55.bloggplatsen.se

 

Ullis

17 augusti 2010 16:19

Hej!
Hi,hi va kul! Ja va gör man inte för att försöka bli lite finare..
Jag har också permanentat mig för ett antal år sen, jag skulle bara ha lite vågigt hår. Det var inga problem, sa frisören...
Ut kommer jag med världens krull! Hem fort, tur att jag hade tagit bilen..
Avvaktade till dan efter, ringde upp frissan, håret skulle lägga sig lite om några dar..
INTE! Ringde igen.. Fick komma dit, rakpermanentade, i med inpackning.
Jaha,tillbaka på ruta ett.. Bara tusen spänn fattigare!
Ha det gott!

http://ullispyssel.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...