Efter att jag skickat in min reviderade profil så kom det in några fler svar. Medan min jobbarkompis dejtade i genomsnitt två gånger i veckan under förra våren så började hoppet hos mig väckas att även jag skulle komma iväg på nå’n enstaka dejt. Ett tiotal svar rasade in på den nya profilen. Men de var av typen: Man kring 40 år, osäker, aldrig haft en sambo, har inga barn, gillar att påta i trädgården, samlar emblem från fotbollsklubbar, gillar att klappa katter, har aldrig varit vaken efter klockan 22 – ja, du förstår typen. Inget fel på de männen alls, bara inte min typ.

Jag fick även svar från en 47-årig man från Indien. Hurra för internet som ger oss kontakt över alla gränser och överallt … Jag blev återigen påmind om att när man är på nätet så kan alla överallt se allting! Alltnog, mannen från Indien skrev till mig med ett frieri.

Vänta, va’??

Jo, det var ett frieri. Han skrev att han var en holy sikh, att hans parents already have expired, att han letade efter en wife to build a holy family, att frun skulle vara bold and brave, slim not bulky men att om jag inte ville gifta mig så hade han även a business proposal åt mig. Avslutningsfrasen var nästan det bästa ändå: Should happily come forward for the wellfare of mankind, will u marry a Sikh? Yeah, right, skulle inte tro det.

Jag kände hur jag började sucka inombords. Hur många grodor var jag tvungen att schasa bort innan prinsarna kunde välla fram …? Jag gick i alla fall på en dejt (jodå, det är sant!) med en som verkade trevlig och hade ett genuint miljöintresse (vilket ligger i fas med mig själv) och det visade sig att han faktiskt var riktigt, riktigt trevlig. Han bjöd på en kaffe och vi satt och pratade några timmar. Det visade sig att han trots allt var lite för försiktig för mig och dessutom så tyckte han att det fanns någon annan som var intressantare än jag. Så det blev inget mer av det. Men jag hade gått på en dejt!! Min första!

Min enda ...?

Jag tänkte till ett ögonblick igen och kom på att om jag ändrar min profil så kanske jag kan locka till mig det jag vill ha. Om jag nu ville ha svar från män med ett eget liv, intressen, viss livserfarenhet, mycket humor och hyfsad tankeförmåga så kanske jag borde vara sådan själv. Lika barn leka bäst, eller hur är det man säger …?

Så, ytterligare en ny profil såg dagens ljus (fortfarande samma foto). Jag försökte anslå en ton av aktivt liv som i och för sig är tillräckligt för mig men där jag ibland saknade någon att dela allt kul med. Jag skrev om många intressen, skämtade om mig själv, och skrev att jag gillar livet och att det är spännande att leva. Jag vet! Patetiskt, och jag började lessna på att sälja in mig på ett konstgjort sätt.

Fortsättning kommer ...