Som en naturlig (hrmpf …) fortsättning på förra inlägget kommer här nästa.

Varför jag är kräsen angående att ta in en ny man i mitt liv.

Ja, jag är kräsen. Varför skulle jag inte vara det?

Jag har varit singel i fem år nu. Under den perioden har jag flera gånger fått frågan om varför jag inte har träffat någon ny. Lika träget som frågan kommer så svarar jag med att det inte är någon som vill ha mig ...

Mest för att det är roligt att se reaktionerna jag får på det svaret. Alla försöker så förtvivlat att gaska upp mig efter den kommentaren.

Det är nu inte helt sant att ingen i hela världen vill ha mig och att jag måste leva ensam för resten av allt i hela världen. Jag har flera gånger fått veta att det finns människor (läs: män) som har intresse för mig av någon outgrundlig anledning. Men jag kan känna att jag lever ett ganska komplett liv som jag gör och det finns ingen anledning för mig att nöja mig med något som inte ger mig mer guldkant på livet.

Problemet är att flera av de som eventuellt skulle funka för mig redan är upptagna. De är ju riktiga kap! Och eftersom jag tycker alldeles för mycket om mig själv för att ge bort mig själv till någon som inte är som jag vill ha det – ja, då lever jag ensam.

Hellre ensam och i ett bra liv än att dela mitt liv med någon som är nästan bra …

Jag förstår att det finns många människor (män och kvinnor) som låter sig nöja med vad de kan få. De träffar någon som är ganska bra och som de kan tänka sig att stå ut med. För att de inte vill leva ensamma.

Det finns ett exempel på mitt jobb. En kvinna som efter en längre relation med en man blev singel vid 35 och kände att hon verkligen, verkligen ville ha egna, biologiska barn. Hon satte igång att dejta på ett väldigt systematiskt sätt och var på dejt flera gånger varje vecka under en period. Hon träffade efter ett tag en man som hon gillade, kom bra överrens med och som hon kunde tänka sig att skaffa barn med. Så då gjorde hon det.

Och hon mår jättebra av det.

Däremot skulle det aldrig funka för mig. Men jag kanske ska knipa ihop om mina åsikter – jag har ju två barn redan och känner mig färdig med det?

Ah, men då har jag ett annat exempel. En kompis till mig blev singel efter att ha varit gift och med tre barn. Hon och pappan i fråga har delad vårdnad och har barnen hos sig varannan vecka.

Hon kände att de veckor hon inte hade barnen så blev det väldigt tyst och ensamt. Så hon träffade en frånskild pappa som också hade barn varannan vecka. Hon synkade veckor med honom och nu umgås de två de veckor som de inte har barn. Hon säger att han inte är bäst i hela världen på något sätt men han har sina fördelar och på detta sätt så slipper hon att vara ensam.

Detta skulle aldrig hända mig. Jag vägrar att låta nöja mig. Återigen: Hellre ensam och i ett bra liv än att dela mitt liv med någon som är nästan bra …

Så det så.

 

Ewa

7 mars 2011 20:41

Ensamhet är skamligt och om man väljer ensamhet, så är man konstig. Stå på dig!

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

riesling

8 mars 2011 08:45

Visst är det så och visst är det märkligt!!
Tack för uppmuntran!
Ibland så börjar jag undra om det är fel på mig som trivs så himla bra med mig själv? För det verkar så "hemskt" att jag inte har träffat någon ny på flera år ...

 

Vikki

8 mars 2011 10:39

Min åsikt är att ensam ensam är att föredra framför ensam tvåsamhet!

http://vickileh.bloggagratis.se

riesling

9 mars 2011 10:57

Amen hallelujah! Precis som jag tycker!

 

jeppe

10 mars 2011 13:08

Riesling går från klarhet till klarhet ;)
Här är ett klockrent inlägg från Henne...
Jag håller med till 110%, lever hellre själv en att låtsas bara för att man skall "vara ihop med ngn" Jag klarar mig utmärk själv, vilket tydlingen provcerar vissa...suck
Men bara för att man gillar att BO själv så kan man ju faktiskt leva ett annat liv en munklivet, men just det med att bo i hop, gnata och tjata, inget för Jeppen, oromantisk som han verkar vara ;)
Vicki (min fru ;) ) gör en klockren analys, ensam ensam är bättre en ensam tvåsamhet!

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

riesling

14 mars 2011 10:41

Tack ska du ha!
Visst är det bättre att må bra ensam än att vara ensam och må dåligt i en relation ...

 

Nettan

15 mars 2011 20:19

Håller med dig Riesling om att Hellre ensam och glad än i en relation som inte duger. Fast jag kan iofs känna mig väldigt ensam ibland. Fast det jag saknar ibland är nån som jag kan sitta i soffan med och dricka ett glas vin eller äta god mat osv. Men jag tror han dyker upp när jag minst anar det :-)
Ha det gott.
Kram

riesling

17 mars 2011 12:43

Men så är det såklart. :-)
Det blir mera jobb med att sysselsätta sig och aktivera sig såsom att bjuda hem vänner, gå hem till kompisar, gå över till grannen, stanna till för en kaffe hos en förälder till barnens kamrater osv osv Har man någon hemma så är det bekvämt att bara åka hem och så har man sällskapet där. Det som jag själv kan känna att jag saknar allra mest i min självvalda ensamhet är fri tillgång till någon att sexa runt med ... :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...