Jag har fått en ny hobby – att läsa nyheterna på nätet! Det finns sååå många jättekonstiga ”nyheter” att läsa om. Följande rubrik hittade jag för ett tag sedan:

”SJ: Du har ett konstigt namn och är säkert ful”

Jag blev jättenyfiken och läste artikeln. Den handlade om Charlott Yxnäs, 38, som hade fått ett otrevligt och oförskämt meddelande på sin telefonsvarare när SJ ringde upp för att meddela en ändring av tågnumret. Följande står i artikeln:

”Men SJ gjorde en ändring av tågnumret och talade in ett meddelande på telefonsvaren.

Efter information kommer chocken när telefonisten fortsatte:”

”Jag tycker inte om dig”

”Jag är den hemska massmördaren Veronika. Jag kittlar dem i näsan med mina dreads tills de dör. Charlott Yxnäs. Yxnäsa. Jag ringer på uppdrag av SJ och jag ringer för att mobba dig för ditt efternamn, som är Yxnäs och som jag tycker är väldigt konstigt. Jag vill bara säga att jag inte tycker om dig. Du har ett konstigt efternamn och är säkert ful.”

Make no mistake – jag vill från början klargöra att detta är otroligt osmakligt, totalt fel, har en genuin brist på medkänsla och är totalt obegripligt och jag tycker verkligen inte att man ska eller kan göra en sådan här sak! Charlotte blev med rätta ”ledsen och kränkt”.

Däremot så börjar min morbida hjärna genast visa seriestrippar för mig inne i huvudet. Vad i hela himlens frid kan få en människa som jobbar med service och kunder och människor i viss beroendeställning att göra och säga en sådan här sak?!?

VAD??

Var telefonisten berusad?

Ville telefonisten få sparken?!

Handlade det om en vadslagning?

Hur tänkte människan??

Slog det plötsligt över?!?

Och hur trodde människan att det skulle tas emot? Som ett skämt?!? Det blir (nästan) roligt när man tänker på det.

Jag föreställer mig att sitta och jobba med att ringa upp människor hela dagarna. Man möter människor som är både snälla, vänliga och tacksamma såväl som människor som är otrevliga, (folk)ilskna och irriterade. Människor av alla sorts nationalitet, bakgrund och uppfostran. Det är ett … omväxlande jobb. Har man inte fått någon utbildning i hur man bemöter människor med olika typer av humör i telefon så vet jag av egen erfarenhet att det är ett psykiskt påfrestande jobb. Men därifrån till att prata in det meddelandet som hade gjorts är ett gigantiskt kliv …

Vidare står det i artikeln:

”Om en vecka ska Charlott Yxnäs sätta sig på ett SJ-tåg igen.

– Jag är fullt medveten om att det handlar om en enskild person. Men jag ser inte fram emot resan efter det här.”

Varför låter hon sig inte se fram emot resan? Vad tror hon ska hända? Att telefonisten kommer gående i mittgången och ”kittlar dem i näsan med mina dreads tills de dör” …?!?

På det hela taget så är det en ganska obegriplig ”nyhet”. Med tanke på att barn far illa världen runt, krig förs, människor dör av svält, sjukdomar och brist på friskt vatten.

Dagligen.