"Saliga äro de korkade, ty de skola flyta."

Det blir inte bättre än såhär ...

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/laste-sds-partiprogram-och-lamnade-sin-plats-1.1175376

Jag visste att SD:are inte är sluga, men det här slår alla rekord ...

Att gå med i SD och inte veta vad partiet står för, sedan komma in i kommunfullmäktige, läsa partiprogrammet och säga att han inte kan ställa upp på det och så gå ur partiet!

Ja, det blir inte bättre!!

Denna utmaning kom från Katarina .

KÄRLEKEN I MITT LIV  ja, förutom barnen så måste jag nog säga ord. Jag vet, nördigt men sant. Jag älskar ord.

MIN FAVORITFÄRG  beror lite på dagsform och humör men går i blått, svart, ja, lite kalla färger sådär.

JAG ÄR FANTASTISKT GLAD   att jag har så otroligt många och fantastiska vänner!

JAG VET FORTFARANDE INTE  vad jag ska bli när jag blir stor ...

MIN DRÖM  är lite hemlig, men jag skulle så evinnerligt gärna vilja bli publicerad på riktigt.

JAG TROR  på att vara positiv för att skapa ett positivt liv

JAG KOMMER FÖRMODLIGEN ALDRIG  att hoppa bungyjump eller fallskärm eftersom att falla från höjder skrämmer mig och jag drömmer regelbundet mardrömmar om det ...

Nu vill jag utmana:

Xecute

Nobimbosallowed

Sajberlena

Men, nu blir jag sådär upprörd igen!

Såg i rampljuset hur http://theresegyllenhammar.bloggplatsen.se/ hackade på http://glidaren.bloggplatsen.se/ i ämnet om ifall man ska prata om Sina barn, Bara sina barn och Inget annat än Sina barn när man har fått dem.

Detta är ett ämne som berör mig starkt, där jag har tydliga åsikter, så jag gick in och läste båda bloggarna. Glidaren – som för övrigt har en mycket läsvärd blogg fylld av humor och ironi – har ett lite längre inlägg där det skrivs om morgontrötthet och att det just i det läget är påfrestande med hurtiga småbarnsföräldrar eller djurägare som måste berätta långa monologer om vad barnet/djuret gjorde för något (o)intressant under gårdagskvällen.

Therese hade å andra sidan en liten mening är hon skrev att hon hade sett en kommentar i rampljuset om att glidaren inte tyckte att småbarnsföräldrar ska berätta i tid och otid om sina småknott – i synnerhet om inte lyssnaren har barn själv. Det tyckte hon var förfärligt och hon valde bort vänner som tyckte så redan när hon var gravid.

OMG!!!!

Nu går jag igång på riktigt.

* Therese: läs inlägg som du kommenterar så att du inte framstår som korkad.

* Det finns något som heter humor – läs på vad det är för något …

* Jag har barn själv och tycker ändå inte att det är intressant att lyssna på långa monologer om andras barn som gör si, säger så, gjorde ditt, sa datt … Sånt är inte intressant för någon annan än den närmaste familjen. Mor- och farföräldrar lyssnar oftast mer än gärna på sådant!

* När någon får barn så tycker jag att det är beklagligt när deras egen personlighet och intressesfär upphör som genom magi. Hur kan till synes normalbegåvade människor plötsligt inte ha någon åsikt om exempelvis film (utom tecknat), musik (utom Mora Träsk), teater (utom kasperteater), politiska läget, bärplockning, vädret, frimärkssamlande, träning, sport, TV-program eller ja, vafan som helst som alla andra människor pratar om???!?

* När barnen växer upp och får ett eget liv (förhoppningsvis?) så sitter dessa föräldrar där och undrar vad som hände med sina egna liv. Var detta allt som blev, liksom? Liiite sent att göra något just då, va’?

* En av mina bästa vänner är lärare på högstadiet och blir lika upprörd varje gång som det kommer in föräldrar på möten som presenterar sig som: Hej, Martins mamma.” Min kompis reagerar likadant varje gång: ”Men vad heter du?” Hon tycker det är patetiskt att inte vara en egen människa, bara reducera sig själv till någon som bara är förälder åt någon, helt anonymt. Varför inte säga: ”Hej, Karin, Martins mamma.” liksom?

* Fastän jag har barn så tycker jag inte det är intressant att lyssna på vad andra barn håller på med. Mina egna barn är intressanta för mig, inte andra barn. Det har jag alltid tyckt.

* Dessutom så har jag alltid haft en hjärna som vill tänka, fastän jag har fått barn ...

Ja jösses, där gick visst jag igång …

Det har varit jobb, jobb, jobb ...

