Det där med hår.

Eftersom jag alltid har haft ett speciellt och nästan perverst intresse av hår så har även mina åsikter om hår varit både många och tydliga. I synnerhet om mitt eget hår! Jag har tidigare skrivit om några saker jag gjort med mitt hår. Under många års tid åkte jag till London en gång i halvåret eftersom jag gillar den staden och där fanns en hårsalong på King’s Road som punkarna brukade gå och klippa sig hos. Dit brukade jag gå varje gång jag var i London och till slut hade jag ett medlemskort i Guld där …

Hur ska håret vara enligt mig, då?

Jo, det viktiga är att inte vara likgiltig inför sitt hår!

Jag har ett sätt att döma folk utifrån deras hår. Jag delar in folk i olika slags grupper utifrån hur de har håret. Jag tycker själv att det är ett ganska förfinat system jag har utvecklat. Det är på intet sätt vetenskapligt eller förankrat hos någon som helst annan levande varelse på något sätt. Det är helt och hållet min egen hjärnas spratt. Men jag påstår att jag kan utifrån någons hår säga ungefär vad det är för en slags människa. Ja, jag vet. Stora ord, men min egen skala håller för mig själv. Jag har dock inte blivit allvarligt förvånad mer än kanske två eller tre gånger i mitt liv på en människas personlighet dömd efter håret. 

Jag har alltid delat in människor i olika kategorier utifrån hur de har sitt hår (eller brist på) och under en period i mitt liv så valdes pojkvännerna efter hur deras hår var. Jag kommer ihåg killen med rastakolvarna, killen med den lila tuppkammen, killen med det rakade huvudet (lååångt före allt med skin-heads och det där), killen med lång lugg á la Howard Jones, killen med det långa hippiehåret, killen med det tussiga, ovårdade håret som vägrade kamma/borsta sig, killen med nynazistfrisyren à la Alexander Bard – allt möjligt gick bra, bara de inte hade en likgiltig frisyr. Och tyvärr gäller det där fortfarande om än i mer nyanserad och sett-med-vuxen-ögon-omfattning.

Vid den tiden i mitt liv när jag var som mest rabiat vad gäller håret så gick jag till frisören (här i Sverige) och ville ha en ny frisyr. Jag tänkte att eftersom de är utbildade i flera år vad gäller hår och eftersom de är frisörer så måste de ju gilla hår och det måste väl vara drömmen för dem att få göra lite grand vad de vill om de får lov till det? Det hade jag tyckt, i alla fall!! Jag som vid den perioden i mitt liv hade vitt teaterpuder i ansiktet, mycket svart runt ögonen, Doc Martens, bara svarta kläder och svart, lite halvlångt hår.

Jag hade bokat tid och kom dit. Blev uppropad och satt i en stol. Skynket knäpptes om mig och frisören – en kille – tittade lite frågande på mig och ställde frågan hur jag ville ha det?

- Jaa, sa jag dröjande, Jag vill ha något nytt och annorlunda. Något kul liksom. Gör bara för jösse namn inga Carola-vingar i håret! Eller någon annan dussin-frissa för den delen. Jag vill ha något coolt som är mitt eget.

Frisören tittade på mig med fasa och sa sedan med väldigt dramatisk stämma:

- Nä. Nu har jag tappat inspirationen. Jag kan inte klippa dig!

Och så svepte han dramatiskt av mig skynket och dundrade iväg …

Där satt jag. Frisören hade lämnat mig och gått bakom någonstans och både kunder och andra frisörer tittade antingen i smyg eller blängde ganska ohämmat på mig.

Jahaja … Jag reste mig upp från stolen, flinade åt dem som var i salongen och sa något sarkastiskt om att det blir visst inte någon klippning idag och så gick jag.

Det var inte förrän jag kommit ut på gatan som jag insåg att jag blivit mer eller mindre utkastad!

Från en frisör!

