Jag har i olika perioder i mitt liv problem med mina egna tankar vad gäller om jag verkligen uppfattas som en kvinna eller om man lätt tar fel på mig och en man? Jag är rädd att andra ska uppfatta mig fel och att det ska bli pinsamt för mig och den/de andra när jag måste förklara att jag är kvinna och inte man …

Det är också en av anledningarna att jag använder mycket klänningar. För det är ytterst sällan man ser män som klär sig i klänning och det minimerar alltså risken för att jag ska uppfattas som man.

Jag vet att jag har kort hår och även om längden på håret spelar allt mindre roll i dagens samhälle för könsbestämning så är jag rädd att det ska vara ytterligare ett tecken på att jag är man …

(Jag har aldrig påstått att jag är frisk i huvudet …)

Nu är jag inne i en sån period igen. Jag är rädd att uppfattas som fel kön.

(Jag kan tycka att det är psykologiskt intressant att fundera över varför det är så? Jag är inte det minsta osäker över min sexualitet så det har inget med det att göra. Är det för att jag är singel och inte blir bekräftad i min kvinnlighet? Är det för att jag inte ser mig själv utifrån och därför inte har koll på hur jag ser ut och uppfattas av andra? Har ni fler förslag?!)

Därför gjorde jag igår något som jag aldrig gjort tidigare.

Jag fixade mina naglar! Gjorde nagelförlängningar, alltså.

Joråsåatte … *tittar beundrande på mina naglar*

Jag, som har väldigt klena, torra, skiviga och hopplösa naglar, har aldrig haft långa naglar i hela mitt liv så för mig är detta en helt ny erfarenhet. Även om jag förstår att mina fake-naglar inte är långa i jämförelse med många andras så räcker de ändå utanför fingertopparna på mina fingrar.

Problem som uppstår när någon som är heeelt ovan vid långa naglar plötsligt har det är tydliga. (Även om de inte ens är så våldsamt långa.) Till en början med så kunde jag knappt öppna bildörren när jag skulle åka därifrån och hem. I morse när klockan ringde så kunde jag knappt stänga av den för naglarna slog i klockan innan jag nådde knappen, att ringa på min mobil är ursvårt eftersom mina fingertoppar inte kan ha samma vinkel som vanligt och det kan bli vilken som helst av tre siffror där mina fingrar träffar, att skriva på tangentbordet är lite svårare och krävdes en viss vinkling av handen eftersom jag inte kunde dundra ner mina fingertoppar helt rakt längre. Men att öppna mjölkpaketet i morse var å andra sidan en lätt match eftersom nageln inte vek sig bakåt när jag stack in fingertoppen i vecket …

Och jäklar vad feminin jag ser ut – det är minsann ingen som kan ta fel på mig och en dude, nu …