Eftersom jag har fått frågan av Sajberlena så kommer här en sann, liten anekdot om hur jag blev utslängd av Scientologerna.

Detta hände för lääänge sedan.

Som så många andra unga människor så försökte jag söka någon slags mening med livet, att liksom ha någon plattform att utgå ifrån. Jag skulle kunna beskriva det som att jag under flera år samlade på erfarenheter. Jag hade varit punkare och umgåtts enbart med musiker och därmed lekt rock’n roll under en period, försökt mig på preppy-looken med loafers, page, lammullströjor och seriösa studier, jag hade umgåtts med knarkare och snattare, jag hade umgåtts med folk som pluggade mycket och långa, svåra utbildningar, jag försökte att bli blasé eftersom det verkade så världsvant, jag hade bott både i England och Frankrike för att vara med om nya saker. Allt utan att hitta något som riktigt slog an en sträng inuti mig. Efter ett tag tänkte jag att det kanske var religion som var min grej? Jag skulle nog försöka bli troende av något slag! De som tror verkar ju så harmoniska och inte alls så rastlösa som jag själv kände mig. Jo, det lät bra. Jag skulle börja tro på något. Nu jäsiken skulle jag hitta harmoni, minsann! Men vilken religion skulle jag ta? Jag gick till biblioteket och lånade en bok om varje religion jag kunde hitta och så gick jag hem och började läsa på.

Ungefär i den perioden i mitt liv så blev jag haffad av en kille på stan som började prata lite diffust med mig om att må bra, att ha en väg att följa i livet, hur viktigt det är att tro och jag som precis hade bestämt mig för att välja den banan blev glatt överraskad över hur lätt det var att hitta någon som ville ha mig? Vi småpratade lite, han hörde hur intresserad jag lät och undrade om jag inte ville följa med till deras lokal. Eftersom jag egentligen inte hade något annat för mig så sa jag ja till det.

Då först sa han att det handlade om scientologerna. Jaha, okej, tänkte jag. Det handlar väl fortfarande om att hitta en mening i livet, så jag hakade glatt på.

När vi kom till deras lokal så blev jag satt vid ett bord för att fylla i en hel hög med kryssfrågor av typen ”Om någon hotar att döda ditt barn skulle du då: A. Bli rasande B: Döda personen C. Börja fika D. …” osv. osv. osv. Ni förstår typen av frågor? Och många var det. Jättemånga! Jag satt och svarade på frågor länge. (En timme? Två timmar?) Men jag tänkte positivt att det var ju bra att de är noggranna och att jag blir granskad ingående innan jag kan gå med. Jag vill ju inte gå med i något som är lite slappt och som tar in vilka loosers som helst, liksom.

När jag hade svarat klart så kom det någon slags Överkucku som skulle ”rätta” mina frågor medan en av deras medlemmar satt ner med mig för samtala lite …

Hon som samtalade med mig försökte sälja in scientologerna med alla smöriga ord hon kände till men eftersom jag (redan då?) var en misstänksam och cynisk men inte minst en galet nyfiken jäkel så lyssnade jag uppmärksamt och påtalade – ganska rättframt kan jag väl så här i efterskott erkänna – när hon sa emot sig själv. Det gladde henne inte. Hon sa ex. att som scientolog så var familjen det viktigaste hon hade, hon själv var gift och hade ett litet barn hemma, familj är viktigt … prat, prat, prat, prat, prat, prat … och hon som mår så himla bra hos scientologerna spenderar minsann alla dagar, hela dagarna, hos scientologerna.

Vänta, va?!

Jag frågade genast hur hon som tyckte att familjen var det viktigaste hon hade kunde spendera alla dagar hemifrån sin man och sitt barn. Det hade hon inget svar på. Såna frågor gjorde henne illa till mods, såg jag.

Hon ledsnade efter ett tag på mina näbbiga inhopp och avbrytningar och gick och hämtade någon med högre rang som skulle kunna trycka till mig så jag slutade vara så ifrågasättande. Det var nämligen inte bra. Man skulle lyssna och ta in det de sa. Bara!

Kvinnan med den högre befattningen talade om för mig ganska tydligt att man, faktiskt, inte får, bör eller ska fråga så himla mycket och detaljerat. På mina motfrågor om det, ifall de hade hemlisar som behövde döljas eller så?! fick jag svaret att … harkel, host … Nämen, oj! Här kommer ju Chefsöverkuckun med svaret på ditt diagnostiska prov!