Det måste väl vara värt något, tänkte jag …

 

Ewa

31 augusti 2010 18:11

När jag flyttade från Kiruna till Stockholm(strakten) med alla miljoner frisörer att välja mellan, så var jag säker på att hitta en frisör som vågade klippa annorlunda, men hej vad jag bedrog mig! Frisörer är fega. Eller försiktiga? Rosie nämner ofta vår första "träff" där jag upprepade att jag ville ha RIKTIGT kort i nacken, men att ingen frisör vågade det. HON vågade. Hon förklarade det med att kunden ofta har en orimlig uppfattning om vad som kan göras med håret och att frisören får skulden om det inte blir som kunden tänkt sig. Av den anledningen var det ingen som vågade klippa RIKTIGT kort på mig.

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

riesling

31 augusti 2010 21:14

Skönt när man blir tagen på allvar av frisören, när man hittar rätt frisör, liksom. En som förstår det man försöker mena.

Med tanke på hur jag såg ut (även i håret) på den tiden så kunde han ju knappast ha gjort FEL med håret ...

 

Xecute

1 september 2010 11:35

*mållös* jag trodde också det var drömmen för en frisör.....
Har själv kört ungefär den metoden, "gör nåt kul" fast bara EN gång blivit nöjd med resultatet. Det är rätt många frisörer som inte förstår vad jag säger när jag förklarar. (För det är absolut inte min förklaringsförmåga det är fel på... :-p ) En gång sade jag ungefär "klipp nåt kul och så vill jag ha VITT hår ovanpå och jättemörkt under, som massa vita slingor över det mörka".(1988, jättemodernt..) Jag tyckte jag var tydlig angående färgen. Jag kom ut därifrån med en skittrist kort frisyr som var ORANGE ovanpå, som en mössa (absolut inte slingor utan helfärgat) som gick ner till öronen och runt därbak och sedan svart resten av biten ner till nackslutet. ja herreguuud... jag blir sällan knäckt av hur håret ser ut men då var jag inte glad. Jag såg förjävlig ut och var dessutom femton år, när man måste utstå kommentarer i skolan också...
Nu har jag ju just klippt av mig håret igen. Men jag är en sådan som inte bryr sig så mycket om håret. Har aldrig brytt mig om vilken frisör jag går till. När jag har långt hår får vem som helst toppa det. T ex klippte min man mig med kökssaxen en gång. Det var första gången han klippte. "Äh, det är inte så noga, försök bara göra så rakt du kan". Så nu blir jag lite nervös för vilken typ av människa jag är i Rieslings värld. ;-)

riesling

1 september 2010 12:37

Åh, jag vet precis vad du menar - Limahl i Kajagoogoo!!!
Sicken skitfrisör du måste haft! :-)

Jag bara älskar kort hår. Det är så fiffigt eftersom det går att ändra ganska fort om det blir för tokigt. Det är tråkigare om man har sparat i flera, flera år och sedan färgar eller gör något som tokar till sig, då är det bättre och snabbare att köra i halvårsperioder. Dessutom blir jag lätt uttråkad och behöver förändring då och då. Jag är inte heller någon ljuv varelse (tyvärr) ...

Vad gäller ditt hår och din typ av människa så behöver jag nog en hel bok för att kunna analysera :-D
Eller, vänta, nej. Jag är rätt säker på att du är en bra sort eftersom du verkar göra saker med ditt hår medvetet och INTE bara på ren rutin ...

 

riesling

1 september 2010 12:42

... och DÄR blev det syftningsfel!

"Jag är inte heller någon ljuv varelse (tyvärr) ..."
Syftade enbart på MIG och att jag inte är ljuv - HELLER - förutom allt annat jag inte HELLER är ...

http://riesling.bloggplatsen.se

 

jeppehegersten

1 september 2010 15:54

Finns det ngn stans där du inte blivit utslängd?..du är ju tom klarat av att bli utslängd av scientologerna ;)

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

riesling

1 september 2010 21:13

Jag jobbar stenhårt på att bli utslängd överallt ifrån. Tror att det kan finnas någon diversehandlare i Ulan Bator som inte slängt ut mig än ... :-D

 

baraenjeppe

2 september 2010 19:33

Har hört att i Ulan Bator(speciellt diversehandlarna) slänger de ut folk för ingenting... ;)

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

riesling

2 september 2010 21:32

Tänk, jag kände det på mig ... :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...