Ni vet den där hälsningen som man gör nuförtiden? Den där man knyter näven och räcker fram den för att slå ihop den med den andres knutna näve? Att slå knogarna mot knogarna? Den där coola hälsningen? Den där som gör att det känns som om man tillhör ett gäng?! Just det, den!

Jag har en kollega på jobbet som tillhör den yngre generationen – ja, det måste jag nog (tyvärr) tillstå då han är i en ålder som gör att jag teoretiskt skulle kunna vara morsa till honom … Han är ung, cool, hipp, frän, kommer och berättar om nya flickvänner hela tiden, lyssnar på musik jag inte förstår, orkar festa mer än en kväll i sträck och han hälsar på nämnda sätt med knytnäve mot knytnäve.

Han får mig med jämna mellanrum att känna mig som min egen farmor eftersom jag bredvid honom blir skitmossig …

Alltnog, för bara några kvällar sedan var vi ute på en tillställning med flera kollegor på jobbet och jag stod vid ett tillfälle och pratade med min yngre, hippa kollega. Som avslutning på samtalet så räckte han fram sin knytnäve som hälsning till mig.

Och VAD gör jag då?!?

Jag tar tag i den. Tar tag RUNT den med min hand, och skakar hand med hans knutna näve …

I exakt samma ögonblick som jag börjar pumpa hans knutna hand upp och ner inser jag mitt misstag …

Men det är liksom försent att stoppa upp. Det går inte att backa tiden. Det går inte att börja om. Det går inte att få ogjort. Jag flinar åt kollegan och låtsas vara en rest från dinosaurietiden. Jag spelar kallt rollen som min egen farmor …

(Kan lägga till att min kollega är av den där våldsamt väluppfostrade sorten som inte med en min röjde mitt misstag när jag begick det. Han har dessutom otroligt hövligt och artigt låtit bli att påminna mig om händelsen alls sedan dess. Jag själv däremot skrattar mig harmynt när jag tänker på det …)

 

Katarina

28 juli 2010 16:20

Jo du, så har jag också gjort ett flertalgånger faktiskt! Men jag känner mig inte fånig då, jag tycket hela den sortens hälsning känns störtlöjlig. Så då gör jag om den lite....

http://endastgossar.bloggagratis.se

 

Xecute

28 juli 2010 18:08

Riesling, you are fucking killing me!!!!! *rullar runt på golvet* :-))) Du borde ha en daglig krönika i DN!

http://xecute.bloggplatsen.se

 

riesling

28 juli 2010 20:41

Katarina: Jag har inte vett på att skämmas över händelsen, men det skulle ju vara lite kul att vara en cool tant ... :-D

Xecute: Jösses, vad glad jag blev för den kommentaren, det tar jag som värsta komplimangen! Tackar!! *niger fint*

http://riesling.bloggplatsen.se

 

Mally

29 juli 2010 11:27

du kan ju lugna dig med att du inte är ensam i alla fall

http://www.mally.bloggagratis.se

 

F

31 juli 2010 00:01

haha underbart!!!!

http://dagligdags.blogg.se

 

jeppehegersten

2 augusti 2010 14:01

Ha ha...du är i högform ;)..sitter och vrider mig...håller med execute ang DN...eller nej gör inte det förresten låt oss få ha dig i fred!

Du får mig att inspireras att skriva om ngra av mina "klantigheter"...jag är Hägerstens egna snubbelfot ;)...vetisjutton om jag vågar ta de värsta bara, folk kan ju helt felaktigt få för sig att jag är klumpig ;)

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

 

NedK

23 december 2010 13:44

Hahahahaha! Skitkul! :D

http://revolucija-evolucija.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...