För några år sedan så var jag och min dotter på en fotbollscup för barn födda -96 en helg. Hon skulle spela tre matcher på lördagen och eftersom det var en något längre paus mellan match två och tre så passade jag på att gå iväg med henne för att köpa lunch. Vi begav oss alltså till ståndet som sålde hamburgare, korv med bröd och dylikt.

Nu var vi ju inte de enda som passade på att köpa något ätbart mellan matcherna denna dag. Kön ringlade sig hyfsat halvlång och jag gled in med min dotter i slutet av den. Ungefär samtidigt så kom det en klunga människor i samma ärende från andra hållet. Det var två tränare (förstod jag senare) och en liten flock fotbollstjejer.

Jag gjorde avvägningen att min dotter och jag kom först till köslutet så vi ställde oss där. Med den följden att de andra fick stå efter oss.

Då blir jag plötsligt pickad i ryggen av en av tränarna och när jag vänder mig om säger hon:

- Kön slutar där! och så pekar hon bakåt.

Jag blir helt förvirrad på äkta asperger-manér och undrar varför i hela världen hon kunde känna en sådan lust att berätta det för mig?! Jag förstod inte vad hon ville med att påstå en sådan självklarhet, hur svarar man på det, liksom? Men jag tänkte att den där artigheten måste ju besvaras på något sätt så jag sa:

-Javisst … och den börjar där … sa jag och pekar lite löst framåt.

Hon blev helt tyst och bara glodde på mig. Återigen visst jag inte hur hon borde bemötas så jag vände mig till slut om och pratade med min dotter igen.

Då hör jag hur hon högt och tydligt – så att jag verkligen ska höra – säger till den andra tränaren:

- Jaja, det spelar ingen roll, vi kommer nog fram i alla fall, till slut.

I det ögonblicket kunde man i stort sett höra hur det då klickade till i mitt huvud: Jaha!!! Hon tyckte att jag trängde mig före! Men varför sa hon inte det då?!?

Det kändes som om det var helt fel läge i hela situationen (jag ville inte fövärra något) att vända mig om för att säga:

- Oj, var ni före, då ställer vi oss efter er.

Så jag gjorde ingenting. Jag lade dock noggrant in upplevelsen i min erfarenhetsbank och hoppas att jag nästa gång kanske kan svara aningen vettigare …