Jag har haft idiotmycket att göra på jobbet och så har jag startat upp ett par projekt helt privat också, förutom att jag varit rejält sjuk. Och så fattade jag inte att jag hade gjort avtryck hos människor som hade börjat vänja sig vid att ha mig i sina cyberliv. Så jag trodde inte att någon märkte att jag inte bloggade lika flitigt. Men så fick jag ett litet meddelande om att jag var saknad i cybervärlden (Xecute - det värmde!) så jag tar mig i kragen och återkommer med oförminskad kraft. 

Jag har varit irriterad under flera dagar också och när jag insåg att det till viss del hängde ihop med att jag inte har kunnat träna pga febern så gick jag till gymmet och fick ur mig den negativa energin. Så nu är jag glad och trevlig igen ...

Efter att ha återupptagit min hobby med att håna kontaktannonser (ni vet!) så berikar jag även mina arbetskamrater med några guldkorn då och då och har där blivit uppmanad att göra en bok av dem. De konstiga kontaktannonserna och mina kommentarer, alltså. Vilket triggade mig totalt. Så nu sitter jag hemma på kvällarna och har som ett projekt att få ihop dem till någon slags bok (skulle ni stödköpa den?!) och här bjuder jag på en jättebisarr kontaktannons som jag inte blir klok på:

”Livet består av kärlek och lidande.

Söker man, ca 50 år, till sistnämn-

da projekt. Du kan ej vara långut-

bildad statusjägare”

(Hittad under kvinna söker man.)

What?? Vad menas? Ska hon ha någon som hon ska utöva lidande på?

Jag ser framför mig en kvinna som har ett sjukt projekt där hon söker en white-trash-man som hon kan ha till sitt projekt om att plåga människor? Är det bara män som ska plågas? Varför spelar åldern roll? Kör hon något slags experiment baserat på olika åldersgrupper? Varför ska han inte vara långutbildad? (Och vad är långutbildad?!?) För att han inte ska fatta? Fatta vad i så fall? För att ingen skulle sakna honom? Nu spelas det upp valfri thriller i min hjärna där en sjuk individ knycker uteliggare och experimenterar på dem.

Den här gör mig skiträdd … 

Vad orättvist det kan vara i världen ...!

Jag har en kollega på jobbet som sitter som inköpare och hon har just nu sortimentsrevision. Det innebär att hon "måste" smaska sig igenom alla världens sorters godisar - eftersom hon köper in bl.a just godis och snask - nu under några veckor!! Så att hon kan sätta ett sortiment som vi ska ha till våra kunder.

Själv sitter jag med torra excelfiler innehållande siffror. Inget mumsigt med det, inte ...

(Behöver jag nämna att jag har frågat om min kollega behöver en assistent under de kommande veckorna ....?)

Min 14-åriga dotter har i läxa att skriva en uppsats i skolan nu som ska belysa valprocessens för- och nackdelar. Den fick jag läsa förut.

Jag blir både varm i mitt mammahjärta och rädd på samma gång.

Hon har i alla år hört mig mässa här hemma så det kändes nästan lite som om jag själv hade skrivit det hela. Hon argumenterade mycket elegant för demokratins fördelar och därmed också skyldigheter som (för mig) innebär att man lägger sin röst på det-man-nu-vill-rösta-på, annars förbrukar man sin rätt att ha tydliga åsikter.

Hon skrev att diktaturer suger (även om hon nu uttryckte sig mycket snyggare och längre än så!) och hon gav tydliga exempel på båda varianter.

Allt det gjorde mig stolt.

Jag blev däremot ganska rädd eftersom det så uppenbart är till stor del jag och hennes pappa (som har liknande åsikter som jag om detta) som format henne. Jag fick en tanke: hur många stackars barn växer inte upp hos inskränkta, främlingsfientliga, fördomsfulla, nyckfulla föräldrar som ger de barnen sina (återigen: i mina ögon) mindre goda och mindre demokratiska åsikter ...?!?

Oj, vad sjuk jag blev.

Feber hela helgen och frossa och svettningar och hosta och snuva och halsont och värk i öronen och värk i kroppen ...

Jag traskade mellan sängen och soffan, sov mer eller mindre hela tiden och bytte täcken, kläder och filtar allt efter de blev nersvettade.

Fast nu räknar jag kallt med att immunförsvaret är så starkt efter det här att jag inte blir sjuk förrän hösten 2012 nästa gång (tidigast) ...

Idag är jag dock på jobbet eftersom jag "måste". (Ja, jag gillar att inbilla mig att jag är oumbärlig ...).

Min skrivbordskompis tycker däremot att jag inte ska ringa några externa samtal idag eftersom min röst låter som jag har druckit whisky hela helgen ...

Detta betyder också att jag tyvärr inte kommer att fixa med tatueringen idag ...

Men jag har en ny tid nästa torsdag!

Kommer tillbaka i ämnet.