Hoj hoj hoj …(för att citera en berömd Astrid-figur med propeller på ryggen)

Den helgen som just varit har inte varit att leka med. Ni vet att jag hade lajbans i torsdags när jag var bjuden på en middag med chilenska handelskammaren? En riktigt korrekt tillställning när Chile skulle promotas i Sverige med chilensk mat (sittande tre-rätters middag), chilenska viner och chilenskt dansuppträde – där jag och några andra efter middagen gick vidare på byn och hade en riktig helafton …

På fredag var jag bakis som ett ägg men, ni vet – Kung på natten, Kung på dagen, det var bara att vika in skägget, sitta på jobbet och gilla läget. (Mycket kaffe gick det åt den dagen …)

Jag kom vid halv fem på em/kvällen och kände mig nästan frisk igen. Duschade och gjorde mig i ordning för nästa begivenhet. Jag skulle på en privat Oktoberfest! Mit knödel, bratwurst, sauerkraut, lederhosen, Gretl-klänningar, apfelstrudel – Ja,  scheisse grosse festung!! Zu seind oder nicht seind, das ist die frage, liksom … Jag hade lolitablus, lånade lederhosen, knästrumpor och kängor.

Jösses vad kul det var! Jag hade blivit bjuden av några jag inte kände så mycket men har träffat genom gemensamma bekanta. Så jag kom dit och det var ungefär 50 helt nya människor för mig förutom de två som jag kände sedan innan. Så det var bara att skaka hand sig runt och säga något finurligt till var och en. Alla var supertrevliga och vänligt inställda och det där stockholmska översittandet fanns inte och alla hade ansträngt sig och klätt ut sig till Oktoberfest i Bayern och jag kände under kvällen att jag blev kär i dem allihop och önskade att jag kunde ta med mig dem hem för att ha dem i mina byrålådor hemma! Jag hade det så bra! Fick så många nya intryck, mådde så bra, hittade så många nya, bra, konstiga, fantastiska människor och det kändes i hela kroppen att: Jag vill inte gå hem!

Jag kom hem vid 12-snåret mitt på dagen nästa dag …