Idag ska min 8-åriga son ta sina skolkort.

Igår kväll sa sonen till mig att jag var tvungen att väcka honom tidigt idag eftersom han ville hinna göra sig fin inför skolfotograferingen. Javisst, självklart, sa jag.

Att göra sig fin bestod för min son i att ta på sig en skjorta istället för en t-shirt till jeansen …

Sedan i bilen på väg till skolan berättade han glatt om den nya banan som han kommit till i sitt DS-spel. Plötsligt blev han tyst. Jag såg i backspegeln hur han hade tårar i ögonen.

- Men, lilla gubben, vad är det? undrade jag.

- Inget, snyftade han fram.

- Jo, men du kan väl berätta, bad jag.

- Jamen, det är bara det att jag inte … snyft … vet hur jag ska le på kortet idag … snyft …

Så då satt vi och tränade på att le resten av vägen till skolan sedan och efter det var min son glad och nöjd igen. Även om detta nu uppenbarligen var ett stort problem för min son, så känner jag att jag också vill ha så enkla bekymmer …