Chefsöverkuckun såg förvånat på mig och sa lite prövande:

- Men du verkar ju må bra?

- Ja? svarade jag på det självklara påståendet.

Jag såg hur de bytte blickar med varandra och sedan byttes strategin.

- Du som mår så bra vill väl gärna hjälpa andra att må bra?

- Nej, verkligen inte!

- Va?!? (Nu höll då på att trilla omkull på stolarna av förvåning) Varför inte?

- För att jag har lagt ner mycket energi och möda och tid på mig själv för att må så här och jag har ingen som helst lust att ge min energi till andra tomtar som inte har någon egen energi. Jag tycker att jag själv är alldeles för viktig för det! Jag har varken tid, lust eller framför allt utbildning för att göra något sådant.

Nu bytte de blickar igen …

Sedan kom det:

- Du har nog inte så mycket att hämta här. Man måste vara lite mer öppen än vad du är och ta in utan att ifrågasätta på det sätt som du gör. Vi vill att man ska vara lite mer fri och benägen att lyssna på andra för ibland finns det inga direkta svar att få. Man måste känna också. Man ska vara lite mer fri i tanken. Vi tycker nog att det är bäst om du går härifrån.

Och så reste de sig och liksom avslutade det hela.

Så det var bara att moloket gå därifrån utan att ens Scientologerna vill ha mig som medlem.

Sektlika som de är.

Jag kände ganska omedelbart en liten stolthet i mig över att blivit utkastad av Scientologerna och kände mig inte så lite nöjd över att jag tycker det är viktigt att stå upp för mig själv.

Framför allt ville jag inte bli medlem i en förening vars hela idé var ihålig. Jag gillar gedigna idéer som tål att ifrågasättas och som håller tätt fast jag undrar och undrar och undrar. Jag har svårt att ta till mig saker som inte är hela, liksom …

(Funderar fortfarande om det är något att ha på min CV, jag menar, visar det att jag är en stark person eller visar det att jag är en helt omöjlig person …??)

I lördags var det tropisk väder här i Stockholmsområdet där jag bor och jag vaknade till en klarblå himmel med strålande sol och en värme som jag egentligen bara har upplevt utomlands annars. Det kändes som om det var 100 % luftfuktighet och jag som älskar sånt väder blev med ens jätteentusiastisk och energisk. Det finns inget annat att göra än att ligga på stranden och slappa så jag behöver inte ens ha dåligt samvete för att jag inte dammsuger. Toppen!

Jag hade min 8-åriga son hos mig, dottern var på utflykt under några dagar, och jag tänkte vara en sådan där bra mamma som var aktiv och gjorde bra saker med mitt barn. Samla poäng för de griniga dagarna som utan tvekan kommer att komma i höst, liksom.

Jag vispade pannkakssmet, började grädda plättar, mixa smoothie, koka ägg, breda mackor, blanda saft, koka kaffe osv. Jag packade väskan med badkläder, handdukar, kapitelboken om Dalslandsdeckarna till sonen, den uppblåsbara krokodilen, Nintendo DS, inredningsblaska till mig själv – Ja, jag var skitpräktig helt enkelt.

Jag väckte den 8-åriga sonen och trumpetade käckt ut (på det sätt jag själv avskydde när jag var barn):

- Dags att vakna! Nu ska vi till stranden så klä på dig. Vi äter frukost där.

- Men mamma, kan inte jag få stanna hemma och spela Wii istället?

- Nejnej, solen skiner som tusan idag så nu ska vi ut i det härliga vädret och få frisk luft!

- Men mamma, jag har fått jättemycket luft med pappa. Vi har varit ute jättemycket …

Jag ignorerade helt hans lama protester och kände mig som en supermamma som åkte till stranden med mitt barn. Det var ju 23 grader i vattnet, hade jag läst i tidningen.

På stranden åt vi frukost som vi båda två njöt av. Men sedan satte sig min son i skuggan under ett träd iförd sina jeansshorts, en t-shirt och sandaler och spelade på sitt DS.

- Men ska du inte bada?

- Nej.

- Men du kan väl byta till badbyxor i alla fall?

- Nä.

