Det var en gång en flicka som hette Riesling. Hon hade precis fått en ny tjänst som projektledare på sitt jobb och det var lite ovant för henne att bestämma över andra. Hon var van vid att jobba på egen hand efter instruktioner men nu skulle det vara hon som gav instruktioner till andra och se till att arbetet genomfördes på ett korrekt sätt. Jättekul! Men det var lite ovant och Riesling ville så gärna göra bra ifrån sig så hon jobbade ganska mycket en period.

Det hände även andra saker under denna perioden i hennes liv. Hon startade en blogg eftersom hon tycker det är så himla roligt att skriva - hon hade gått en skrivarkurs för ett tag sedan och ville se hur andra reagerade på hennes skrivande - och hon hittade även några favoritbloggar som hon besökte i stort sett dagligen.

Hon insåg att det finns många, många människor runt omkring som lever spännande liv och som har intressanta tankar och hon kände att hennes liv berikades.

Lite dåligt samvete hade hon för att hon inte hann med sin blogg varje dag men hon hoppades på att det skulle räcka med sin envishet i längden ...

Sedan var det även den där killen hon hade dejtat under en period. Han som var så otroligt rolig, såg så bra ut, hade liknande intressen som hon själv och som hon trivdes så bra tillsammans med. Men ...

Han hade berättat för henne att han verkligen tyckte om henne och trivdes riktigt bra med henne, men att han inte kände sig förälskad i henne så tyvärr ...

Riesling kände hur hennes stolthet sårades oerhört (va'?! ville inte alla män i hela världen ha henne och gifta sig med henne?!?)

Men när hon hade slickat sin lilla rispa i stoltheten under en förmiddag så insåg hon  att hon också kände precis likadant. Hon kände ingen förälskelse men en stor kärlek gentemot denna personen som hon trivdes så mycket med så det slutade faktiskt med att de båda blev riktigt bra vänner och de två har redan flera planer på roligheter att göra tillsammans.

Ibland är det lite skönt att leva!

Vilken toppendag med strålande sol från en klarblå himmel det har varit idag!

Jag har rensat och planterat nytt på balkongen samt tvättat och dammsugit bilen idag.

Jag tillhör den kategori människor som inte vill hålla på och joxa med bilen för mycket. Den ska funka, liksom. Jag tycker det räcker utmärkt att kunna köra, tanka och hålla koll på oljan, i övrigt är det där med bilar helt ointressant. Medan jag stod och tvättade bilen så kom jag att tänka på en händelse som inträffade för några år sedan.

Jag och min dåvarande sambo skulle ut och resa och vi skulle parkera bilen vid en långtidsparkering. När vi kom till långtidsparkeringen vid femtiden på morgonen så var det bara vi och två bilar till som skulle lämnas in. Inte den tiden på dygnet när rusningen var som störst, liksom.

När jag då stod där denna enormt tidiga och iskalla samt mörka januarimorgon så hade jag mentalt redan anlänt till det soliga och varma resmålet och var därmed inte så alert. Vid frågan:

- Vad har du för bil?

så svarade jag sanningsenligt:

- En blå.

Men i samma ögonblick insåg jag hur enormt enfaldigt det lät – duh, jag är ju inte en idiot ...! – så jag log och lade till:

- Det är en Peugeot eller Renault. (Jag alltid blandar ihop de två franska bilmärkena.)

Killen bakom disken bara stirrade på mig och jag kände mig därför manad att lägga till:

- Du vet, den där bilen som har en häst som stegrar sig, och så gjorde jag en liten imitation av det.

Killen bakom disken stirrade ett ögonblick till och med aningen större ögon på mig och lutade sig mot min sambo som han lite halvviskande frågade ”Vad har hon för bil?” och då fick han det korrekta svaret ”Peugeot”.

Jag kände, herregud, ska det vara så svårt? Den tiden på dygnet med bara tre bilar att välja på och det är antingen en Peugeot eller Renault och den nyckeln jag lämnar över ska fungera på bilen (med tre att välja på!) och inte minst så är det den bilen som har ett djur (en häst?) som stegrar sig. Hur svårt kan det vara?!?

Tänkte jag i alla fall. Antagligen så tänkte inte killen som skulle ha ansvaret över bilarna på det sättet ...

