Jag var på en fest i lördags när en av mina favoritkollegor på jobbet fyllde fyrtio år.

Jösses, vilket party ...

Nu kanske ni tror att jag är en riktig festprissa och det kan jag hålla med om att det kan verka som, för denna hösten har det verkligen hopat sig med festligheter, men skulle jag göra ett genomsnitt i livet så skulle det inte vara så ofta som ni kanske kan ha fått för er. (Vad hände nu?! Har jag dåligt samvete för att jag har kul på fritiden?)

I vilket fall, det fanns en yngre släkting till min kollega på festen. En systerson på drygt tjugo år. En väldigt, väldigt charmig, söt, eftertraktad, populär kille som såg bra ut, skrattade och skämtade och som var både rapp och driven. Han var en sån perfekt kille – förutom att jag var dubbelt så gammal som han och att min kollega (alltså hans moster) påminde mig oavbrutet om att hon har bytt blöjor på honom och att han därmed var för ung för mig ...

Han och jag var två av de allra sista på festen när vi satt tillsammans med födelsedagsbarnet och slurkade drinkar som blev allt starkare och starkare framåt morgonkvisten. Hon som fyllde såg till att även jag fylldes, om jag säger så …  

En annan kollega till mig (som skulle sova över hos mig eftersom hon bor en bra bit bort) satt och var trött och ville egentligen åka hem till mig och sova tror jag - men det tog jag ingen som helst hänsyn till. "Luta dig mot bordet och sov lite" beordrade jag henne helt iskallt eftersom jag hade så himla trevligt (hon känner mig som tur är så jag tror inte att hon tog allt för illa upp?)! Jag ville ju sitta med den unga systersonen och känna mig het, inte gå hem och sova!

Den slipade systersonen och jag hade det trevligt och det visade sig att våra kunskaper kompletterade varandras så vi satt och spånade på ett nytt företag ihop. Då och där var vi vansinnigt framgångsrika …!

Han kläckte ur sig strax innan jag gick hem att ”Det är synd att du inte är 25 år yngre” och jag kände längst inne i min berusade hjärna att det antagligen var det grekiska påbråt i honom som slog till men jag struntade i det och kände mig smickrad istället …