Tjohopp!

Igår blev jag kattägare! Två stycken 10-åriga katter har flyttat hem till mig och ska bo här i alla fall under ett års tid.

Det började såhär:

Dotterns pappa har sedan i våras pratat med mig om att flytta till Marseille i Frankrike. Jag har i och för sig vetat om sedan hon var tre år och vi separerade att det bara var en tidsfråga innan han skulle dra iväg utomlands någonstans. Han har egentligen bara väntat på att dottern ska bli stor nog att klara av att han flyttar ett år (eller mer) utomlands och att hon kan komma och hälsa på honom själv. Och det blev nu när hon har passerat sin 15 års gräns.

Vad säger dottern om detta då? Nja, inte så särskilt mycket, faktiskt.

Att hennes pappa flyttar till Frankrike rubbar inte hennes liv nämnvärt. (”Asså mamma! Jag går faktiskt i 9:an nu och det är jättemycket att göra i skolan och dessutom spelar jag fotboll och har matcher på helgerna så jag kan faktiskt inte åka till pappa en massa helger hela tiden …”)

Dottern kommer att bo hos mig ännu mera permanent, helt enkelt.

Däremot så grät hon som Lille Skutt apropå att de två tioåriga katter som hennes pappa har haft kanske inte skulle kunna finnas längre. Så det beslutades till slut att de skulle flytta hem till mig.

Jag kände att det skulle bli jättemysigt med två katter som smyger runt hemma och ligger och spinner i mitt knä om kvällarna. Jag var inte speciellt svårövertalad egentligen men det tänkte jag ju inte blotta sådär direkt.

Nä, lite besvärligt fick jag allt framställa det som när jag pratade med dotterns far. Jag förhandlade till mig ny klöspinne och sandlåda, ersättning för mat och sand och att det ska omförhandlas om ett år beroende på vad som händer. *gnuggar belåtet händerna*