Där satt han sedan. Javisst, vi gick och köpte glass, drack mycket vätska och tryckte i oss lunch också, men han återvände alltid till skuggan och sitt DS under trädet lika troget som Ferdinand gör.

Så kan det också gå. De små är alldeles opålitliga och nyckfulla och helt oberäkneliga. Jag hoppas att han inte får allt för traumatiska minnen av att hans mamma "tvingade" honom till stranden för att ha en bra dag med sol och bad när han var barn ...

Ja, herre gud … Den sista dumskallen är inte född än, det vet jag, men ibland blir jag ändå förvånad!

I morse när jag körde till jobbet så lyssnade jag på nyheterna på radion och hörde följande. (Ni kanske redan har hört eller läst detta, men det tål att upprepas, tycker jag.)

Ungefär så här sa de på radion:

”En 30-årig man från Stockholm stämde träff med en 13-årig flicka för att ha sex med henne. De hade träffats på en dejtingsajt på nätet.

Mannen satte in 500 kronor på flickans konto i förväg. Men sedan kom aldrig flickan till dejten.

Mannen blev arg och kände sig lurad. Han tog reda på flickans adress, ringde hem till henne och fick prata med flickans pappa som han krävde pengarna tillbaka från.

Mannen är nu åtalad”

Mannen är nu åtalad? No shit?!

Nu står jag INTE på 30-åringen sida p å  n å g o t  s o m  h e l s t  s ä t t !!

Men - sicken dum jäkel!!!

Tänk om alla dummingar och busar kom och serverade sig själva på silverfat sådär. Vad lätt det skulle vara i livet då!

Igår när jag satt och zappade framför TV:n kom jag förbi det helt orimliga programmet ”Celebrity Rehab”.

Jag fastnade helt och hållet. Sicket program!!

Det handlar om kändisar (skådisar, sångare/-erskor, idrottsprofiler osv.) som ligger inne på behandlingshem och ska sluta med sitt missbruk oavsett om det är sprit, knark, tabletter eller vad det nu kan vara.

Vilka jäkla loosers!!

Jag måste erkänna att jag blev helt fast framför programmet och kunde inte slita mig. Vilka tragiska karaktärer! Det där måste väl vara ett program som avskräcker från missbruk ändå?!

Dessa människor som ser ut som om de krupit fram från under stenar. De är slitna, skakiga, verkar ha tappat hjärnceller eftersom de pratar och svarar fullkomliga vansinnigheter. De gör ett seriöst korkat intryck. Ja, TV vinklar säkert det hela, men om bara en bråkdel skulle stämma skulle det ändå skrämma skiten ur mig!

De har allihop i stort sett jättejobbiga bakgrunder och har varit med om saker som jag skulle önska att ingen skulle behöva vara med om. Men det är en förklaring – inget försvar! Det kan aldrig vara ett försvar! Alla människor är alltid ansvariga för sitt eget liv, här och nu, och man har alltid val.

Vilka stackars människospillror. Det kan väl inte finnas en enda vettig människa som ser något glamouröst eller lockande i att börja missbruka farliga substanser när man har sett de där och hur de ser i verkligheten? Bakom allt smink, alla livvakter, alla förlåtande kamerafilter och personliga assistenter som sopar upp och bort all skit kring de stora stjärnorna?

Att ha ett missbruk är inte snyggt! Det spelar ingen roll om du är en pinnsmal, hålögd heroinist som är hemlös och går på Plattan i Stockholm eller om du är en hyllad skådis med massor av miljoner och en hel stab av människor runt dig som hjälper dig att försöka undvika de värsta tabbarna.

Du blir inte attraktiv eller beundrad eller hyllad eller avundad för ditt missbruks skull!! Och det tycker jag att Celebrity Rehab visar på ganska tydligt.

Katarina har varit så gullig att ge mig min allra första award!

Tack snälla du! Det hedrar verkligen.

• Som Awardvinnare ska du kopiera in Awardbilden i din blogg, för att visa att du har fått den.
• Tacka och länka tillbaka till den du fick Awarden av.
• Ge Awarden till 7 andra bloggsystrar/bröder och länka till dem.
• Skriva 7 intressanta saker om dig själv.

