Eftersom det har varit så fint väder idag med klarblå himmel och lite småvarma (nåja) vindar så var jag inspirerad nog att köpa ett sådant där jättefint, tjockt magasin med blanka papper och färgfyllda sidor som handlade om planteringar, balkonger och små uterum.

(Jag har en balkong som jag inne i mitt huvud är världsberömd för eftersom den är så otroligt fantastisk. De där fina tidningarna handlar väl egentligen om min balkong, eller ...)

Jag kom hem och gick ut på min tarvliga balkong och blängde anklagande på den för att den inte var lika fin, grön, mysig, blommande, välkomnande och full av väldoftande, frodiga örter av alla de slag som de balkonger som var i tidningen. Tror ni det rörde min dumbalkong i ryggen att jag spände ögonen i den? Nix! Den bara stod där med sin torra, bruna, döda, tråkiga "växtlighet" i de i och för sig fina krukorna, men ack så dött och trist det verkade.

Förra året köpte jag ju perenner för att kunna glida ut på balkongen vid den här årstiden medan den skötte sig själv och förvandlade sig till något som liknar det i tidningen. Perenner, va'? My ass! Inte det minsta. Inte växte det upp minsta lilla skott någonstans. Stendöda var de.

Jag hade också lagt en ganska ansenlig hög med pengar på att investera i vintergröna växter så att det skulle vara sådär fint som det är i tidnin ... (Det var ett jäkla tjat om tidningen - ni förstår vad jag menar)

Vintergröna - Bah! Vinterbruna och torra stämmer bättre.

Jag lämnade den glossiga tidningen lite nonchalant uppslagen (och väldigt menande!) ute på balkongen medan jag hämtade en kopp kaffe. Tror ni balkongen fattade vinken? Icke.

Efter lite bläddrande i tidningen kunde jag läsa att perenner och vintergröna växter ska man gullerulla med för att de ska vilja klara sig. Men vänta? Är inte tanken med perenner att man ska slippa gullerulla och slå in krukan i isolerande materiel (vafa ...?) och placera den ovanpå något så den inte står kallt om fötterna (men dra åt helv...?) och att det liksom bara sköter sig självt?!?

Det enda som kommer upp i en av krukorna är det där som heter Kinesisk Kärleksört men den verkar å andra sidan helt omöjlig att ta kål på. Krukan har aldrig någonsin varit isolerad, stått varmt om fötterna eller ens fått ny jord. Den lilla kärleksörten måste efter sina (ja, hur länge är det nu ...) typ 8 år i samma lilla kruka ha sugit upp sista, lilla unset av något som ens kan påminna om näring för länge sedan, men den kommer minsann upp lika tappert varje år.

Lite mer sånt, tack!

Jag har en kollega på jobbet vars fru är med i ett projekt på ett av Stockholms större sjukhus. Där håller de på med ett forskningsarbete om kvinnor med riklig menstruation. Uppenbarligen har min kollegas fru det.

Vad hon däremot inte har är körkort. Så när hon en gång per månad har sparat sina mensskydd i särskilda behållare och ska forsla dem till sjukhuset så ställer hennes genomsnälle, äkta man upp och kör dessa till sjukhuset åt henne.

Nu för ett litet tag sedan var det dags igen och då började min morbida hjärna formulera bildserier i huvudet: Ser framför mig att min kollega med bilen full av lådor som är fulla av gamla, använda mensskydd (från en kvinna med riklig mens) hamnar i en bilolycka av något slag. Och att polisen kommer? Tänk vilka underliga funderingar de skulle kunna få ...

Det känns som om det i det läget inte spelar någon större roll vad min kollega skulle försöka att förklara sig med. Han skulle nog klassas som ett smärre pervo i vilket fall:

- Jag är på väg till sjukhuset.

- Det är inte blod, det är mens …

- Blodet har inget med olyckan att göra.

- De är inte mina, de är min frus!

- Jag bara kör dem åt henne …

Jag kan bara gissa vad vad polisen skulle tänka om min kollega??!