Ni vet att man kan känna igen småbarnsföräldrar, även när de är utan sina småbarn, på små tecken. De står och drar sin kundvagn fram och tillbaka, fram och tillbaka (som om det vore en barnvagn) i kön på konsum. De står och vaggar fram och tillbaka, fram och tillbaka (som om de har ett barn i famnen) när de står stilla och pratar. Ja, ni vet vad jag menar.

När ens barn blir äldre blir det lite mer subtilt. Om man inte ser upp så kan man klassas som avvikande och/eller märklig på något sätt.

Min 8-åringhar under de två senaste veckorna bara, bara lyssnat på soundtracket till Star Wars. ”För det är ju jättebra låtar, mamma!”

Det är även det som spelas i bilen varje, varje dag till och från skolan/jobbet. Jag har nästan själv börjat tycka att det är bra musik …

Sen idag när jag snabbt gick in i affären och handlade ost och mjölk så hörde jag mig själv när jag stod i kön, nynna på introt till Stjärnornas Krig …

Det här är en sajt som till och med jag förstår mig på ...

http://www.vadihelveteskajaglagatillmiddag.nu/