Den 20:e april fyllde min pappa år. Han blev 75. Så jag och mina barn åkte alla femtio milen dit för att fira lite grand.

Jag hade under vintern och våren hemlighetsmakat med mamma om att åka dit helt i hemlighet. Pappa visste med andra ord absolut ingenting. Han trodde att jag jobbade mycket och att mina barn var våldsamt uppbokade av annat just den veckan. 

Jag har nyckel hem till mina föräldrar och efter att ha haft kryptiska telefonsamtal med min mamma längs vägen dit så smög jag och mina barn oss in i lägenheten och gick ut till balkongen där mina föräldrar satt och sjöng ”Jamåhanleva …” samt räckte över en stor blomsterkvast till honom.

Han blev ju överraskad, det kunde jag se. Lite artigt harklade han sig och sa att det var då en överraskning som han inte hade väntat sig. Han tackade lika artigt för blommorna och sa att det var en kul överraskning.

Vi stannade i två nätter för sedan var vi tvungna att åka hem igen till Stockholm och andra åtagande såsom träningsläger på Åland för fotbollsdottern. Under den tiden så hann vi bland annat gå ut och käka på restaurang samt räcka över en tavla som jag beställt av en tjej jag hittat på nätet. Hon hade målat en tavla av mina barn i svartvitt och den var galet bra!

Min pappa var hela tiden artig och tacksam men utan att riktigt ge ifrån sig någon reaktion. Min mamma däremot sa att han var glad och nöjd över allt som hände.

Vi åkte hem efter två nätter och fortsatte vårt liv som vanligt här i Stockholm.

För två dagar sedan ringde min pappa hem till mig och sa ungefär följande:

- Jag vill bara tacka för tavlan jag fick när jag fyllde år!

- Kom du på det nu? undrade jag förvånat.

- Nä, eller jo, eller … Jag blev så komplett överraskad över att ni kom dit så jag tror inte att jag har fattat det förrän nu! Jag brukar gå och ställa mig och titta på tavlan ibland och då förstår jag att ni faktiskt var här och då blir jag så glad och tavlan är helt fantastisk och tänk att ni faktiskt var här och jag tror inte att jag har tackat ordentligt än. Tack för allt som hände när jag fyllde år!!!

Seg reaktion?

 

Ellen

23 maj 2011 15:26

Vissa behöver lite mer betänketid än andra innan poletten trillar ner...

Men han verkade ju mena det han sa även om man kanske hade önskat att få en reaktion när ni var där...

Men innerst inne så tror ja han var jätteglad att ha er där o för den fina presenten men vissa har ju svårt att visa det bara...

http://jagochlivet.bloggagratis.se

riesling

23 maj 2011 16:50

Nog är det så.
Jag misstänker starkt att mina egna problem kommer ifrån honom ... :-)

 

Ellen

24 maj 2011 21:59

Det är ju ens föräldrar som formar en..o vi likaså med våra barn...sen så blir man större o gör egna val o formar en själv men grunden har vi eller vår föräldrar skapat...

Men det är väl felet med oss människor många ggr att vi vågar inte visa känslor utan blir betraktade så hård o kall o att vi inte bryr oss medans inombord så är man alldels varm, glad o man kanske t.om gråter...

http://jagochlivet.bloggagratis.se

riesling

25 maj 2011 11:00

Ja, det gäller ju stenhårt att inte visa sig svag och visa sina känslor ...

 

Ellen

25 maj 2011 23:01

Känner igen det där...egentligen som vill man veta inners inne...

O man är inte en sämre människa bara för att man vågar visa sig svag...eller visa sina käsnlor...

Alla behöver höra nåt positivt...nåt älskvärt...
ömma ord....en kram eller en klapp på axel..nåt som säger att "ja bryr mig"..

Uppskattning o komplimanger får man ALDRIG för mycket av...snarare tvärtom så vi istället får svårt att säga det eller att ta till oss..

http://jagochlivet.bloggagratis.se

riesling

26 maj 2011 10:37

Du har så rätt. Man kan aldrig berömma ihjäl en människa ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...