Jag vill sen få äran att ge vidare denna Award till följande bloggskrivare.

xecute.bloggplatsen.se/

nobimbosallowed.bloggplatsen.se/

susanna55.bloggplatsen.se/

sajberlena.bloggplatsen.se/

mally.bloggagratis.se/

dagligdags.blogg.se/

baraenjeppe.bloggplatsen.se/

Och så var det sju intressanta saker om mig själv. Intressanta?? Jag får chansa …

• Jag tyckte att det var trångt i garderoben i våras och vid en närmare analys visade det sig att jag hade 34 klänningar när jag räknade dem. (Ja, jag använder ofta klänning …)
• En gång när jag jobbade som servitris i Paris serverade jag Christopher Lambert mat – han är jättesnygg i verkligheten!
• Jag har varit Svensk Mästarinna i rugby, men det är nog preskriberat nu eftersom det är 26 år sedan.
• Min fotfobi är välutvecklad och ingen får nudda vid mig med sina fötter.
• En gång satt jag fast en hel natt mitt i djungeln i ”Landet Ingenstans” mellan Nicaragua och Costa Rica eftersom de båda gränsstationerna hade stängt, vilket gav mig problem efteråt eftersom jag hade lämnat Nicaragua dagen innan men inte kom till Costa Rica förrän dagen efter …
• Jag har haft alla hårfärger utom grön. Bokstavligen.
• Jag blev utkastad från Scientologerna när jag försökte gå med en gång …

 Återigen: Tack Katarina för Awarden!

Visst är det konstigt att man alltid är sina föräldrars barn? Att de aldrig ser att barnen blir vuxna, självständiga, i stort sett jämlika individer. Mina föräldrar verkar tycka att de alltid har en slags överordnad roll med sista utslagsrösten. Jag menar, ingen annan i mitt umgänge skulle prata med mig och fälla följande kommentarer till mig, en 43-årig ensamstående mamma med två halvstora, harmoniska barn, och tro att det är okej:

- Ska du inte ha en tröja till? Det är lite kyligt.

- Har du pengar då? Så du reder dig?

- Men ta lite till av maten. Äter du verkligen ordentligt?

- Är du verkligen säker på att du ska ha ett glas vin? På en vardagkväll?!

- Ska du inte ha en tröja med dig, i alla fall?

- Har du tackat för presenten?

- Ska jag städa bakom spisen åt dig?

- Men ta med en extra tröja i alla fall. Man vet aldrig ...

Är det någon som känner igen sig …?

För några inlägg sedan skrev jag om intelligens, jag följer upp det med att klippa in lite grand om Howard Gardner och de olika intelligenserna här nedan.

Håll till godo!

"Multipla intelligenser - Howard Gardner

Howard Gardner, professor i pedagogik, har under mer än 20 år av sin forskning visat att varje människa har olika ”intelligenser”. Gardner menar att varje barn är ett begåvat barn, men på skilda sätt. Varje person har också sin egen speciella inlärningsstil, arbetsstil och sitt eget temperament. Gardners upptäckter har på senare år haft stor betydelse för planeringen av framtidens utbildning.

Han har hittills definierat nio olika intelligenser.

De sju ursprungliga kategorierna speglar människans personligheter och karaktärer. De flesta människor känner igen sig i flera av kategorierna, men det vanligaste är att man har utvecklat flera slags intelligenser - mer eller mindre. Man är stark inom vissa områden och svagare inom andra.

De ursprungliga 7 intelligenserna är:

Lingvistisk (språklig) intelligens: Människor med väl utvecklad lingvistisk förmåga har stort ordförråd, god förmåga att tala, läsa och uttrycka sig i skrift, ett uttalat språköra och lätt för att lära sig främmande språk.Vidare tycker lingvisten om att lösa korsord, skriva brev samt fyller utan problem i blanketter och samlar fakta. Han/Hon uppskattar språkligt korrekta formuleringar och är bra på att förklara sammanhang.

Logisk-matematisk intelligens: Den logiskt-matematiska intelligensen är duktig på matematik, tänker logiskt, har god förmåga att planera, hålla en tidsplan och har kontroll på debet och kredit - har lätt för att göra uppskattningar av mått och vikt. Han/Hon har känsla för logiska mönster och sammanhang, förklaringar och analyser; kategoriserar, klassificerar, beräknar och prövar hypoteser.

