"Jag har närt en nörd vid min barm!"

Det var den allra första tanke som slog mig när min 8-åriga son igår kom och sa att han ville gå med i skolans schackklubb.

Jag såg honom framför mig 10 år framåt i tiden; för korta byxor, rutig skjorta som är knäppt ända upp i halsen, stickad slipover över skjortan, tubsockor i loafers, praktisk (inte snygg, het eller trendig på något sätt) jacka, dålig hållning, både hand- och armsvett, dubbelknäppt kofta när han ska vara finklädd, cola-bottnade glasögon, tjocka travar med konstiga böcker under armen - ja, the works, helt enkelt ...

Men så sansade jag mig. Min son som är skärpt och har svårare matteuppgifter än sina klasskompisar i skolan, mycket spring i benen och tränar friidrott och klättring, rullar sig runt skolgården som en militär på en hinderbana under rasterna, ofta får både hål i kläderna och många blåmärken eftersom han leker så intensivt, som är en populär fredsmäklande kompis med många roliga idéer och en fantastiskt rolig humor behöver alltså utmana sin hjärna lite till. Självklart ska han göra det! Och han får bli precis som han vill. Han är ändå den allra bästa pojken jag vet ...!!!