Denna utmaning kom från Katarina .

KÄRLEKEN I MITT LIV  ja, förutom barnen så måste jag nog säga ord. Jag vet, nördigt men sant. Jag älskar ord.

MIN FAVORITFÄRG  beror lite på dagsform och humör men går i blått, svart, ja, lite kalla färger sådär.

JAG ÄR FANTASTISKT GLAD   att jag har så otroligt många och fantastiska vänner!

JAG VET FORTFARANDE INTE  vad jag ska bli när jag blir stor ...

MIN DRÖM  är lite hemlig, men jag skulle så evinnerligt gärna vilja bli publicerad på riktigt.

JAG TROR  på att vara positiv för att skapa ett positivt liv

JAG KOMMER FÖRMODLIGEN ALDRIG  att hoppa bungyjump eller fallskärm eftersom att falla från höjder skrämmer mig och jag drömmer regelbundet mardrömmar om det ...

Nu vill jag utmana:

Xecute

Nobimbosallowed

Sajberlena

Men, nu blir jag sådär upprörd igen!

Såg i rampljuset hur http://theresegyllenhammar.bloggplatsen.se/ hackade på http://glidaren.bloggplatsen.se/ i ämnet om ifall man ska prata om Sina barn, Bara sina barn och Inget annat än Sina barn när man har fått dem.

Detta är ett ämne som berör mig starkt, där jag har tydliga åsikter, så jag gick in och läste båda bloggarna. Glidaren – som för övrigt har en mycket läsvärd blogg fylld av humor och ironi – har ett lite längre inlägg där det skrivs om morgontrötthet och att det just i det läget är påfrestande med hurtiga småbarnsföräldrar eller djurägare som måste berätta långa monologer om vad barnet/djuret gjorde för något (o)intressant under gårdagskvällen.

Therese hade å andra sidan en liten mening är hon skrev att hon hade sett en kommentar i rampljuset om att glidaren inte tyckte att småbarnsföräldrar ska berätta i tid och otid om sina småknott – i synnerhet om inte lyssnaren har barn själv. Det tyckte hon var förfärligt och hon valde bort vänner som tyckte så redan när hon var gravid.

OMG!!!!

Nu går jag igång på riktigt.

* Therese: läs inlägg som du kommenterar så att du inte framstår som korkad.

* Det finns något som heter humor – läs på vad det är för något …

* Jag har barn själv och tycker ändå inte att det är intressant att lyssna på långa monologer om andras barn som gör si, säger så, gjorde ditt, sa datt … Sånt är inte intressant för någon annan än den närmaste familjen. Mor- och farföräldrar lyssnar oftast mer än gärna på sådant!

* När någon får barn så tycker jag att det är beklagligt när deras egen personlighet och intressesfär upphör som genom magi. Hur kan till synes normalbegåvade människor plötsligt inte ha någon åsikt om exempelvis film (utom tecknat), musik (utom Mora Träsk), teater (utom kasperteater), politiska läget, bärplockning, vädret, frimärkssamlande, träning, sport, TV-program eller ja, vafan som helst som alla andra människor pratar om???!?

* När barnen växer upp och får ett eget liv (förhoppningsvis?) så sitter dessa föräldrar där och undrar vad som hände med sina egna liv. Var detta allt som blev, liksom? Liiite sent att göra något just då, va’?

* En av mina bästa vänner är lärare på högstadiet och blir lika upprörd varje gång som det kommer in föräldrar på möten som presenterar sig som: Hej, Martins mamma.” Min kompis reagerar likadant varje gång: ”Men vad heter du?” Hon tycker det är patetiskt att inte vara en egen människa, bara reducera sig själv till någon som bara är förälder åt någon, helt anonymt. Varför inte säga: ”Hej, Karin, Martins mamma.” liksom?

* Fastän jag har barn så tycker jag inte det är intressant att lyssna på vad andra barn håller på med. Mina egna barn är intressanta för mig, inte andra barn. Det har jag alltid tyckt.

* Dessutom så har jag alltid haft en hjärna som vill tänka, fastän jag har fått barn ...

Ja jösses, där gick visst jag igång …