Nu drar jag iväg till Tunisien!

Igår kväll kom min 15-åriga dotter hem till mig inför resan till Tunisien. Jag har ju peppat henne lite innan resan att vi ska köpa kamelskor och –väskor när vi är där.

Hon kom alltså hem till mig och var lite upprörd och sa:

- Asså, mamma! Nu har T i min klass varit på Kanarieöarna och när hon var där så köpte hon en väska av kamelskinn och mamma! – Asså, den stinker!! Den luktar jätteäckligt och jag tänker minsann inte köpa något som är av kamelskinn om det ska stinka!! Nu vet jag inte hur det blir …

Det känns lite skönt att hennes problem inte är av mer allvarlig art än så …

Jag råkade hitta på nätet, en undersökning som sa att mörkhåriga genomsnittligt har högre lön än ljushåriga.

Jag är sååå rätt i tiden som har varit mörkhårig i två dagar nu.

Ser dessutom fram emot att få min nästa lön och se vad min löneförhöjning är …

Ojojoj, igår var jag obeskrivligt tapper.

Från början så är historien såhär: på fredag (imorgon) åker jag till Tunisien så jag hade tagit semester igår (onsdag) för att göra en massa hopsamlade viktigheter som jag ville få avklarade innan resan. Ni vet, klippa mig, gå till optikern och kolla synen samt köpa fler linser, gå till banken och fixa, tvätta så jag har alla favoritkläder med till mig och barnen – ja, sånt där, helt enkelt.

På tisdag em när jag gick hem från jobbet så frågade en kollega mig om inte bara hon och jag kunde ta en öl tillsammans och liksom prata ikapp oss lite. Vi har känt varandra riktigt länge men de senaste åren så har vi inte riktigt hunnit umgås på fritiden. Toppenidé, tyckte jag.

Vi satte oss på puben tvärs över från jobbet och hann på två timmar (innan de stängde vid 19) slurka i oss tre öl. Vi hade löjligt trevligt och vid den tidpunkten ville ingen av oss gå hem så vi sladdade in på ett annat hak närmare centrum där vi kunde få två öl och två shots för 96 kronor …

Ni fattade att vi myste?! Det blev flera stycken öl och flera stycken shots. Var. Och det var sådär överjordiskt trevligt som det kan bli på såna där improviserade kvällar! Vi pratade och skrattade och trivdes.

När jag kom hem vid halv tre på morgonen så var jag rätt slirig om sannigen ska fram …

Klockan nio igår på morgonen när jag satt hos frisören så var jag inte pigg. Inte över huvud taget. Inte ens i närheten av. Det var bland det tappraste jag gjort på riktigt länge. Att sitta där och bli klippt, tvättad, kollijoxad, förpigmenterad, färgad, sköljd och till slut klippt det allra sista. Det tog närmare tre timmar att bli klar. Och jag mådde som jag förtjänade och satt och andades febrilt, blundade med jämna mellanrum, drack vatten, bad om kaffe, lät bli att dricka kaffet och var på ren svenska överdjävligt bakis.

Men aldrig i hela världen att jag skulle kasta in handduken och avboka tiden. Nix, inte en chans. Jag hade ju sett fram emot att bli klippt så himla länge.

Och jag satt kvar och det blev faktiskt bra i håret. All eloge till min fantastiska frisör som stod ut med mig!

Frisören fick under tiden en liten förklaring och såg lättad ut. Hon sa att hon tyckte jag såg ”trött” ut och jag kontrade bara med att hon skulle bara veta hur det kändes från insidan …

Tjohoo och tjohej!

Jag har kommit in på skrivarkurs i höst!

Har gått skrivarkurser förr och detta är väl någon slags fortsättning och den är på distans och jag är så himla skitnöjd!

Kanske måste jag träna på er …?!

Ni vet hur jag brukar hålla på och pyssla med mitt hår?!?

Mitt numera korta men ändå halvt utvuxna hår som är asymmetriskt klippt och har en lång lugg som går att lägga bakom örat. (Herregud! Det låter inte klokt när jag skriver ner det …) med sönderblekta toppar som blir allt frissigare ju mer jag bleker utväxten i hårbotten, (Hemma själv, naturligtvis, eftersom jag ju kan själv …) ska bort och istället ska det till en mer mogen och alert frisyr.

Hos frisören.

Jag ska inte göra själv.

(Min före detta granne som är frisör brukar för övrigt rysa när hon ser mig och eller hör vad jag gör med mitt hår när jag ”kan själv” ...)

Men nu har jag alltså tröttnat på att se ut som en förvuxen, övervintrad undomswannabesomvägrarväxauppochbaravillsejättejät
teungut med blekt hår som inte alls är så coolt när man är fyrtiof … fyrtiof … lite över fyrtio som när man är tjugo-ish år.

Så nu har jag bokat en tid hos frisören. Ska dit på onsdag. Ska klippa mig riktigt kort – ni vet sådär 60-talskort, sådär som Charlize Theron i The Austronaut’s wife – samt färga håret chokladbrunt. Tänk er Vickan Beckham när hon var sådär supersnyggt kortklippt.

Jag känner mig väldigt vuxen och mogen som gör rubb och stubb hos frisören.

Jag fick en Hug-Award av Filozophie.

Tack så mycket, det värmer!

Jag är pinsamt medveten om att det är ett ganska långt tag sedan jag fick Awarden men jag har inte riktigt tagit tag i det hela. Förrän nu …

Reglerna är följande:

• Du ska krama den första du möter efter att ha läst detta – det blev min son.
• Du ska skriva en lista på 10 bra saker om dig själv och lägga ut i bloggen – det var inte lätt ska ni veta, i synnerhet inte nu när jag har dippat i ett halvårs tid och bara kritiserat mig själv. Antagligen ack så nyttigt, dock …
• Du ska skicka kramen och Awarden vidare.

 Nu kör jag:

- Jag kan en massa om vin. Och öl. Och sprit. (Undrar om det kan göras tre punkter av det? Får se hur många jag lyckas få ihop …)

- Jag är en bra mamma. Riktigt bra mamma, har jag till och med hört.

- Jag är bra på att se saker ur ett positivt perspektiv. (Tror jag …)

- Jag är förfärligt pålitlig och håller alltid mina löften.

- Jag är en snäll människa.

- Jag är bra på språk och språkmelodier.

- Jag är kul att umgås med.

- Jag bakar ruskigt bra! Både mina desserter och matbröd är omtalade …

- Jag är en duktig på mitt jobb.

- Jag går in för saker när jag tar mig an dem.

Slutligen så ska jag skicka Awarden vidare.

Egentligen är det tre andra som ska ha den men det räcker inte till för alla vars bloggar jag gillar så jag väljer att istället låta er som känner er träffade att välja er själva.

Återkoppla gärna dock, så jag vet att jag kan gå in och läsa om era goda sidor ...