"Saliga äro de korkade, ty de skola flyta."

Det blir inte bättre än såhär ...

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/laste-sds-partiprogram-och-lamnade-sin-plats-1.1175376

Jag visste att SD:are inte är sluga, men det här slår alla rekord ...

Att gå med i SD och inte veta vad partiet står för, sedan komma in i kommunfullmäktige, läsa partiprogrammet och säga att han inte kan ställa upp på det och så gå ur partiet!

Ja, det blir inte bättre!!

Denna utmaning kom från Katarina .

KÄRLEKEN I MITT LIV  ja, förutom barnen så måste jag nog säga ord. Jag vet, nördigt men sant. Jag älskar ord.

MIN FAVORITFÄRG  beror lite på dagsform och humör men går i blått, svart, ja, lite kalla färger sådär.

JAG ÄR FANTASTISKT GLAD   att jag har så otroligt många och fantastiska vänner!

JAG VET FORTFARANDE INTE  vad jag ska bli när jag blir stor ...

MIN DRÖM  är lite hemlig, men jag skulle så evinnerligt gärna vilja bli publicerad på riktigt.

JAG TROR  på att vara positiv för att skapa ett positivt liv

JAG KOMMER FÖRMODLIGEN ALDRIG  att hoppa bungyjump eller fallskärm eftersom att falla från höjder skrämmer mig och jag drömmer regelbundet mardrömmar om det ...

Nu vill jag utmana:

Xecute

Nobimbosallowed

Sajberlena

Men, nu blir jag sådär upprörd igen!

Såg i rampljuset hur http://theresegyllenhammar.bloggplatsen.se/ hackade på http://glidaren.bloggplatsen.se/ i ämnet om ifall man ska prata om Sina barn, Bara sina barn och Inget annat än Sina barn när man har fått dem.

Detta är ett ämne som berör mig starkt, där jag har tydliga åsikter, så jag gick in och läste båda bloggarna. Glidaren – som för övrigt har en mycket läsvärd blogg fylld av humor och ironi – har ett lite längre inlägg där det skrivs om morgontrötthet och att det just i det läget är påfrestande med hurtiga småbarnsföräldrar eller djurägare som måste berätta långa monologer om vad barnet/djuret gjorde för något (o)intressant under gårdagskvällen.

Therese hade å andra sidan en liten mening är hon skrev att hon hade sett en kommentar i rampljuset om att glidaren inte tyckte att småbarnsföräldrar ska berätta i tid och otid om sina småknott – i synnerhet om inte lyssnaren har barn själv. Det tyckte hon var förfärligt och hon valde bort vänner som tyckte så redan när hon var gravid.

OMG!!!!

Nu går jag igång på riktigt.

* Therese: läs inlägg som du kommenterar så att du inte framstår som korkad.

* Det finns något som heter humor – läs på vad det är för något …

* Jag har barn själv och tycker ändå inte att det är intressant att lyssna på långa monologer om andras barn som gör si, säger så, gjorde ditt, sa datt … Sånt är inte intressant för någon annan än den närmaste familjen. Mor- och farföräldrar lyssnar oftast mer än gärna på sådant!

* När någon får barn så tycker jag att det är beklagligt när deras egen personlighet och intressesfär upphör som genom magi. Hur kan till synes normalbegåvade människor plötsligt inte ha någon åsikt om exempelvis film (utom tecknat), musik (utom Mora Träsk), teater (utom kasperteater), politiska läget, bärplockning, vädret, frimärkssamlande, träning, sport, TV-program eller ja, vafan som helst som alla andra människor pratar om???!?

* När barnen växer upp och får ett eget liv (förhoppningsvis?) så sitter dessa föräldrar där och undrar vad som hände med sina egna liv. Var detta allt som blev, liksom? Liiite sent att göra något just då, va’?

* En av mina bästa vänner är lärare på högstadiet och blir lika upprörd varje gång som det kommer in föräldrar på möten som presenterar sig som: Hej, Martins mamma.” Min kompis reagerar likadant varje gång: ”Men vad heter du?” Hon tycker det är patetiskt att inte vara en egen människa, bara reducera sig själv till någon som bara är förälder åt någon, helt anonymt. Varför inte säga: ”Hej, Karin, Martins mamma.” liksom?

* Fastän jag har barn så tycker jag inte det är intressant att lyssna på vad andra barn håller på med. Mina egna barn är intressanta för mig, inte andra barn. Det har jag alltid tyckt.

* Dessutom så har jag alltid haft en hjärna som vill tänka, fastän jag har fått barn ...

Ja jösses, där gick visst jag igång …

Åh, vad trött och besviken jag är på alla korkade svenskar som har röstat på idioter …

Och därmed lämnar jag valet – det är så många andra som skriver så mycket och bra om det!

Nu till män och sex …

Jag blir så jäkla trött på självupptagna individer av manligt kön. För bara ett litet tag sedan så träffade jag en kille/man som jag umgicks med ett tag. Vi var vid ett tillfälle ute och drack öl och sedan följde jag helt omoraliskt med honom hem.

Jag blev så besviken …

Vad är det för fel på män?!? Förklara gärna för mig. Just detta specifika exemplar jag följde med hem hade inte någon större självinsikt och gav mig absolut inget sug efter att ses igen.

Hemma hos honom så åkte kläderna efter ett tag av både mig och honom. Vi hamnade i säng med varandra. Och för att tala klartext och vara sådär extremt ärlig så var det väl bara en sådär upplevelse. Han var en väldigt självupptagen människa som mitt i ”alltihop” sa:

- Nu kom du, va’?

