Jistanes! Det var drama och blodspillan hemma igår kväll.

Det var nämligen dags för mina två ärvda katter att vaccineras.

Dessa två ganska bortklemade djur har vuxit upp i en skyddad verkstad och enbart varit innekatter samt aldrig transporterats någonstans. Utom till veterinären. Eller när de flyttade hem till mig. Det betyder alltså att när transportburen kommer fram så sticker de. Eftersom den, enligt dem, betyder absolut livsfara.

Detta anade jag så jag smög med buren, pjoskade med kattgodis och gjorde väl alla andra fel också så katterna var precis hur misstänksamma som helst.

När jag till slut fick tag i katterna så var de skräckslagna och stred för sina liv för att inte hamna i kattburen. Det gjorde även jag, ska jag tillägga. Stred för mitt liv alltså. Så idag har jag sår och rivmärken över hela underarmarna samt en fot.

Till slut kände jag att det var dags att sluta pjoska med dem och tryckte bestämt in dem i transportburen, stängde gallerdörren och sedan bars katterna över till veterinären (tvärs över gatan från där jag bor) i regnet. Under högljudda protester från dem. NÄÄÄAAAAAOOOOOUUUUUU!!!!  AAAAAOOOOOOUUUUUU!!!!! Jag tror dock det var en lomhörd farbror i andra änden av centrum som inte hörde dem …

Inne hos veterinären blev de besiktigade, vaccinerade och godkända och sedan tillbakastoppade i transportburen. När jag lite tröstande böjde mig ner för att säga att nu är det över och nu ska vi hem så var de skitsura på mig och vände bort huvudena i protest …

När vi kommit hem så hann vi inte ens öppna gallret till buren ordentligt innan de hade pressat upp gallret och trängt sig ut som två galopphästar ur sina startbås. Det hördes bara några galoppsteg och sedan var katterna borta. Mattan hade helt enkelt krullat ihop sig efter dem …