Vad fort det går ibland …

Mina barn bor hos mig varannan vecka och hos mig är det onsdag som är bytardag.

I onsdags när jag hämtade den 8-åriga sonen så hade han klippt sig. Och, nä! Det var inte första gången på åtta år som det hände, men det var första gången han hade klippt något som var en annan frisyr än fem millimeter jämnt över hela skallen. Han har alltid velat ha samma som sin pappa så det har varit maskinklippt varje gång och sedan har det fått vara så tills det blivit för långt och därmed dags att ta fram maskinen igen.

Denna gång hade han fått en frisyr med lite kortare runt om i nacken och på sidorna men med lite längre ovanpå. Och – han har börjat använda frisyrgelé!! Det var stuk på håret! Han är så himla fin. Men samtidigt har han blivit stor. Nu när jag lämnar honom på skolan så får jag inte pussa på honom när jag säger hej-då längre. Han skruvar besvärat på sig och väser: ”Mamma, de andra ser ju!”

Lite sorg kan jag känna över att en era har tagit slut men å andra sidan kommer det nya intressanta perioder i mina barns liv.

För, som en kompis till mig sa vid ett tillfälle angående sina barn – Den bästa tiden är alltid NU!