Det är minsann inte alltid så himla lätt att vara barn och växa upp innan man kan ta till sig allting. Det måste tidvis vara riktigt skrämmande!

Ett exempel jag har från min egen son är att han när han var några år gammal så vägrade han totalt att äta falukorv. Han påstod nämligen att han verkligen inte gillade det! Annan korv var aldrig några problem och inte heller om falukorvsrätten hette något, ex. "Stroganoff", så jag insåg aldrig logiken. Det var bara att gilla läget, liksom.

Ända tills jag hörde honom extra tydligt vid ett tillfälle: ”Jag gillar inte ’farlikorv’!” Då fattade jag. Han hade hört fel och vågade inte äta ’farlikorv’. Jag förklarade för honom och det visade sig att han ju gillade falukorv och vi har aldrig haft några problem med detta sedan dess …

Vid ett annat tillfälle när han var typ fyra år gammal så frågade han mig en dag på sommaren: ”Mamma, ska du vara vuxenfota?”

Vuxenfota?!?

Jag fattade ingenting så jag frågade vad han menade. Ja, tänkte han, eftersom han själv skulle vara bar(n)fota …