Spatial (rumslig) intelligens: Människor med välutvecklad spatial förmåga har lokalsinne, dvs lätt att hitta vägen och att läsa kartor och diagram. Han/Hon lägger märke till små detaljer i sin omgivning och har lätt för att föreställa sig abstrakta saker, uppskattar konst, mode och inredning dvs har känsla för färg, linjer, mönster och form. Den spatialt intelligente lär inte heller ha några problem med att fickparkera.

Kroppslig-kinestetisk intelligens: Här finner vi människorna som gärna arbetar med händerna, som älskar att uttrycka sig med sin kropp i idrott, dans och andra fysiska utmaningar. Kinestetikern provar sig fram för att lära sig nya saker, är bra på att skruva ihop monteringsfärdiga möbler, handarbeta, hobbyarbeta, leka med barn, laga mat och att baka. Han/Hon kommer bättre ihåg det som provats med händerna än det som bara beskrivits teoretiskt. I denna intelligens ingår speciella fysiska färdigheter som t ex koordination, balans, fingerfärdighet, styrka, smidighet och hastighet.

Musikalisk intelligens: Människor med musikalisk intelligens är intresserade både av att lyssna och själv utöva musik. De är bra på att känna igen melodier, slogans och sångverser och har stor förmåga att uppfatta, urskilja olikheter, omforma och uttrycka olika sorters musik. I denna intelligens ingår känsla för rytm, tonhöjd, melodi och klangfärg hos ett musikstycke.

Interpersonell (social) intelligens: Människor med interpersonell intelligens trivs bäst tillsammans med andra människor, är goda lyssnare, kan trösta och är lyhörda för andras problem. De vill arbeta ihop med andra människor, är bra på att leda och vägleda andra - och att medla vid konflikter. Dessutom har de stort tålamod i jämförelse med andra engagera sig gärna i föreningar. Denna intelligens kännetecknas också av stor förmåga att uppfatta förändringar i ansiktsuttryck, röstlägen och gester hos andra.

Intrapersonell (reflekterande) intelligens: Människor med välutvecklad intrapersonell intelligens upplever stort välbefinnande av att vara ensam och njuter av sitt eget sällskap. Han/Hon har god förmåga att planera sin tid, förstår sina egna reaktioner och känslor, trivs med att arbeta självständigt,
vet på förhand vad som är bra eller dåligt för den egna personen och når ställda mål. Bra självdisciplin och mycket medveten om sina starka och svaga sidor.

Till den ursprungliga listan på sju intelligenser har Gardner senare lagt en åttonde och en nionde:

Natur-intelligens: Typiskt för denna intelligens är förmågan att kunna förstå sammanhang i naturen, ett slags "ekologisk förmåga". Har en instinktiv förståelse för naturen. De har ofta gröna fingrar och en förståelse för djur. De vandrar på fritiden, är ofta djurägare och är intresserade av dokumentärfilmer om djur och natur. De är skickliga på att åtskilja olika trädslag, hundraser, fågelarter och blommor.

Existens-intelligens: Människor med välutvecklad existens-intelligens har ett medfött intresse för de stora livsfrågorna. Finns Gud? Vart är mänskligheten på väg? Han/Hon reflekterar mycket över livet och döden och diskuterar gärna religion och filosofi."

Jag har en kollega på jobbet som är full av upptåg, galna idéer och som aldrig någonsin får slut på practical jokes. Han är en aldrig sinande källa att ösa roligheter ur. Det är dessutom en vansinnigt tålmodig människa som kan stå ut med lite av varje för att få till ett bra skämt. Ett drag jag bara måste beundra …

För några dagar sedan berättade han om ett skämt som jag blev väldigt imponerad av.

Han skulle åka bil en halvlång sträcka och de var ett gäng som skulle åka tillsammans. Min kollega placerade sig i baksätet bakom chauffören. Han såg fram emot en ganska tråkig bilresa men så slogs han av en idé. Han skulle skoja lite.

Under hela bilfärden satt han och väääldigt tååålmooodigt, jääättesaaaktaaa skruvade ryggstödet på sätet bakåt.

Yttepyttelite i taget så att det inte märktes.

Efter två timmar hade sätet kommit ganska rejält långt bakåt och föraren mer eller mindre låg bakåt och körde.

Utan att ha märkt vad som hänt.

När de kom fram till resmålet och klev ur bilen blev föraren skitförvånad …