Satt och läste lite på http://frittframm.blogg.se/2010/july/utkast-juli-30-2010.html#comment och både inlägget och kommentarerna fick mig att börja fundera lite.

Det handlar om att ha slut på ork, att inte kunna ge mer av sig själv, att behöva ta en paus från livet.

Emellanåt så tar ju orken slut hos de flesta, skulle jag tro. I synnerhet om personen ifråga har givit av sig själv under en mer eller mindre lång period.

Det kan vara olika anledningar till att man blir tom på insidan. Det kan vara så att man jobbar med något där det är viktigt att ge av sig själv till andra eller annat.

Det kan vara så att många av de man har runt sig är energitjuvar som inte ger tillbaka när de blir stöttade på något sätt. 

Det kan vara så att man har varit hemma med barn som (faktiskt!) är kravmaskiner, under några år. Då ger och ger och ger man hela tiden. Ja, jag tycker verkligen att jag fick tillbaka av mina barn när jag var hemma med dem och det var verkligen, verkligen, värt det! Men som vuxen människa med egna intressen blev det totaltorka för mig.

Min personliga åsikt och erfarenhet är att när jag blir dränerad på energi så behövs nya intryck, möten med nya människor, få lov göra nya och oväntade saker. Att försöka hitta tillbaka till förälskelsen till livet igen.

Jag har ett enormt stort behov att få lov att umgås med mig själv. Jag trivs ypperligt med mig själv och kan göra saker som jag gillar. Perfekt sällskap, liksom.

Men det är ganska lite utvecklande att hålla med sig själv hela tiden. Jag blir aldrig motsagd eller ifrågasatt eller tvungen att motivera mig eller försvara mig. Vilket för mig är detsamma sak som att utvecklas. Att bli tvungen att tänka.

Jag tror att det kan vara lite grand samma sak att vandra i gamla, trygga spår också. Om man umgås med samma människor hela tiden så lär man känna varandra och vet vad som upprör, vad som får medhåll, man kan argumenten efter ett tag. Samma sak är det att vara på samma arbetsplats, ha samma arbetsuppgifter, bo på samma ställe …

Inget av detta är fel om det kombineras med stimulans men det viktiga är att få nya intryck då och då!

Att släppa in nya intryck i livet berikar och kan få hjärnan att tvingas till nytänk vilket ger ny energi. Jag tror att det är därför jag så ofta blir förälskad i människor. Nya bekantskaper kan jag känna en genuin förälskelse mot. Helt oberoende om det är kvinnor eller män. Det har ingenting med sex att göra. Det är den nyfikna delen av mig som blir stimulerad och struken medhårs. Det är klart att förälskelse väcks vid de mötena? Jag kan nästan inte få nog av de nya bekantskaperna som stimulerar mig. Sjukt? Vet inte. Men det funkar så för mig …