Mina föräldrar, ja. De är ganska olika mig – eller om det nu är jag som är olik dem. Så jag har flyttat 50 mil från dem för att det ska vara långt emellan så vi inte kan umgås jämnt eftersom jag inte skulle klara det.

Min mamma sa vid något tillfälle när jag i tonåren höll på som allra värst och experimenterade med min personlighet: ”Ja, jag tror att du är lite mer bohem än jag …”

Hon är den traditionella äkta frun som låter sin man sköta ekonomin, som gör hemlagad mat varje dag och som har olika slags gardiner för varje säsong och/eller högtid. Hon gillar att handarbeta och inreder så plottrigt så jag blir nervös när jag är där eftersom synintrycken är överväldigande. Hon har nog inte förnyat sina recept eller tagit in nya kryddor eller impulser till köket under de senaste trettioåttaochtrekvarts åren. Varför ändra ett vinnande koncept, liksom. Hennes man (min pappa) äter ju och kräver ingen förändring så då måste det ju vara bra?

Min pappa och jag är nog lika på helt fel sätt för att kunna komma överrens på riktigt. Vi är båda två envisa som skära grisar och gillar att argumentera. Om ni frågar mig så har han bara dumargument och låter sig aldrig ha fel – även när jag överbevisar honom. (Vilket är ett drag jag har svårt för hos andra) Så då blir jag dumenvis tillbaka. Och nä, det är inte moget på något som helst sätt! Men visst blir man ett barn mot sina föräldrar i en konflikt, hur gammal man än är?

Min pappa har alltid hävdat att han har chans att fostra sina barn fram till den dag de fyller 18 år men att de sedan får lov att stå sitt kast själva. Så sedan dess har han inte med ett enda ord försökt att påverka mig i någon som helst riktning. Men han är mästare i tunga suckar …

Vi – mina föräldrar och jag – har aldrig haft samma slags intressen, smak i kläder, inredning eller prylar eller något annat alls som jag kan komma på. Så det där med att ge julklappar har alltid varit en ständig utmaning från båda håll …

Men de har aldrig någonsin försökt att hindra mig i att vara mig. De har bara aldrig förstått det. Så de har aldrig kunnat stötta heller.

 

susanna55

5 december 2010 20:54

Vissa saker i ditt inlägg låter märkligt bekant..

http://susanna55.bloggplatsen.se

riesling

6 december 2010 10:16

Se där ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...