I bilen i morse när jag och min 9-åriga son satt och småpratade som vanligt på väg till skola och jobb så blev han plötsligt allvarlig. Han sa:

- Mamma, det är minsann inte så som man tror ibland.

Nä, det har han i och för sig rätt i men är det inte lite för tidigt att bli desillusionerad vid nio års ålder?!

Jag frågade honom vad han menade.

- Jo, du vet. Jag gillar ju kakor. Och jag ääälskar ost! Och igår som mellis på fritids så fick vi ostkaka. Då tänkte jag att det bara måste ju vara jättejättegott eftersom det är både kaka och ost så jag tog en stor bit. Men, mamma, det var inte alls gott. Visst är det konstigt??