Jösses, här finns det många att välja mellan …

Det finns många ögonblick i mitt liv som jag minns med värme, fasa, glädje, skräck eller förundran men jag väljer ett där jag blev så totalt genomförvånad så att jag inte hämtade mig på flera timmar.

För fyra år sedan fyllde jag 40 år. Efter att ha haft ett ganska stökigt år med separation, försoning och separation igen, mängder med lögner och försäljning av hus och köp av ny bostad så kändes det inte aktuellt med någon stor fest. Mådde inte på det sättet i livet att jag ville ha någon fest för att kunna kräva att få stå i centrum av allas uppmärksamhet, så det kändes lite skönt att få lov att skylla på andra faktorer …

Det slumpade sig dessutom på så sätt att min födelsedag var på en fredag och just den fredagen var det julfest med jobbet. Det är minsann inte många som har arbetsplatser där det organiseras julfest för en anställd som fyller år …!! Så jag passade på att gå på julfesten med jobbet och kände att jag hade lite fest på min födelsedag. Det var några där som visste att jag fyllde och jag blev bjuden på vin i baren och hade trevligt hela kvällen.

En av mina bästa kompisar hade några veckor innan frågat hur jag tänkte mig helgen när jag fyllde 40.

- Njae, du vet hur det är, jag vill inte riktigt fira … svarade jag.

Hon undrade om jag inte ville komma hem till henne på lördag kväll?

- Nja, sa jag, jag kommer att vara lite bakis och vill ju egentligen inte firas …

- Men herregud, jag kan väl få bjuda dig på middag?! sa min kompis.

- Jaa … jag måste ju äta i och för sig, så … ok, svarade jag.

Satt hela lördagen med den 4-åriga sonen och kollade när den 10-åriga dottern hade fotbollscup och sedan åkte vi hem för att göra oss i ordning.

Vi kom hem till min kompis och hennes familj och lite nervöst hoppades jag att hon inte hade hittat på något. Jag fick ett litet paket med ett armband och blev nerföst i soffan med ett glas vin och kände: Åh, vad skönt, det att det inte var något stort arrangemang!

Jag satt där i lugn och ro och hörde på avstånd en liten sång: Ja, må hon leva … Nä, men vad lustigt, tänkte jag, min kompis har en granne som också fyller år …

Nä, men vad nära det låter … Jaja, det måste vara något av barnen som har öppnat dörren av någon anledning …” Och så sippade jag lite till på vinet.

Oj, vad de sjunger, hörde jag. Så lustigt …

Då stack min kompis in huvudet i vardagsrummet och uppmanade mig med lite irriterad stämma:

- Men kom då!!

Helt förvirrad följde jag efter ut i hallen. Och där stod de allihop.

Vänner och grannar.

Och sjöng.

För mig!!!

När de hade sjungit färdigt och hurrat fyra gånger så undrade jag sådär riktigt intelligent:

- Men hur visste ni att jag var här??!!?? 

Jag visste ju inte ens själv att jag skulle vara där, liksom … Men jag möttes bara av ett gapskrattt. Fast jag tyckte verkligen att det var konstigt!

Sedan kom nästa oroliga fundering: Menmenmen! Min kompis skulle bjuda mig på middag och hur går det nu? Kommer maten att räcka till alla?? Hur blir det nu?? Jag tog henne åt sidan och undrade lite försiktigt om jag borde åka och handla lite för att det skulle bli mat till alla.

Hon bara fnös åt mig och sa att det faktiskt var planerat och hon visste exakt hur många som skulle komma …

Jag fattade ingenting ...!!

Det tog ett par timmar och flera glas vin - med tillhörande välplanerade och ytterst välsmakande smörgåstårta - för mig att inse faktum: Mina vänner hade blålurat mig!! Och jag anande i n g e n t i n g ...!!

Jag hade sååå fantastiskt trevligt hela kvällen och den sista gästen gick strax innan fyra på morgonen …

 

susanna55

17 december 2010 11:16

Man har sina tröga moments också..:-D
Grattis i efterskott!!!!!

http://susanna55.bloggplatsen.se

riesling

17 december 2010 12:04

Tack ska du ha!!
Jo, ibland har det hänt att jag har varit mindre snabb i tanken ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...