Vem jag är?

Det tror jag beror på vem du frågar svarar jag helt diplomatiskt och samtidigt skittråkigt.

Mina barn skulle nog säga att jag är en pålitlig mamma som alltid står vid sitt ord. Sträng men rättvis. Jag ger ganska mycket frihet men det är jag som bestämmer och om det inte blir som jag säger så blir det påföljder …

Min chef skulle nog på en sådan fråga svara att jag är plikttrogen, genomför det jag säger att jag ska göra och han har kallat mig ambitiös och vetgirig. Han tycker också att jag ibland kan vara lite väl orädd för att säga vad jag tänker …

Mina vänner skulle nog säga att jag är rolig, snäll, totalt pålitlig med förtroenden, brutalt ärlig, påstridig och absolut inte konflikträdd. Skrattar dessutom som en hel karl. Nu snackar vi så de hörs över stora delar av kontoret och in i andras rum.

Vad skulle jag säga själv? Ja, kanske att jag har hittat tillbaka till mig själv efter några vilsna år efter en konstig relation. Jag värnar just därför mycket om min integritet och har blivit väldigt nogräknad med folk som släpps in i mitt liv. Jag är en kräsen jäkel som väljer vänner med omsorg och känner att jag har nått den åldern när jag inte behöver slösa bort mig själv på människor som är energitjuvar. Jag skyr negativa människor!! Jag har stort behov av ensamhet och gillar att umgås med mig själv regelbundet. Jag fullkomligen ääälskar att provocera andra. Jag gillar inte tråkiga och ointressanta människor men älskar konstiga människor med tydlig personlighet som står för den de är. Som inte ber om ursäkt för sig själva. Som kan motivera sig. Jag gillar intelligenta människor som kan driva med sig själva men har svårt för stiffa rackare som tar sig själva på för stort allvar.

Den här hittade jag hos en annan blogg och stal helt hänsynslöst.

Det är alltså ett ämne om dagen under en månad som man ska skriva om.

Jag tyckte att det var en ganska briljant idé eftersom det låter mig skriva om lite såna saker jag kanske aldrig själv skulle komma på att ta upp.

Känn er fria att ta efter!! Stjäl på!!!

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Alldeles för ofta - typ varje gång - när jag kör bil och hamnar bakom någon som inte kör så smidigt som möjligt så börjar jag svära åt vederbörande att det finns blinkers, eller att gaspedalen är den till höger, eller att det faktiskt går att hålla sig till kanten när det är bilar bakom som vill om och liknande saker.

När det alltså är bilar som ligger irriterande under fartgränsen eller kör så brett de kan eller "glömmer" att blinka när de ska svänga. Ni vet de där riktigt påfrestande bilförarna?

Jag kör ganska ofta om dem för att kunna köra så effektivt som möjligt.

Det är då!

Det är då jag ser dem!

Alldeles för ofta - typ varje gång - så visar det sig att bilföraren är en medelålders kvinna med burrigt tanthår och så sitter hon lite väl rak i ryggen och tittar febrilt rakt fram. Det är då jag (mentalt) skriker åt dem att: "Tanter ska då fan inte ha körkort!!"

Men så kommer jag på att jag är en medelålders tant med hår ...