Min 14-åriga dotter har i läxa att skriva en uppsats i skolan nu som ska belysa valprocessens för- och nackdelar. Den fick jag läsa förut.

Jag blir både varm i mitt mammahjärta och rädd på samma gång.

Hon har i alla år hört mig mässa här hemma så det kändes nästan lite som om jag själv hade skrivit det hela. Hon argumenterade mycket elegant för demokratins fördelar och därmed också skyldigheter som (för mig) innebär att man lägger sin röst på det-man-nu-vill-rösta-på, annars förbrukar man sin rätt att ha tydliga åsikter.

Hon skrev att diktaturer suger (även om hon nu uttryckte sig mycket snyggare och längre än så!) och hon gav tydliga exempel på båda varianter.

Allt det gjorde mig stolt.

Jag blev däremot ganska rädd eftersom det så uppenbart är till stor del jag och hennes pappa (som har liknande åsikter som jag om detta) som format henne. Jag fick en tanke: hur många stackars barn växer inte upp hos inskränkta, främlingsfientliga, fördomsfulla, nyckfulla föräldrar som ger de barnen sina (återigen: i mina ögon) mindre goda och mindre demokratiska åsikter ...?!?