Detta är ett svårt ämne för mig. Jag är inte säker på att jag tror på kärlek. Jag är inte säker på att jag vet vad det är?

Det kan nog vara så många olika saker, jag misstänker till exempel att det jag känner för mina barn är kärlek.

Jag vill att det ska gå bra för dem, jag vill inte att någon ska göra dem illa, jag vill att de ska må bra, hålla sig friska, träffa snälla och goda människor i livet. Om någon skadar mina barn så skulle jag nog kunna göra lite av varje mot den människan beroende på vad den har gjort. Jag känner att jag kan bli en björnhona gentemot mina barn och den som ev. hotar dem, om det behövs!

Jag kan ofta bli förälskad i människor! Kan det vara en slags kärlek? Könet spelar ingen roll. Inte heller ålder eller något sånt. Jag blir förälskad i någon som är full av energi! Som ger mig nya intryck och som får mig att må bra. En som får mig att skratta mycket och som kan göra mig förvånad och som vågar säga emot mig och som utmanar mig. En sån som jag pratar mycket om och med och som jag gärna skulle vilja ta med mig hem i fickan på kvällarna. En sån som jag skulle vilja ha i en byrålåda hemma, helt enkelt! Kan det vara kärlek?

Vad gäller ”vuxenkärlek” så vet jag inte vad jag skulle definiera den som? En attraktion? Någon man blir attraherad av, ser upp till på något sätt, någon man vill vara nära ofta eftersom man får energi? Måste det ha med intim kärlek att göra? Jag själv skulle svara nej på den frågan. Kanske är det samma sak som trygghet? Ja, jag vet inte …

Intim kärlek har – i mina ögon sett – inte så mycket med Kärlek att göra. Det är mer attraktion, god lukt och ett tilltalande utseende som gäller då.

Sedan är det väl så att det med intimitet kommer ett visst förtroende och ofta en förälskelse och ett givande och tagande av energi? Vilket gör att det är viktigt med intimitet mellan par?

Men Kärlek?

Ja, jag tycker det är svårt …

 

Vikki

7 december 2010 11:27

Kan inte de du vill ta med dig hem i fickan utvecklas till något mer?

http://vickileh.bloggagratis.se

riesling

7 december 2010 19:45

I vissa lägen, kanske ...
Men den senaste människan jag blev så förälskad i att jag ville ta med mig hem var en 21-årig flicka som började på mitt jobb och som är full av energi och upptåg, som kan prata med enbart ögonen och är enormt skärpt. Dessutom är hon sambo med en vältränad 30-årig kille. Men henne vill jag gärna ta med hem i fickan!

 

Vikki

7 december 2010 20:13

Det är något särskilt med vissa människor i den åldern, de har inte stagnerat, inte trillat in i något ekorrhjul. De öppnar ens ögon på något sätt. Var tar de vägen? De senaste året har jag bara träffat en 45-åring och en 64-åring som var sådana.

http://vickileh.bloggagratis.se

riesling

7 december 2010 21:34

Precis!!!! De är så oförstörda eller vad det nu kan vara!! Alla möjligheter finns fortfarande kvar, liksom!!
Jag håller med dig - vart tar de vägen?
Fast det finns enstaka guldkorn i världen, jag mötte en 70-årig finurlig och skojfrisk kvinna bara nu i helgen. Det gläder mig varje gång jag ser att det finns kvar guldkorn! Kanske ska jag själv slippa att bli en bitter jävel?!???

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...