I helgen hände något riktigt jobbigt.

Ni vet att det flyttade in två vuxna katter till mig i onsdags? De har legat lågt några dagar (bokstavligen faktiskt, de har legat under var sin soffa och glott misstänksamt på oss när vi har kikat på dem) men börjar nu vänja sig vid att de har ett nytt hem.

Det är två väldigt olika katter. Honan, Vera, är den lugna, bekväma, tillgivna sorten som gärna vill vara trygg och som gärna sover mycket. Hanen, Zeke, är den nyfikna sorten som vill kolla in allt nytt och undersöka och öppna skåp och stå och lukta mig i ansiktet när jag sover och såna saker.

På söndag morgon när jag vaknade så hade han varit i köket under natten och roat sig. Alla köksskåp som var längs golvet hade han öppnat på vid gavel. Inklusive skåpet under vasken där det finns allsköns prylar, blomjord, rengöringsmedel, plastpåsar och sånt. Jag fnissade och berättade för dottern vad han hade gjort. Vi skulle leta upp katterna och hittade Vera under ”sin” soffa men Zeke var och förblev borta. Hur vi än letade!

Balkongen och alla fönster var stängda och dörren låst. Han fanns inte någonstans. Dottern grät och jag kände mig verkligen olustig. Till slut fanns det bara ett enda ställe kvar. Under vasken där rören går in i väggen var det ett hål stort nog för en katt att klämma sig igenom …

Fan, fan, fan! Har han fastnat eller kan han röra sig? Dör han där måste ju väggen rivas för att det inte ska lukta. Hur dyrt är det?! Kan han traska in till någon granne? Om han försvinner, hur gör vi med Vera då? Hon klarar sig nog inte utan sin eviga följeslagare. Hur ska jag förklara för dotterns far att jag slarvade bort en av katterna efter fyra dagar?!

Jag tog mig samman och ställde en skål med mumsigheter under vasken. Sedan sa jag till dottern att vi får vänta och hoppas på det bästa. Hon grät.

Vi lämnade köket men efter nån halvtimme hörde jag ljud från köket. Skrap och bonk. Dottern rusade dit och ropade att det var Zeke, hon såg honom! Jag höll på att kissa på mig av lättnad.

Vi fick till slut ut katten och numera har vi tejpat igen skåpen i väntan på att jag ska köpa spärrar …