Min 14-åriga dotter har fått jobb. Hon ska dela ut reklam en gång i veckan och tjäna egna pengar. Det är på vår egen gata och gatan bredvid så det är så bra det kan bli, tycker jag. Det kommer att ta cirka en timme per gång när hon väl kommer in i rutinerna.

Det är inte välbetalt på något sätt men det är bra att hon får tjäna lite egna pengar för då lär hon sig att pengarna inte plötsligt uppenbarar sig på kontot. Att det faktiskt är slitsamt att tjäna pengar.  Att det inte funkar på det sätt hon trodde när hon var i treårsåldern och jag vid något tillfälle sa till henne att vi inte kunde köpa vad-det-nu-var-hon-ville-ha eftersom jag inte hade pengar till det. ”Men du kan hämta pengar i väggen!” sa hon uppmuntrande (och krävande!) till mig medan hon pekade på bankomaten …

Redan dagen efter telefonsamtalet om att hon hade fått jobbet kom ett tjockt kuvert adresserat till henne med information om hur man gör, vad som ska ner i vilka lådor beroende på vad det står på lådan (Ingen reklam, Gärna samhällsinformation etc.) och en detaljerad karta över vilket hennes distrikt var. Det var dessutom med en lista där hon skulle fylla i vilka veckor hon ville vara ledig i sommar.

Dottern tittade skeptiskt på semesteransökan och frågade mig om hon verkligen skulle behöva fylla i den nu?

-          Javisst, sa jag.

-          Mäh! Hur ska jag veta nu när jag vill vara ledig i sommar?!? Asså, tänk om det inte är fint väder när jag har ledigt?!?

-          Just det ... Välkommen till verkligheten, sa hennes mamma kallt (eftersom det handlar om en timme i veckan). Själv fyllde jag i min semesteransökan i mars …

Min chef och jag har en väldigt avspänd och skämtsam attityd mellan oss. Vi två vet precis var gränsen går mellan skämt och allvar och har precis samma knäppa humor och skrattar åt samma saker, men för någon som inte känner oss så kan det låta illa om man råkar höra hur vi pratar med varandra.

Igår när jag skulle gå hem från jobbet så satt jag först och hängde med några arbetskamrater några minuter. Jag funderade på om jag skulle orka åka förbi och träna innan jag åkte hem eller om jag inte orkade det.

Då kom min chef in i rummet och tog sällskap med oss. Jag kastade ur mig till honom:

- Tycker du att jag ska åka förbi gymmet och träna innan jag åker hem, eller tycker du att jag ska åka hem, lägga mig på soffan och äta glass?

- Hur var det nu igen? Du är singel, va'?

- Ja.

-  Då tycker jag nog att du ska åka och träna ...