Asså, herre gud! Nu kom det ytterligare en annan slags svar. Du kan fråga vilken som helst av mina vänner eller bekanta så kommer du att få svaret att jag inte är speciellt pryd eller sedesam. Men de svar som kom nu fick mig att rodna och tappa hakan. Jag har kollat, dubbelkollat och kollat ytterligare fler gånger, men det var inte någon konstig Playboy-sida jag var inne på. Det var en helt vanlig sida på nätet för människor som sökte en vän eller livspartner. Fortfarande samma sida som gossarna med fotbollsemblemen. Jag vill bara vara extremt tydlig med det!

Det var bland andra svar från signaturen ”25 centimeter”. Jag fattade inte den från början. Men när jag läste vad han ville så blev det pinsamt tydligt … Jag slängde svaret fort som tusan.

Jag fick svar från en pilot från Helsingborg (själv bor jag i Stockholm) som ville träffa mig när han hade flygningar till Stockholm. Det skulle passa honom att träffa mig under några timmar på sitt hotellrum, typ. Nej, det tror jag inte är något för mig.

Det var svar från en man som ville bli min ”TV-reparatör”. Kunde han komma och hälsa på mig? Han kunde låtsas att laga min TV och jag kunde låtsas vara en olydig hemmafru … Eh, va?!? Nä!! Absolut inte! Vi känner inte varandra. Han skrev till och med att han kunde ge mig sitt telefonnummer som jag kunde ge till någon jag litade på och så var det ju ingen fara. Vänta –VA?!?! Det finns väl inte en enda levande människa som går på en sådan replik?!? Eller är det på grund av sån’t som det står rubriker i tidningen om både döda och misshandlade människor? Liksom, hallå!! Absolut inte!!!

En skrev att han var ”välvuxen” (med citattecken och allt …) och sökte en kvinna som ville träffa ”riktiga män” (ja, återigen citattecken och allt …). Han bifogade ett flertal fotografier på sig själv och ja, det var kort på hela honom. Utan kläder. Jag behövde inte använda fantasin alls. Han kunde tänka sig att ses under dagtid … Skulle inte tro det, va’!

Jag satt bara och gapade som en fågelholk, vilket av orden jag hade skrivit betyder att jag är lösaktig, liksom? Det var fortfarande exakt samma fotografi så det måste ju bero på min text. Här blev jag tvungen att koppla in en kompis som känner mig väl och som jag förklarade det hela noga för och så lät jag henne ta sina allra mest kritiska ögon och läsa min text. Hon hittade inget som helst fel i den så det enda hon kunde tänka sig var att min formulering ”jag gillar utmaningar” kanske var någon slags kod för slampig flicka. Även om hon aldrig hade tolkat det så själv. Men kanske är det så att män och kvinnor använder ord på olika sätt och med olika underbetydelser. (Dûh, som om det skulle vara en nyhet!)

Efter den omgången svar så gav jag upp. Jag kände det som om att det finns en fullkomligt förståelig anledning till att de som är singlar faktiskt är singlar. Det finns en förklaring till att de inte har blivit uppsnappade av någon bra partner. Det är ju bara de felaktiga exemplaren som är kvar, måndagsexemplaren, bara de konstiga typerna, bara tomtar och troll, liksom. Men så kom jag på att jag själv är singel och så ville jag inte tänka så mera …

Jag har nu provat på nätdejting och mina fördomar har både förstärkts och fått sig en törn. Att dejta på nätet och träffa någon där är säkert mycket bra för många. Jag har efter mina erfarenheter insett att många träffar varandra på så sätt. Det passar bara inte mig. Jag är nog alldeles för kräsen, snorkig, rakt-på-sak och jävlig för att det ska passa mig. Jag behöver någon som kan stå upp för sig själv, som har egna åsikter och kan stå för dem, som månar lite om sig själv, tränar, inte röker, äter i stort sett nyttig mat. En prins, helt enkelt. Var finns de?!?