Ojojoj, igår var jag obeskrivligt tapper.

Från början så är historien såhär: på fredag (imorgon) åker jag till Tunisien så jag hade tagit semester igår (onsdag) för att göra en massa hopsamlade viktigheter som jag ville få avklarade innan resan. Ni vet, klippa mig, gå till optikern och kolla synen samt köpa fler linser, gå till banken och fixa, tvätta så jag har alla favoritkläder med till mig och barnen – ja, sånt där, helt enkelt.

På tisdag em när jag gick hem från jobbet så frågade en kollega mig om inte bara hon och jag kunde ta en öl tillsammans och liksom prata ikapp oss lite. Vi har känt varandra riktigt länge men de senaste åren så har vi inte riktigt hunnit umgås på fritiden. Toppenidé, tyckte jag.

Vi satte oss på puben tvärs över från jobbet och hann på två timmar (innan de stängde vid 19) slurka i oss tre öl. Vi hade löjligt trevligt och vid den tidpunkten ville ingen av oss gå hem så vi sladdade in på ett annat hak närmare centrum där vi kunde få två öl och två shots för 96 kronor …

Ni fattade att vi myste?! Det blev flera stycken öl och flera stycken shots. Var. Och det var sådär överjordiskt trevligt som det kan bli på såna där improviserade kvällar! Vi pratade och skrattade och trivdes.

När jag kom hem vid halv tre på morgonen så var jag rätt slirig om sannigen ska fram …

Klockan nio igår på morgonen när jag satt hos frisören så var jag inte pigg. Inte över huvud taget. Inte ens i närheten av. Det var bland det tappraste jag gjort på riktigt länge. Att sitta där och bli klippt, tvättad, kollijoxad, förpigmenterad, färgad, sköljd och till slut klippt det allra sista. Det tog närmare tre timmar att bli klar. Och jag mådde som jag förtjänade och satt och andades febrilt, blundade med jämna mellanrum, drack vatten, bad om kaffe, lät bli att dricka kaffet och var på ren svenska överdjävligt bakis.

Men aldrig i hela världen att jag skulle kasta in handduken och avboka tiden. Nix, inte en chans. Jag hade ju sett fram emot att bli klippt så himla länge.

Och jag satt kvar och det blev faktiskt bra i håret. All eloge till min fantastiska frisör som stod ut med mig!

Frisören fick under tiden en liten förklaring och såg lättad ut. Hon sa att hon tyckte jag såg ”trött” ut och jag kontrade bara med att hon skulle bara veta hur det kändes från insidan …