*snyft*

Jag visste att dagen skulle komma. Förr eller senare, även om jag tycker helst senare, förstås.

Nu är det över med luciafirande för min del.

Det har pågått i 15 år, men nu är det slut ...

Mitt första barn som nu är 15 år och går i nian skulle hellre dö än att jag kom till hennes skola och var med om lucian på morgonen. Och jag tror verkligen att hon bokstavligen menar det så där blir det inget någon mer gång …

De första åren när min förstfödda var ny här i världen, så var hon med i luciatåg där alla tjejer – och även några killar – var lucior och de andra var lite av varje, luciatåg där ingen gick i takt eller sjöng i fas med varandra. Där ingen stod kvar på sin plats hela uppträdet, där det alltid fanns någon liten människa som blev ledsen över uppståndelsen, där vissa barn sjöng så de överröstade alla andra och andra stod och sög på tummen. De luciatågen där de som gick i tåget inte kunde hela sångerna och där luciorna ibland var tvungna att ta av sig luciakronorna eftersom det kliade så.

De luciatågen tog slut med mitt första barn efter några år och hela tågen strukturerades upp. Efter några år i skolan gick dottern – som är en sångfågel – med i skolkören. Alla elever var med i luciatåget under ytterligare några år men när de blev ännu lite äldre så att det bara var kören som uppträdde för hela skolan så fick jag fortfarande komma och titta och vara en stolt förälder.

Vid den tiden hade lillebror kommit och de där första, oförglömliga luciatågen började om.

Även lillebror växte och luciatågen strukturerades upp så de blev mindra kaosartade (eller charmiga, för den delen). Ungefär när storasyster började högstadiet så blev jag totalförbjuden att visa mig på hennes skola vid lucia. Men jag kunde ju trösta mig och hänge mig helt åt lillebrors luciatåg.

Lillebror har dock aldrig känt sig bekväm i situationen. Han har alltid undrat om han måste delta och om det gör något att han mimar och om det är okej att han står bakom de andra och jag har gjort mitt bästa i att stötta honom och få honom att känna sig bekväm. Nu i år har han dock blivit så stor att han slipper delta i tåget och istället sitter och tittar på. Så då är ju mitt incitament att titta på ett taffligt luciatåg betydligt mycket mindre …

Så nu är det slut med luciatåg för min del .

*snyft*