Å andra sidan så uppmanade en av mina vänner – som jag berättade det hela för vid hemkomsten – att jag verkligen skulle ha hållit fast vid mitt påstående att det var en stegrande häst på min bil så att jag skulle kunna ha lämnat in en Peugeot men hämtat ut en Porsche …

Detta får mig att tänka på en annan liten historia från när jag var riktigt ung. Detta var typ 1985 eller så. Jag och mina vänner hade precis börjat ta, redan lyckats få, eller skulle inom kort börja ta körkort. Växer man upp på landet så tar man körkort så fort man kan för att kunna ta sig runt. En av mina vänner hade en överrenskommelse att han skulle köpa en bil tillsammans med sin mamma när han hade fått sitt körkort. Så de började glatt leta efter bilar i kategorin ”bättre-än-en-skrotbil-fast-inte-mycket-men-i-alla-fall-körbar”.

Efter att ha letat några dagar så fick min kompis ett samtal av sin mamma där hon lite småhetsigt berättade att hon hade hittat en bil i en annons i en tidning för bara 5 000 :- Dessutom var det en Porsche! Nu skulle de slå till och göra ett kap. Okej, en ganska sopig Porsche antagligen, men en Porsche!

Min kompis trodde inte riktigt att det kunde vara sant så han frågade sin mamma vad det stod i annonsen och hon läste snällt upp det för honom.

Han kunde fortfarande inte tro att det var så bra så han bad henne bokstavera bilen vilket hon gjorde.

”P-e-u-g-e-o-t.  Porsche! …"

Efter att jag skickat in min reviderade profil så kom det in några fler svar. Medan min jobbarkompis dejtade i genomsnitt två gånger i veckan under förra våren så började hoppet hos mig väckas att även jag skulle komma iväg på nå’n enstaka dejt. Ett tiotal svar rasade in på den nya profilen. Men de var av typen: Man kring 40 år, osäker, aldrig haft en sambo, har inga barn, gillar att påta i trädgården, samlar emblem från fotbollsklubbar, gillar att klappa katter, har aldrig varit vaken efter klockan 22 – ja, du förstår typen. Inget fel på de männen alls, bara inte min typ.

Jag fick även svar från en 47-årig man från Indien. Hurra för internet som ger oss kontakt över alla gränser och överallt … Jag blev återigen påmind om att när man är på nätet så kan alla överallt se allting! Alltnog, mannen från Indien skrev till mig med ett frieri.

Vänta, va’??

Jo, det var ett frieri. Han skrev att han var en holy sikh, att hans parents already have expired, att han letade efter en wife to build a holy family, att frun skulle vara bold and brave, slim not bulky men att om jag inte ville gifta mig så hade han även a business proposal åt mig. Avslutningsfrasen var nästan det bästa ändå: Should happily come forward for the wellfare of mankind, will u marry a Sikh? Yeah, right, skulle inte tro det.

Jag kände hur jag började sucka inombords. Hur många grodor var jag tvungen att schasa bort innan prinsarna kunde välla fram …? Jag gick i alla fall på en dejt (jodå, det är sant!) med en som verkade trevlig och hade ett genuint miljöintresse (vilket ligger i fas med mig själv) och det visade sig att han faktiskt var riktigt, riktigt trevlig. Han bjöd på en kaffe och vi satt och pratade några timmar. Det visade sig att han trots allt var lite för försiktig för mig och dessutom så tyckte han att det fanns någon annan som var intressantare än jag. Så det blev inget mer av det. Men jag hade gått på en dejt!! Min första!

Min enda ...?

Jag tänkte till ett ögonblick igen och kom på att om jag ändrar min profil så kanske jag kan locka till mig det jag vill ha. Om jag nu ville ha svar från män med ett eget liv, intressen, viss livserfarenhet, mycket humor och hyfsad tankeförmåga så kanske jag borde vara sådan själv. Lika barn leka bäst, eller hur är det man säger …?

Så, ytterligare en ny profil såg dagens ljus (fortfarande samma foto). Jag försökte anslå en ton av aktivt liv som i och för sig är tillräckligt för mig men där jag ibland saknade någon att dela allt kul med. Jag skrev om många intressen, skämtade om mig själv, och skrev att jag gillar livet och att det är spännande att leva. Jag vet! Patetiskt, och jag började lessna på att sälja in mig på ett konstgjort sätt.

Fortsättning kommer ...