- Eh, nä! Hade jag kommit så hade du märkt det. Det lovar jag …

- Jo, men det gjorde du? Jag kan sånt här!

- Uppenbarligen inte …!

Sedan stod han envist på sig att han minsann är duktig på sex och kvinnor och att han var enormt erfaren och i stort sett väldigt eftertraktad att ha sex med.

Det slutade med att jag klädde på mig, sa att han skulle väl kunna ringa de där som så gärna ville ha honom dårå och så åkte jag hem.

Skitbesviken.

Men vad är det som gör att många män inte har tentakler att känna sig för med? Som inte uppfattar någonting utanför sin (i detta speciella fallet inte ens särskilt stora) snopp? Varför fattar inte män att om de gör sex bra för kvinnan så kan de få obegränsat med sex eftersom kvinnan då vill ha sex ofta och mycket? Varför fattar inte män att sex för kvinnor är så oändligt mycket mer än att bara köra in och ut? Att sex för kvinnor är att få med hjärnan?

Jag vet jättemånga kvinnor – inte minst jag själv – som kan bli helt upphetsade av en smart och humoristisk kille men även bli helt avtända av en uppblåst och stroppig kille. Och detta helt och hållet oberoende av utseende!!

Idag ska min 8-åriga son ta sina skolkort.

Igår kväll sa sonen till mig att jag var tvungen att väcka honom tidigt idag eftersom han ville hinna göra sig fin inför skolfotograferingen. Javisst, självklart, sa jag.

Att göra sig fin bestod för min son i att ta på sig en skjorta istället för en t-shirt till jeansen …

Sedan i bilen på väg till skolan berättade han glatt om den nya banan som han kommit till i sitt DS-spel. Plötsligt blev han tyst. Jag såg i backspegeln hur han hade tårar i ögonen.

- Men, lilla gubben, vad är det? undrade jag.

- Inget, snyftade han fram.

- Jo, men du kan väl berätta, bad jag.

- Jamen, det är bara det att jag inte … snyft … vet hur jag ska le på kortet idag … snyft …

Så då satt vi och tränade på att le resten av vägen till skolan sedan och efter det var min son glad och nöjd igen. Även om detta nu uppenbarligen var ett stort problem för min son, så känner jag att jag också vill ha så enkla bekymmer …

Det har varit jobb, jobb, jobb ...

Jag har haft idiotmycket att göra på jobbet och så har jag startat upp ett par projekt helt privat också, förutom att jag varit rejält sjuk. Och så fattade jag inte att jag hade gjort avtryck hos människor som hade börjat vänja sig vid att ha mig i sina cyberliv. Så jag trodde inte att någon märkte att jag inte bloggade lika flitigt. Men så fick jag ett litet meddelande om att jag var saknad i cybervärlden (Xecute - det värmde!) så jag tar mig i kragen och återkommer med oförminskad kraft. 

Jag har varit irriterad under flera dagar också och när jag insåg att det till viss del hängde ihop med att jag inte har kunnat träna pga febern så gick jag till gymmet och fick ur mig den negativa energin. Så nu är jag glad och trevlig igen ...

Efter att ha återupptagit min hobby med att håna kontaktannonser (ni vet!) så berikar jag även mina arbetskamrater med några guldkorn då och då och har där blivit uppmanad att göra en bok av dem. De konstiga kontaktannonserna och mina kommentarer, alltså. Vilket triggade mig totalt. Så nu sitter jag hemma på kvällarna och har som ett projekt att få ihop dem till någon slags bok (skulle ni stödköpa den?!) och här bjuder jag på en jättebisarr kontaktannons som jag inte blir klok på:

”Livet består av kärlek och lidande.

Söker man, ca 50 år, till sistnämn-

da projekt. Du kan ej vara långut-

bildad statusjägare”

(Hittad under kvinna söker man.)

What?? Vad menas? Ska hon ha någon som hon ska utöva lidande på?

Jag ser framför mig en kvinna som har ett sjukt projekt där hon söker en white-trash-man som hon kan ha till sitt projekt om att plåga människor? Är det bara män som ska plågas? Varför spelar åldern roll? Kör hon något slags experiment baserat på olika åldersgrupper? Varför ska han inte vara långutbildad? (Och vad är långutbildad?!?) För att han inte ska fatta? Fatta vad i så fall? För att ingen skulle sakna honom? Nu spelas det upp valfri thriller i min hjärna där en sjuk individ knycker uteliggare och experimenterar på dem.

Den här gör mig skiträdd … 

Jag satt och diskuterade häromkvällen med en kompis om hur olämpligt barn kan uttrycka sig utan att de vet om det, och då kom jag att tänka på följande lilla historia som jag hade glömt bort under några år:

En kvinna som jag bodde granne med för några år sedan har en bror. När brodern gick och utbildade sig till psykolog i sin ungdom så jobbade han extra som väktare i ett fängelse på nätterna. Inget konstigt alls med det, han ville ha lite mer kosing att ha kul för, liksom.

Han var (är väl fortfarande. gissar jag ...) en politiskt korrekt kille som är jämlik och strävar efter mjuka värden i livet.

För att hålla sig vaken om nätterna så satt han och stickade. Det blev bland annat en tröja till syskonbarnet i julklapp. Han hittade på eget mönster till tröjan och kämpade på med tröjan rätt länge.

När syskonbarnet (min grannes barn) kom till dagis efter jul med sin nya tröja och blev beundrad för den så berättade han med mycket stolthet, eftersom han beundrade sin morbror oerhört:

- Den har min morbror gjort i fängelset!