För några kvällar sedan var jag med en god vän på en tillställning. Han är medlem i något som heter Sällskapet. De hade vinprovning och han tog med mig eftersom han vet att jag tycker det är kul med vin. Hans fru hade ingen lust att gå så jag fick frågan om att följa med istället. Eftersom jag gillar nya upplevelser så såg jag fram emot det och gick dit med nyfiket sinne. Men till vilket sällskap skulle jag?

Sällskapet vaddå? undrade jag men fick reda på att det bara var just, Sällskapet.

Rätt och slätt.

Ungefär som att de kungliga inte har efternamn utan bara är Victoria eller Carl-Filip etc …

Jag frågade lite om det och med risk för att vara oerhört nonchalant och häda något förskräckligt så kan jag sammanfatta för er som inte vet, att Sällskapet är en (herr)klubb som inte tar in några kvinnor som medlemmar – även om kvinnor får komma med som gäster … – och där man måste bli rekommenderad av minst två medlemmar vid olika tillfällen som har varit medlemmar i mer än två år för att få ansöka om medlemskap.

Det är alltså en klubb för inbördes beundran och ryggdunkningar och I scratch your back if you scratch mine …

Där kan de lyckade och framgångsrika träffa varandra utan pöbeln (?) och berika sig i ekonomi, drycker, litteratur osv. Ett oerhört pompöst ställe med väldigt pampig inredning med guld och ljuskronor, läderfåtöljer och engelsk inredning, egen bar och en mäktig matsal.

Klädseln skulle vara slips och cocktailklänning så jag klädde på mig en sober och stram knälång klänning i dovt mörkrosa som täckte alla mina tatueringar och så tog jag märkesväskan under armen. Jag kände mig jätteredo.

När vi kom dit så visade det sig att mina val hade varit helt korrekta, det vimlade av damer med myyycket bling-bling på händerna och blåtonat hår, pälsstolor och pimpade utseenden. Jag tror dessutom att mitt sällskap och jag sänkte medelåldern med flera decennier bara genom att komma dit …

Damerna hälsade inte genom handskakning utan räckte fram sin hand med handryggen framåt ungefär som en jungfru på riddartiden (ni fattar?) och dessutom så hälsade man med hela namnet. Gärna med en liten kläm på efternamnet.

- Hej, Förnamn Efternamn.

Det var helt nytt för mig men så brukar inte jag umgås i så förnäma kretsar … Helt instinktivt kände jag att på gott och ont så var det då en jäkla tur att jag inte har ett simpelt son-namn.

Jag fick ett glas vin i handen och vimlade omkring och hälsade på den ena tanten med piffigt hår efter den andra farbrodern med skälmsk blick. De var allihop väldigt trevliga och välkomnande.

Jag hade en alldeles fantastisk kväll och mannen som hade vinprovningen var oerhört duktig, vinerna väldigt goda och trerätters middagen jättemumsig.

Senare i vår ska de ha champagneprovning och jag har redan bokat upp min plats med min goda vän till det …