Jag satt och diskuterade häromkvällen med en kompis om hur olämpligt barn kan uttrycka sig utan att de vet om det, och då kom jag att tänka på följande lilla historia som jag hade glömt bort under några år:

En kvinna som jag bodde granne med för några år sedan har en bror. När brodern gick och utbildade sig till psykolog i sin ungdom så jobbade han extra som väktare i ett fängelse på nätterna. Inget konstigt alls med det, han ville ha lite mer kosing att ha kul för, liksom.

Han var (är väl fortfarande. gissar jag ...) en politiskt korrekt kille som är jämlik och strävar efter mjuka värden i livet.

För att hålla sig vaken om nätterna så satt han och stickade. Det blev bland annat en tröja till syskonbarnet i julklapp. Han hittade på eget mönster till tröjan och kämpade på med tröjan rätt länge.

När syskonbarnet (min grannes barn) kom till dagis efter jul med sin nya tröja och blev beundrad för den så berättade han med mycket stolthet, eftersom han beundrade sin morbror oerhört:

- Den har min morbror gjort i fängelset!