Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv.

Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är heltidsarbetande så fordrar jag deras hjälp i hemmet eftersom vi bor där allihop. Ibland blir det lite glapp i den kommunikationen …

Exempelvis så kan min dotter komma till mig och lite anklagande kasta ur sig att:

- Flingorna har varit slut i flera dagar nu.

- Jaha??

- Ja!

- Varför har du inget sagt? Hur skulle jag kunna veta det när det bara är du som äter flingor? Alltså har jag bett dig att säga till mig samt skriva på en lista vad som är på väg att ta slut så att det kan köpas in nytt. Och helst då innan det är helt slut.

I morse hände följande:

- Mamma, det finns ingenting att äta till frukost! Flingorna är slut! hörde jag med en påtagligt morgonirriterad tonårsröst från köket.

- Mmm, svarade jag.

- Mäh! Jag har inget att äta, sa jag! fräste det.

- Mmm, jag har inte sett att det står flingor på någon lista någonstans?

- Amäh …!!

- Du kan ta smörgås, smoothie, yoghurt, juice eller kanske till och med ägg, tjoade jag uppmuntrande, väl medveten om att jag kastade bensin på elden …

Det som nu hördes från köket var ett mycket irriterat ljud som påminde om ett rejält fult ord men som samtidigt var så mumlande att det inte gick att anklaga ungdomen i fråga.

Nu hoppas jag bara att hon lär sig något av det hela …